Det var ju dags för min första omgång gravidyoga igår. Jag hade hittat den här gruppen via internet och det var helt enkelt en tjej som bestämt sig för att lära ut active birth och yoga. Hon höll klasserna i en liten by en kvart från Oxford så jag måste säga att jag var lite orolig för att de inte skulle leva upp till mina förväntningar. Och så var jag rädd för att gruppen skulle visa sig bestå av tre medelålders kvinnor inne på sin tredje graviditet som jag inte skulle kunna identifiera mig med. Men det var verkligen precis vad jag hoppats på. Och nästan bättre. Hon som höll i det inledde med ett 45-minuterssnack om graviditet och födelse; just den här gången handlade det om vikten av bäckenbottenövningar. Det var ett mycket informativt och samtidigt trevligt snack, och stämningen var mysig tack vare vars en kopp ångande te (vi befinner ju oss i Storbritannien trots allt). Och sedan var det förstås en timmas (lugn) yoga och en kvarts meditation på det. Jag hade gjort alla övningarna förut via BodyBalance så det gick väldigt bra. Fast jag måste säga att det var lite underligt att köra kegels med instruktioner - och kniiiiiiip, och släpp, och kom igen! Dessutom var både gruppen och tjejen som höll i det ytterst varma och goa människor. Blivande mamman bredvid mig var bara en vecka längre än jag i graviditeten och väldigt trevlig, så henne hoppas jag få god kontakt med. Allt som allt klart värt en kvarts biltur och jag kommer definitivt att bege mig dit varje måndag.

Sådärja, efter ytterligare (alldeles för många) paket på posten så är jag nu väl förberedd på yogan jag ska börja med på måndag. Nya mjuka mysiga mammaformade yogabyxor (eller möjligen dega-framför-TVn-byxor), nya mammaformade yogalinnen (eller ja, linnen i alla fall) och framförallt en ny yogamatta.
Yogaeverlasting Söstra mi har nämligen stulit min gamla yogamatta, men nu fick jag ju anledning att köpa en ny och mycket bättre i alla fall. Nu ska vi bara se om jag fortfarande kan röra på mig också. Jag har nämligen inte varit på gymmet sedan vi flyttade. Det vill säga ett halvår. Eller mer än till och med, eftersom jag inte känt att jag kan ta mig den tiden när jag (fortfarande) har en avhandling som måste avslutas. Men är man gravid så är det faktiskt lag på att man ska se till att få tid till det man behöver. Och oj vad skönt det ska bli att få knarra igång lederna igen!

I morse steg jag upp sjukt tidigt (klockan nio alltså), skyndade mig med frukosten och stod och knöt mitt hår i tjugo minuter (min version av inbakade flätor tydligen), allt för att äntligen, äntligen, få lov att komma till gymmet igen. Jag har nämligen fått dra ner rejält på mitt gymgående till förmån för min doktorsavhandling. Prioriteringar är inte alltid kul. Men nu, nu, skulle jag äntligen få slåss med min skuggbild och böja ryggen ur led i BodyCombat och BodyBalance! Jag var taggad! Jag var up for it! Ända tills jag insåg att det är helgdag idag. Och gymmet har stängt.
Ser ni emo-tåren? Fast man ska väl se the silver lining i allt. Nu får jag chansen att bättra på min gymstil lite. Förra söndagen upptäckte jag nämligen att alla andra verkade ha fått instruktioner om hur man ska vara klädd nuförtiden. Jag räknade (faktiskt) och av 36 tjejer i BodyCombaten var 24 stycken klädda i en svart och rosa outfit. Och där stod jag som ett fån i mitt blå linne och skämdes. Vad säger ni, ska jag införskaffa det här istället inför nästa gymgång?
Rosa rosa rosa och lite svart. Allt från Nike och Soc via Stadium.

Jag blir glad när jag ser tjockisar på gymmet. Det kan finnas vilken anledning som helst att de blivit tjocka, men nu har de bestämt sig för att vända trenden. Jag blir glad när jag ser gamla krutgummor och -gubbar på gymmet. Då vet man att de inte gett upp än. Jag blir glad när jag ser smala tjejer på muskelmaskinerna istället för på springmaskinerna. De är inte där för att springa bort fett trots spinkigheten utan för att må bra. Men mest glad blir jag ändå av att plötsligt hitta min käre man på gymmet. Då blir hela min dag ljusare.

