Den här veckan har varit minst sagt omtumlande. Det känns som om jag har blivit flera år äldre sedan förra helgen. En av de största händelserna var att vi var tvungna att ta beslutet att låta vår fine Trouble somna in. Hans njurar orkade inte längre. Vår käre Trouble som skulle fått ett så fint liv hos svärföräldrarna med lyx som trädgård och allt. Nu hann han knappt uppleva det. Och vi tvingades ta farväl via telefon. Här följer de tidigaste bilderna jag kunde hitta på honom, från vår lägenhet i Edinburgh där han ständigt hittade nya gömställen.

Kära Trouble, Någon gång måste du inse hur underligt du beter dig ibland, och jag tänkte med det här brevet hjälpa dig en bit på vägen. Vi kan ju börja med det mest otrevliga så att vi får det ut vägen: kattsandslådan. Kattsanden är till för att dämpa eventuella ofräscha dofter som då och då kan förekomma, särskilt när du just har befunnit dig i den. Som katt så är det din plikt att gräva lite i sanden innan du uträttar vad du nu kommit för att uträtta. Det är även din plikt att se till att sand sedan täcker det du producerat. Det är inte meningen att du ska börja med att sprätta ut halva sandhögen på golvet, och sedan efteråt krafsa på väggen, på hyllan, på tvättmaskinen eller på något annat som råkar finnas i närheten, istället för i sanden. Nästa punkt jag tänkte ta upp är det här med gardiner. Gardiner är dekorativa tygsjok som är till för att göra fönster fina. De är inte till för att gnugga sig mot när man känner sig lite extra hårig, även om lös päls fastnar utomordentligt bra på dem. De är inte heller pansarväggar som man kan gömma sig bakom när man inte vill synas. Det är nämligen så att precis bakom gardinen finns ett fönster som släpper in ljus, och det ljuset är ganska avslöjande när det gäller gömda husdjur. Slutligen tänkte jag informera dig om att du inte kommer att få någon ny torrmat förrän du har ätit upp den gamla. Det hjälper inte att sitta och stirra på den halvfulla matskålen i timtal.
…och även om du vill ha matskålen stående på sniskan så kommer den inte att få stå så särskilt länge, så det är inte lönt att lägga ner energi på att vända den så snart matte vänder ryggen till. MVH
Din matte PS: Besökare uppskattar inte när du sover i deras väska full av svarta kläder. Bara så du vet. DS

Det här är egentligen uppföljaren till det här inlägget.
My little stalker Det märks att man sitter lite för mycket framför datorn när de enda bilderna man tar är webcambilder va? Usch ja.

Ibland kan det vara lite svårt att koncentrera sig när man jobbar hemifrån.
Osmickrande bild på Trouble. Jag däremot är på mitt allra vackraste humör. Han borde ta lärdom.

Trouble är en sötnos (ibland i alla fall) men han är inte världens smartaste. Hans tryggoställe är i fönstret bakom gardinen. När han har bråkat med Marcus och känner sig förföljd så är det dit han beger sig. Sedan sitter han där och trycker, trygg i vetskapen om att han nu är gömd för världen. Ibland hör man honom hota en fågel med klotassen, bara för att det är lite för svårt att motstå, eller visk-fräsa när Marcus kommer för nära. Vad han inte riktigt inser är att det inte är så svårt att lista ut var han är.
Vaaaaaar är Trouble?

BU!

Vi hade geeky-guitar-hero-kväll igår tillsammans med vänner. I rule! Vid det här laget bör ni ha en ganska bra bild av mina fötter med tanke på att de alltid verkar krypa in på bilderna i inläggen. Jag vet inte riktigt hur de lyckas med det. Och sedan är jag inte helt säker på var katten slutar och aloe veran börjar (den aloe veran som inte är grön längre, jag har en talang för att mörda alla sorters krukväxter). Eller är det kanske en katt i en hatt?
Katt i Aloe Vera-hatt

Jag misstänker starkt att katten mutat Marcus till att få det att se ut som en olycka:

Okej, så jag befinner mig på konferens just nu. I morgon ska jag hålla föredrag och imponera på folk med min forskning. Min forskning kräver mycket programmering och kod som jobbar i timmavis för att få fram resultat. Naturligtvis var jag ute i sista minuten så natten till idag körde jag min kod. Trodde jag. Men när jag steg upp klockan halv sex i morse för att ta mig till tåget så var laptopen död. Vår katt Trouble hade ryckt sladden! Oftast är jag glad att min laptop har magnetisk anslutning; det har räddat den ett antal gånger när någon snubblat på sladden. Men just idag hade jag önskat att den suttit fast bättre. Nåja, jag packade den döde latopen och tog mig till tåget som tog mig till konferensen i Tyskland. Väl framme på hotellet satte jag genast laptopen på laddning. Efter en timme var den fortfarande död. Jag testade att ansluta till ett annat eluttag och upptäckte då att sladden var så gott som avsliten. Så nu har jag en död laptop utan möjlighet att ladda den, och utan att vara helt klar med mina förberedelser. Jag tror att det är ett sammanträffande, och att Trouble inte aktivt försöker förhindra mig från att visa upp min forskning, men man vet verkligen aldrig med den katten. Jag har även en ny version av ursäkten my dog ate my homework. Tur dock att alla astrofysiker är machoror så det är lätt att låna en sladd någon timme för att förbereda en presentation. Dock är det omöjligt att utföra något ordentligt arbete. Oh noes!

Jag satt och jobbade hemma idag med alla dörrar och fönster öppna. Plötsligt hörde jag hur det fräste till utomhus, följt av ett kattylande som upprepades om och om igen tillsammans med fräsandet. Vi bor i ett hus med privat gård och där bor tre andra katter som brukar vistas utomhus. En av dem tillhör grannen under och är liten och vit och spröd och var länge den ende katten här. Sedan flyttade vi in och nyligen fick vi nya grannar med två katter; en otroligt skygg svart katt och en orange bråkmakare. Bråkmakaren har varit på den vite förut. Jag har inte hört dem på länge men antog att det var de två som bråkade. Sedan insåg jag att Trouble inte befann sig i lägenheten. Han har inte lämnat lägenheten sedan förra sommaren och ändå har jag haft dörren konstant öppen i ett par veckor nu. När jag gick ut såg jag att en av grannarna utan katt hade vänner på middag utomhus, men alla satt och stirrade in under trallen. