Jag har börjat fundera på det här med barnvagn. Efter att ha läst igenom hur mycket material som helst, så är jag sugen på den här. Men eftersom jag inte har någon erfarenhet av sådant här så tänkte jag kolla om kanske någon som har kan ge sin åsikt? Vagnen heter iCandy Peach 2 och ser ut så här (finns även i andra färger):

Saker jag gillar:

• Den har klick-i system så att man kan byta mellan vanlig sits, liggvagn och bilstol.
• Den kan vikas ihop till ett relativt litet paket och man behöver bara använda en hand.
• Den har rejäla bakhjul så den klarar grus och så bra (sägs det).
• Den kan omvandlas till ett tvåbarnssystem om (när?) jag får en liten till.
• Liggdelen är godkänd för nattsovning så man behöver inte köpa en separat bassinett eller vagga.
• Den har fotbroms och enhandsknapp för att höja och sänka handtaget.
• Den verkar väldigt gedigen och stabil.
• Den är väldigt lätt att manövrera.

Saker som är mindre bra:

• Den klarar troligen inte redig terräng (eller snö?) pga de mindre framhjulen.
• Vissa säger att sitsen blir för liten för snabbt (fast andra håller inte alls med).

Så... hjälp?

Jag skulle vilja påstå att det här försöket, till skillnad från det förra, blev en fullständig succé!
Himmelska skapelser. Receptet på dessa kladdkakemuffins med kokostosca har jag hittat hos Pernilla och jag tror att hon är något av ett geni. Dessa skapelser är nämligen alldeles fantastiskt njutbart goda! Om någon undrar så förändrade jag mitt tillvägagångssätt så här (på inrådan av Pernilla):

1. Lät bli att använda muffinsplåten.
2. Såg till att lämna lite utrymme runt toscan så att muffinsen hade plats att röra på sig.

Jag tror nummer 2 gjorde störst skillnad. Nu ska jag äta en till. Minst.

Har ni märkt det än? Vavava? Har ni det? Inte? Om jag gör så här då?

↓

Inser ni vidden av detta? PS: Mamma... sssssssshhhhh! Fortfarande inte såpass.

Sådärja. Om inte något går väldigt fel nu så har vi skaffat oss ett nytt hus (ta i trä). Vi kommer att hyra det alltså, inte köpa, men ändå: det blir vårt första riktiga hus! Det kanske var bra trots allt att våra nuvarande hyresvärdar inte ville ha kvar oss. Nödvändig info: by lite utanför Oxford, fristående hus på två våningar, tre sovrum, två vardagsrum, kök med diskmaskin och tvättmaskin/torktumlare, badrum med badkar, uterum och... trädgård! Icke möblerat dock; möblerna på bilderna tillhör det tyska paret som bor där nu. Och bilderna är tagna av mäklarna så... det är inte jag som är dålig på att ta bilder. I alla fall inte i det här fallet.
Vardagsrum 1 på nedervåningen (med hemska svarta monstersoffor).

Kök på nedervåningen.

Uterum (grillen tar de med sig tyvärr)

Sovrum 1 (eller barnkammare...?) på övervåningen rakt ovanför vardagsrum 1.

Sovrum 2 på övervåningen.

Badrum på övervåningen.

Trädgård på nedervåningen. Huset där borta i fjärran? Det är där vi ska bo! Det bästa av allt är att den nya hyresvärden verkligen vill ha oss! När vi först tittade på huset så bestämde vi oss för att inte ta det trots allt eftersom det var lite dyrare och vi skulle bli tvungna att köpa både möbler och diskmaskin och tvättmaskin och torktumlare. Men så ringde mäklaren och frågade "Men... varför vill ni inte ha huset?!". De hade tydligen haft flera bud, men bara från grupper av vänner och hyresvärlden hade tydligen blivit exalterad när hon hörde att jag väntade barn. När vi berättade anledningen till att vi inte tänkt ta det så sa de "Men vitvaror, det kan vi fixa!". Dessutom lyckades vi pruta ner hyran en bit och hyresvärden kommer att komma in då och då och sköta trädgården. Inte dåligt fixat av oss om jag får säga det själv! Det känns bra att vara åtråvärd.

Ja, då var det dags för veckans mage igen då. Tiden går snabbt, och magen känns tyngre och mer uttänjd för var dag.
Vit och något suddig mage. För någon dag sedan gjorde jag den fasansfulla och otroligt oväntade upptäckten att jag växt ur den där underbara klänningen jag tänkt ha på mig på min promovering. Nu har jag minst tre mörk-kostym-tillfällen inom ett par månader och jag går inte i en enda av mina klänningar. Om det är någon som har sett en mammaklänning som faktiskt är fin och inte kostar för mycket så får ni hemskt gärna hojta till! Jag har nämligen inte lyckats hitta någon. Jaja, dagens i-landsproblem och allt det där.

Efter timtal av svettandes i köket (mja) lyckades jag producera de här skapelserna:
Exploderade muffins Jag vill inte säga att de är... misslyckade eller så. Men så här ser de ut när Pernilla gör dem. Jag måste dock försöka igen (min käre man tvingar mig) för de smakade gudomligt. Men hur gör jag rätt den här gången?