Usch och fy för när folk börjar känna till ens vanor! Eftersom det blev så sent och så mycket alkohol igår så bestämde jag mig för att skippa morgonens BodyCombat och gick bara till BodyBalance. Och när min BodyBalance-instruktör såg mig vänta utanför så frågade han hur det kom sig att jag inte var med på BodyCombat. Eh, varför har HAN koll på att jag brukar gå till ett annat pass än hans? Stalker-varning? Fast egentligen är det rätt trevligt antar jag. Det är bara jag som är så pass paranoid att jag byter lunchställe när de frågar om jag vill ha "det vanliga".

Det finns mycket som irriterar mig här i världen, men folk som gått till gymmets Les Mills-pass länge och därigenom vet allt bättre än någon annan, det är bland det som irriterar mig mest just för tillfället. Beroende på typ av klass så syns de som varit med länge på olika sätt. Först har vi BodyCombat-Bitchen. Där är särskilt en tjej som ser ut som ett fullständigt galet yrväder när hon kommer igång, och som slår dubbelt så snabbt som instruktören för annars är det ju för lätt för henne. Och hon sjunger med i alla refränger, alldeles för högt och alldeles för falskt. Och om man inte hänger med perfekt i rörelseschemat så får man otroligt nedlåtande blickar och suckar därifrån. I BodyPump så är där många som vet bättre än instruktören. De sätter aerobicspallen snett så att de kommer åt någon sned muskelgrupp, de gör sit-ups när instruktören säger "planka" (i och för sig kan det bero på dålig rygg, men jag tror inte att det är anledningen) och de gör sit-ups dubbelt så snabbt för att få in fler när vi väl kommer till det momentet. Det finns faktiskt en anledning till att göra långsamma sit-ups också, det är inte bara kvantitet som räknas! Och samma människor som vet så bäst gör sedan alla lyft fel (inte annorlunda, bara fel) och står och svajar när vi kör biceps. Men de värsta snobbarna finns definitivt i BodyBalance. Där är det inte bara de som varit med länge utan även de som gjort yoga i fjorton år men blivit av med sin lärare så blivit tvungna att sjunka så lågt som BodyBalance. De känner man igen för de står och rör tårna innan lektionen har börjat, och de sitter på mattan och lägger ner överkroppen framåt. För att värma upp? Hallå, uppvärmning är inkluderat i passet, man behöver faktiskt inte värma upp innan uppvärmningen! Och sedan hänger de inte med i själva passet eftersom det inte är ren hatha yoga utan även bitar från tai chi, power yoga och pilates. Det värsta är att jag tror jag börjar bli som dem. När jag ser folk som är där för första gången och som ängsligt följer instruktören med blicken, då visar jag dem how it's done genom att göra ett fantastiskt pass alldeles intill dem.

... är en ny favorit! Jag har fallit pladask (i vissa fall bokstavligen) för Les Mills-klasserna på vårt gym här. För de som inte vet så är Les Mills timmes-långa klasser där man kör workouts till musik. Varje gång är det exakt samma rörelser i exakt samma ordning till exakt samma låtar, i tre månader. Efter tre månader byts allting ut till ett nytt program. För mig så gör de så att det faktiskt blir kul att gå till gymmet. Hittills har jag provat en hel del och alla är så trevliga att jag nu går på alldeles för många egentligen. Så här ser mitt Les Mills-schema ut nu: Tisdag: BodyBalance (yoga/tai chi/pilates)
Torsdag: Sh'Bam (dans) och BodyBalance
Lördag: BodyPump (lyfta vikter till musik) och BodyCombat (karate/tai chi/kickboxing)
Söndag: BodyCombat och BodyBalance BodyCombat är det nyaste för mig, och jag är verkligen inte särskilt bra på att göra saker med fötterna OCH händerna samtidigt (det är skitsvårt, verkligen) så det tog ett tag att lära mig att inte snubbla över mina egna tår. Men nu går det bra, och jag är åtminstone inte den som ser allra töntigast ut där. Och om man tillåter sig själv att bli aggressiv så kan man få upp flåset ordentligt. Men det är klart, det är svårt att låta bli att vara aggressiv med låtar som den här: "... with my fist in your face, and your face on the floor!"

