Spindlarna har lagt ner hela sin själ i de nät som nu smyckar träd och buskar likt pärlband.

Stackare.

Förutom att vi ägnade oss åt Sinterklaasfirande igår så stack vi även till en kompis från mammayogan. Hon hade nämligen öppet hus med en massa egenhändigt skapade smycken och annat till försäljning. Att hon även bjöd på te, kakor och trevligt sällskap gjorde ju inte saken sämre.

Jag kunde naturligtvis inte motstå att köpa en Sinterklaaspresent till mig själv.

Tösen min kunde inte motstå att sova.

Det var Sinterklaas idag. Tösen har verkligen tur som fötts in i en familj med två presenttraditioner vid den här tiden på året. Minst.

Igår kväll ställde hon ut en sko med en morot i (ja, det är en morot) till Sinterklaas häst och när hon steg upp så hade hon fått en present och pepernoten som tack. I presenten fanns en fin skallra som hon glatt skallrade med (det är sant!). När hon inte försökte äta upp den vill säga.

Sedan nu på kvällen fick hon lite fler presenter och så fick hon hjälpa pappa att öppna sina. Det var kul minsann!

Ja, det finns ju värre sätt att tillbringa en onsdag på helt klart.

Vi blev lite övermodiga efter gårdagens stora framsteg och körde en himla massa magtid idag. För att visa min käre man hur fantastiskt bra det gick så lade jag henne på mattan mellan oss och hon tittade glatt upp på sin pappa.

Men så helt plötsligt så blev huvudet för tungt och trillade rakt ner i golvet med näsan först. Åh, den ledsna, ledsna gråten!

Efter lite axeltid hos pappa var näsan dock bra igen. Om än lite tillknycklad.

Vi har haft en lång dag med yoga för mig (medan tösen låg och sov större delen av tiden för en gångs skull), bebisinvasion på ett kafé (vi skrämde iväg en gammal gubbe) och oplanerad promenad (tösen somnade i sin vagn precis när vi var framme vid bilen och jag ville ju inte väcka henne).

Dessutom har tösen yogat en hel del på egen hand - åhej åhå - och plötsligt verkar tummy time ha blivit roligt. Det kommer inte att dröja länge innan det här lilla monstret börjar kravla rundor ska jag säga er!

Jag har inte läst några bloggar idag, men jag gissar att jag inte är särskilt originell när jag skriver om första advent.

Men det är ju en av årets största händelser för mig. Då är det plötsligt fritt fram att jula till det. Och julen, den älskar jag.

Och min dotter tyckte att jag var minst sagt originell. Levande ljus och barrträd inomhus, vad är det för påhitt? Och glögg och pepparkakor som små bebisar inte ens får smaka på. Sicket trams.

Nu börjar din första jul lilla tös. Njut!

Nu börjar det likna något minsann, det där broderiet jag jobbar på. Fast inte lär det bli klart till jul som det var tänkt. Men det får bli som det blir.

När jag sitter där och broderar så tänker jag alltsom oftast på min farmor. Ett särskilt minne jag har är från någon jul för alldeles för många år sedan då vi båda delade rum hos min mormor och morfar i Svalöv. Jag gissar att jag hade fått ett broderi i julklapp för hon visade mig tålmodigt hur jag skulle sy kaststygn runt kanten för att inte väven skulle fransa sig.

Fast jag ville bara komma igång med det riktiga broderiet så kaststygnen blev snabbt längre och slarvigare och till slut såg de inte ens ut att vara släkt med farmors prydliga små stygn.

Men hon sa att jag var duktig ändå.

Farmor, jag saknar dig särskilt mycket vid den här tiden på året.