Plan vs verklighet 
-
Active birth; encouraged to move around and to follow instincts (also in second stage).
Aktiv förlossning; uppmuntrad till att röra på mig och följa instinkter (även under utdrivningsskedet).
Ja. Jag låg stilla på en säng ungefär hela tiden, utom när de verkligen tvingade mig till att vandra runt lite. Otroligt aktiv.
-
Pain relief: water birth (first and preferably second stages) in combination with gas-and-air (through a mouthpiece). No opiates. Epidural only if explicitly asked for.
Smärtlindring: vattenfödsel (öppningsskedet och helst utdrivningsskedet) i kombination med lustgas (genom ett munstycke). Inga opiater. Epidural enbart om jag uttryckligen ber om det.
Vattenfödsel, jo tjena. Den såg jag inget av. Eller jag fick vistas i samma rum som poolen i en timme eller så, för att göra mig extra sugen på det liksom. Men först gick saker och ting för långsamt och sedan blödde jag för mycket. Jag är fortfarande ytterst nyfiken på om varmt vatten är så mirakulöst mot smärta som det sägs.
-
Dim lighting and relaxed atmosphere maintained.
Dunkelt ljus och avslappnad atmosfär konstant.
Jag vet inte hur avslappnade ni skulle vara om ett gäng doktorer rusade in, tände alla lysrören och slog läger mellan era ben, men jag var det då inte. Fast å andra sidan brydde jag mig inte nämnvärt vid det laget.
-
Minimal cervix examinations, intermittent monitoring etc.
Minimalt med livmoderhalsundersökningar, periodisk övervakning etc.
De så gott som band fast mig vid en maskin för att hålla koll på bebisens hjärtslag. Dock gjorde det ingen större skillnad eftersom jag inte var aktiv ändå (se ovan).
-
Episiotomy avoided unless intervention becomes necessary.
Undvik episiotomi så länge ingrepp inte blir nödvändigt.
Ehm nä. Så blev det inte. Så blev det absolut inte.
-
Keep cord attached until it stops pulsating, and allow for a natural third stage.
Klipp inte navelsträngen förrän den slutat pulsera, och låt moderkakan födas naturligt.
Det blev bråttom så min käre man fick klippa navelsträngen direkt så att tösen kunde få syre. Och jag blödde för mycket så de ville inte låta moderkakan vara för länge utan gav mig en spruta så att jag fick sammandragningar direkt. Inte särskilt naturligt alltså.
-
Uninterrupted skin-to-skin contact for at least an hour, in dim lighting and relaxed atmosphere.
Oavbrutet hud-mot-hud kontakt i minst en timma, med svag belysning och avslappnad atmosfär.
Det blev väldigt mycket spring där i början och jag fick ligga och oroa mig för om bebisen var okej och om jag var det (eftersom jag blödde rätt kraftigt och de verkade ha bråttom att få i mig dropp). De svarade bara "everything's gonna be ok, don't worry, of course everyone is ok" på alla mina frågor, vilket inte lugnade mig det minsta. Till slut fick jag dock hålla min dotter och sedan låg hon hos mig i ett par timmar och vi fick vara ostörda i det rummet.
-
Additionally, you should be aware that I suffer from emetophobia. My reaction to feelings of nausea or to other people vomiting may therefore be irrational; I may panic, and I may refuse gas-and-air or food for fear of causing nausea. If sustenance is necessary and I refuse, please suggest alternative strategies or allow my husband to gently coax me into eating.
Dessutom bör ni vara medvetna om att jag lider av emetofobi. Min reaktion på illamående eller andra som spyr kan därför vara irrationell; jag kan få panik och jag kan vägra lustgas eller mat av rädsla att bli illamående. Om näring krävs och jag vägrar, föreslå då alternativa strategier eller låt min man försiktigt lirka i mig mat.
Det här gick helt enligt planen! Jag vägrade mat och drack knappt något överhuvudtaget under mina tolv timmar på sjukhuset, så jag var fullständigt uttorkad när tösen äntligen behagade komma ut. Mission accomplished!
Jasså, HAN har rätt att vara trött?!
Som belöning för att ni läst ända hit så får ni veta det här... (Foto: Joël van Houdt)
Åh, det var minsann väl värt läsningen - win win, då jag tyckte det var intressant. Jag drömmer så mycket konstigt, och senast häromnatten hade jag en lång detaljerad dröm om problematiken kring att skriva ett förlossningsbrev med en gammal sprucken gåspenna och dessutom stava rätt samtidigt (tydligen väldigt svårt).
men du jag blev nästan avis att du fick ligga stilla. De tvingade mig att röra på mig så mycket så jag bara ville skrika. Det var dock under själva utdrivningsfasen:
Sitt på den här pallen!
Ställ dig på alla fyra!
Lägg dig på rygg!
Fy fan! Hur och vad jag än gjorde så ville Loppan inte komma ut!
PS. Tack för översättningen! Jag tror jag föredrar något mer torrhet än bli drogad. Jag tror nämligen inte att droger är min grej ;-)! DS.
Oj, ja ibland blir det inte som man tänkt sig...men bara det slutar bra så får det gå som det vill på vägen dit :) Jättesöt dotter ni har.
nej, det blir verkligen aldrig som man tänkt sig! det var ungefär det enda våran barnmorska tjatade om under hela föräldrakursen, och sen när jag säger att jag inte tänkt alls på hur förlossningen kommer bli eftersom det ändå inte blir som man tänkt sig så tycker folk att jag är jättekonstig... huvudsaken att det kommer ut en frisk och fin unge tänker jag och eran är ju hur söt som helst :)
Alltid lika intressant att höra om andras förlossningar.
BÄGGE mina blev verkligen INTE som jag tänkt mig. Jag tror att det ska vara så ;)
Hälsningar
Yohanna
som skickar med en länk om du skulle bli sugen:
http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/september/real-life-mysstallen.html
Jag är så imponerad över alla som föder barn. inte minst dig! Gick och funderade innan din förlossning hur det skulle gå för dig med tanke på din emetofobi. Kan tänka mig att du minst sagt var uttorkad och hungrig som en gnu efteråt. Men, så klart var det värt allt det där!:)
Texi! Är det så? För i så fall är det ett bland dom finaste namnen någonsin!