Min far lyckades ta sig igenom alla 90 km Vasalopp idag! Jag är grymt imponerad! Jämförelse: för ett par somrar sedan vandrade vi 105 km på 6 dagar (Abisko-Nikkaluokta). Och då var vi trötta!

Inte för att skryta eller så (eller jo, kanske) men den här veckan har jag lyckats utföra följande:

• BodyPump
• Cardio-pass x 2
• BodyBalance x 2

Nu kan jag äta dubbelt så mycket chips!

Jag undrar om det finns något sätt att sitta på ett golv utan att man ser knäpp ut eller tillgjord ut? När jag sitter och väntar på att magträningen ska dra igång så sitter jag på min lilla yogamatta i ett rum täckt av speglar. Jag ändrar ställning ungefär var femte sekund för att en ställning trycker upp fettet i armarna, en annan gör att jag ser ut som en slashas, en tredje får mig att se ut som om jag försöker imitera lilla sjöjungfrun... Hur gör man?!

Jag tror att BodyPump måste vara bra för något för idag har jag ont på många ställen, men särskilt i rumpan och på baksidan av låren. På ett bra sätt. Oftast. Utom när jag måste sätta mig ner. Då är det "Aj. Aj. Aj. AJ. AJAJAJAJAJAJ! *boink*".

Äntligen har jag tjänat ihop till ett nytt par Björn Borg. Cardio i tisdags, BodyBalance (någon slags yoga/pilates) i torsdags och BodyPump idag; ganska bra jobbat om jag får säga det själv. Jag tror dessutom att det är en bra kombination inför skidresorna. Vi har också införskaffat en skitcool ny inne-soptunna. Jag undrar varför jag är så upphetsad över det.

Blonda, storbröstade och hårdsminkade; playboy bunnies invaderade mitt gym idag. De var i och för sig bara två, men det kändes som en hel invasion. Och när de slängde med sina långa väteperoxidifierade hästsvansar såg det ut som om den långa raden av killar på motionscyklar satt och tittade på en tennismatch. Fast när de sprang såg det ut som om de tittade på en trampolinmatch. Om sådana nu existerar. Jag såg till och med en kille som återvände till motionscyklarna (de hade bäst utsikt) för ytterligare ett pass efter bara fem minuters vila. Undrar om det var ett sammanträffande. Och ni kanske kan tänka er cykelkillarnas reaktion när barbisarna övergick från att springa till att väldigt ingående hjälpa varandra med bicepsmaskinen. Jag visste inte att det faktiskt fanns de som körde med tuttkrocktricket på riktigt. Som tur var ignorerade mitt gymögongodis dem fullständigt. Annars hade jag blivit deprimerad och gått hem. Fast Marcus verkar väldigt besviken över sitt val att inte gå till gymmet idag. Konstigt.

Jag har äntligen lyckats tjäna ihop till ännu ett par BB, för första gången sen Sverige-resan: Jag har låtit det gå alldeles för långt nu (igen). Tio kilo har jag lagt på sedan jag lämnade Edinburgh och Lee, den personlige tränaren jag hade där och som gjorde underverk. De tio kilona kommer från ohälsosam mat och ingen tid/motivation att ta mig till gymmet. Men nu ska det bli ändring! Ronja, min iPad, ska nämligen förändra mitt liv. Eller ja, jag har i alla fall installerat en diet-app som har en otroligt stor databas för mat. Det är rent kaloriräknande, och jag vill verkligen inte bli en sån där som har stenkoll på hur många kalorier allt har och som undviker normal mat, men jag hoppas att appen ska motivera mig. Hittills, dvs den enda veckan jag haft den, så har det funkat bra. Jag hatar att skriva i allt det ohälsosamma och jag känner mig som en duktig flicka när jag kan skriva i hur mycket jag bränt på gymmet. Fast i onsdags när vi spelade spel med en massa kollegor var jag otroligt frestad att säga att "jag dricker inte idag" och det är precis sån jag inte vill bli. Jag MÅSTE hålla tag i den normala inställningen! Men idag var också en milestone för jag kunde gå till gymmet och köra slut fullständigt utan att få panik, vilket jag inte kunnat sen juni. Så jag håller på att ta mig förbi motståndet jag har inom mig, vilket är positivt. Ikväll är Marcus inte här så det blir ugnsbakade (?) rotgrönsaker i folie med dippen jag fick över igår. Några särskilda tips för en sån middag? Fredagar är nämligen fortfarande junk days så igår hade vi (eller egentligen bara jag) chips och dippa och om den får stå kvar i kylen blir jag bara frestad att äta den med chips. Vilket tråkigt gym- och hälsoinlägg det här blev då. Men såhär pass intressant är höjden av excitement i mitt liv. Fast nästa vecka kommer lill-Linis och hälsar på! Yay!