Ja, jag är särskilt inaktiv för tillfället, men det har att göra med den där headern som fortfarande ligger på min startsida. Men en maguppdatering kanske jag kan mäkta med.
Randig mage. Little one är desto mer aktiv och sparkar och står i så gott som hela dagarna, och jag kan fortfarande inte låta bli att känna efter med handen varje gång. Det roligaste är när little one knörvlar rundor därinne och hela magen liksom böljar. För rörelserna syns verkligen på utsidan nu. Och min käre man kan lyssna också tydligen, vilket jag har ganska svårt att göra själv. Igår var det dags för yoga igen, för första gången på tre veckor. Och hujedamej vad magen är i vägen plötsligt. Det är svårt att nå tårna när magen daskar i låren först. Dessutom har jag fortfarande lite ont i axeln så jag kunde inte göra många stretchövningar heller. Kort sagt så är min flexibilitet plötsligt obefintlig. Aja, det är egentligen bara roligt att det märks liksom. Jag tror jag har nått det där stadiet nu när folk antar att jag är gravid istället för tjock. Eller jag hoppas det i alla fall.

Är det bara jag som blir rädd snarare än glad när man upptäcker en rund och lycklig apelsin i botten av fruktskålen, när senaste gången man köpte apelsiner var för drygt en månad sedan?
Otorr och omöglig mutantapelsin.

Vi missade visst en maguppdatering förra veckan när jag var så trött på allt pga det där med lägenheten. Men huset vi var och tittade på idag (för att hyra, inte köpa tyvärr) har ingett hopp om att det kanske faktiskt möjligen kan finnas okej ställen att bo på. Så jag ska sluta älta det där nu. Här är då veckans mage:
Svart ska göra att man ser smalare ut har jag hört. Jag undrar om den inte har ökat rejält sedan vecka 20. Det känns som det i alla fall. Och jag har definitivt ökat i vikt, för det säger vågen. 4-5 kilo minst och jag väger nu mer än jag någonsin gjort. Till och med under den där äta-skottsk-mat-perioden i Edinburgh. Tyvärr har inte lårmusklerna ökat i samma takt, så jag huffar och puffar när jag ska ta mig upp ur soffan som en annan gammal tant. Redan. Om ett par veckor till lär jag inte ens kunna ta mig upp ur soffan över huvud taget. Och så har jag lagt mig till med allmänna krämpor som jag gnäller om till min käre man. Och till er. Den värsta krämpan för tillfället är att jag har haft ont i axeln i ett par veckor nu. Riktigt ont alltså, så att jag då och då fått be min käre man om hjälp när jag ska försöka dra linnet över huvudet. Jag tror att det är någon nerv som hamnat i kläm, för vet ni hur det började? Jag skulle sträcka mig efter fjärrkontrollen till TVn. Så fit och aktiv är jag.

Ja. Det var bara det.

Jag är fortfarande riktigt arg för det där jag nämnde igår men det är väl så livet är. Med- och motgångar om vartannat. Så länge det finns några medgångar så kan man kanske hantera motgångarna. En medgång värd att nämnas är att jag var i London i lördags och hälsade på min bästis (som man sade på lågstadiet) och shoppade loss på Oxford Street. På H&M. Vaddå, är det inte H&M som Oxford Street är till för? Jag var också inne och vände i en lyxmammaaffär (enligt mina standarder i alla fall) och där hade de ordentlig rea. Så jag fick med mig ett par härliga pyjamasbyxor utan att det sved alldeles för mycket i plånboken. De är pösiga och storprickiga och ser ut som clownbyxor, men vem bryr sig när de är överhärligt sköna? Och sen vet ni. Sen begav jag mig Dit. Dit till det där stället som satte igång hormontårarna i förra veckan, bara genom menyn de erbjöd. Åh, så underbart! Jag åt smörgåsbord med tre små rätter och kunde knappt välja. Till slut blev det en räkmacka, en köttbullsmacka och potatissallad. Fantastiskt så svenskt det smakade!
Fast jag ångrade lite att jag inte tog laxmackan också. Och naturligtvis sved det till i plånboken här eftersom jag var tvungen att köpa med mig allt gottigt de hade på hyllorna. Jag hittade till och med livs levande jäst! Som jag har längtat efter jäst! Synd bara att jag glömde både den och ädelostmjukosten hos min vän sedan. Aja, med- och motgångar var det ja.
Jag fick i alla fall med mig ostbågarna så då överlever jag nog.

Jaha. Nähä. Tydligen kommer vi inte att kunna bo kvar i vår lägenhet. Hyresvärdarna säger att den är för liten och att de tror att vi kommer att inse detta när little one är ett halvår eller så, vilket kommer att försätta oss alla i en jobbig situation. Att leta lägenhet/hyresgäster är tydligen mycket lättare på sommaren. Jag orkar inte riktigt känner jag. Inte nog med att jag måste flytta vartannat år på grund av mitt jobb; nu måste jag flytta mitt i också? Det helvetiska lägenhetssökandet där ungefär 98% är obeboeligt eller svindyrt eller både och (Oxford må vara fint, men brittiska hyreslägenheter är det generellt sett inte). Och sen packa ner och packa upp och hålla tummarna för att den nya hyresvärden hör till de undantagen som faktiskt är trevliga. Jag läste att det enligt lagen faktiskt är diskriminering på samma nivå som rasism och sexism att vägra hyra till någon bara för att denne väntar barn. Men palla skapa grannkrig. Då blir det ju ändå obeboeligt här. Så, nu ska jag sluta vara nere för detta och muntra upp mig själv med hemmagjord "glass" (alltså ett gäng frysta hallon, lite yoghurt och lite honung bearbetade med en mixerstav).
Det ser ut som glass, det smakar som glass, då är det väl glass? Så nej, syster yster, det blir ingen maguppdatering idag i alla fall. Jag känner inte för det. Sorry.