Nu har det äntligen blivit lite varmt här. Jag har ingen termometer, men enligt min dator är det 23 grader och ska bli varmare. Vilket betyder att lägenheten är stekhet men det gör inte så mycket när det är så fint och soligt ute. Idag jobbar jag hemma också (skriver på en vetenskapsartikel) så jag kan sätta mig på balkongen och verkligen njuta av det också. Take that Kattis! Inte behöver man Bali för att få lite solsken! Det tog nästan en hel vecka innan jag vågade mig tillbaka till gymmet igen efter förra veckans Body Pump-nederlag. Det här med emetofobi kommer fortfarande i vägen för mig ibland. Tack och lov att jag kan dricka öl igen i alla fall. Vem bryr sig om gymmet när man kan dricka öl? Hälsosamt leverne är överskattat. Idag blev det dock inget Body Pump utan jag cyklade och crosstrainade och trappade och deltog i mag/rygg-övningarna och bestämde mig för att köpa en iPod Shuffle. Jag har nämligen inte nån ficka att stoppa Nano:n i så jag klämmer in den i sport-BH:n istället. Men när det är så här varmt och dålig AC på gymmet så halkar den ner i sport-BH:n istället och det är inte så bekvämt. Och man känner sig heller inte jättefräsch när man fiskar upp den och får torka av svetten. Mmmmm... Det hade kanske varit billigare att köpa en sån där Nano-hållare man kan sätta fast på armen men Shufflesarna är så söta! Och med de där skattepengarna jag fick tillbaka så känner jag att jag kan unna mig en gymmusikmaskin. Marcus har dragit till Bryssel för att hälsa på en kompis den grisen. Nu har jag en 180-säng alldeles själv och det är liiiite väl stort. Man känner sig extra ensam då. Men han får vara ensam när jag sticker till London och Edinburgh om en månad så HAH! Och jag nämnde inte ens fotbollen! Asch...

Aj, jag upptäckte just att jag skrivit fel siffra i vadslagningen på en alldeles uppenbar match vilket innebär att jag är den ende på hela observatoriet som tror att Slovenien kommer att slå England. Hahahahaha... kul! Vi kom nyss hem efter att ha sett Tyskland slå Australien på puben Bad Habits. Där var en väldigt högljudd australiensare som blev tystare och tystare ju längre matchen led. Jag har hittat ett riktigt bra ställe att öva rullskridskor på: en parkeringsplats som är den enda platta ytan inom en 5km radie (hur de nu kan misslyckas med platta ytor i Holland). Parkeringsplatsen tillhör ett bioföretag på universitetsområdet så den är övergiven när det inte är öppet, och den är nästan helt skymd så jag behöver inte skämmas över mitt stapplande. Man blir ganska trött i benen kan jag avslöja. Jag rullade i cirklar i 45 minuter och nu är mina lår helt döda. Imorrn är det dags för Body Pump igen så jag kommer nog att kvida ännu mer då. Men den här veckan tjänade jag inte bara ett par Björn Borg, utan två! Inte för att jag gick till gymmet sex gånger då alltså, utan för att Marcus tyckte att jag hade varit extra duktig den här veckan så han köpte ett extra par till mig. När jag stod och tog på mig rullorna i säkerhetsburen för cyklar så kom det ett par tonåringar och försökte stjäla en cykel utanför buren. Jag tror inte att de såg mig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag stod blickstilla. Vad gör man? Ska man försöka skrämma bort dem? Jag tror inte jag är speciellt skrämmande, särskilt inte om de har kniv. Som tur var så kom det ut en kille genom dörren och tonåringarna rusade iväg så så farliga var de nog inte ändå. Och jag slapp känna mig skyldig. Igår var det ju som sagt fest och det var "...intressant" precis som utlovat. Killen vars födelsedagsfest det var är gay, vilket var väldigt tydligt i val av musik/DJ och upplägg. Där var ett "non-smoking/make-out/drag-make-up"-rum där några av oss oundvikligen hamnade. En av killarna blev inspirerad och började pussa på alla, inklusive de mest homofobiska killarna. Till saken hör att han i vanliga fall är relativt tystlåten och han har flickvän. Han blev även sminkad, och det blev en av de tyska killarna också. Tysken fick fint rött nagellack men kom sedan på att han inte hade en aning om hur han skulle få bort det. Idag berättade han dock att han hade hittat nån städalkohol i skåpet och det funkade tydligen. Nu var naglarna fräscht rosa istället...

Nu har jag äntligen kunnat prova mina nya rullskridskor efter ett veckolångt skyfall. Jag kände mig som en säck potatis på tändstickor med hjul på, men jag trillade iaf inte, vilket jag är ganska stolt över eftersom hela övningspasset var på kullersten! Jag försökte naturligtvis hitta en gata utan nåt folk på och det lyckades jag ganska bra med, kanske för att alla var inne och tittade på matchen. Sen tog jag mig stapplande ut på shoppinggatan eftersom den har fina platta kullerstenar. Vilket var en bra tanke iofs, men det är också så att shoppinggatan är väldigt välbefolkad även långt efter det att affärerna har stängt. Så plötsligt kände jag mig otroligt utpekad och -skrattad så jag tog mig snabbt hem med svansen mellan benen. Men ett 45-minuters pass blev det trots allt och jag måste ha tagit i en del för jag dryper nu. Idag var ju också som bekant början på fotbolls-VM vilket märks väldigt här. Allting är orange! Som en kollega uttryckte det: "Idag var hela min lunch orange: sallad med orange klistermärke på, oranga torkade aprikoser med orange klistrmärke på, oranga VM-tomater och oranga morötter!" Även om man, som jag, inte är särskilt intresserad av fotboll så dras man liksom med. Och i år har jag bestämt mig för att låta mig ryckas med. Så jag gick med i betting poolen (vad fasiken kan det heta på svenska?) på jobbet. Det kostade bara två euro så det kvittar egentligen hur det går men det gör det så mycket roligare att titta på matcher för man skiter inte i resultatet och man har ett lag att heja på. Tyvärr slutade båda dagens matcher oavgjort och det hade jag ju inte tippat... Imorrn blir det fest i ett av de ockuperade husen här, där vi även spelade med AA-Awesome för nästan exakt ett år sedan. Det ska bli... intressant.

Det måste ha varit tusen myggor i sovrummet i natt för när vi vaknade var både Marcus och jag uppätna. En mygga hade till och med bitit mig mitt i pannan! Så det blev hatt idag. Idag blev det också gym igen. Jag har en deal med mig själv att varje vecka som jag tar mig till gymmet tre gånger så får jag köpa ett nytt roligt par Björn Borg-trosor. Att ta sig till gymmet tre gånger är svårare än man kan tro när man vill få nåt gjort på universitetet och när man måste slåss med en blodsockerhalt som inte är normal. Om jag blir hungrig så tar det ungefär tio minuter innan jag får en blodsockerdipp så det skriker om det: kallsvett, skakningar, hela köret. Å andra sidan så har jag såna tvångstankar att jag måste vänta tills maten smälts tillräckligt för att det inte ska finnas minsta risk för att jag kan börja få känningar av pyttelite illamående. Alltså finns det en gyllene timme då jag inte är för mätt och inte är för hungrig. Vilket innebär att gymma är en halvdagsutflykt för mig med all planering som krävs och exakta tidsplaner. Men jag gjorde det ändå. Jag ser ett nytt Björn Borg-par inom räckhåll! Den här gången provade jag på Body Pump (LesMills) för första gången och jag gillade det verkligen. Man har en skivstång med vikter och sen gör man en massa övningar till musik. Och shit vad mina muskler skakade efter en timme av det! Jag tror jag ska fortsätta med detta.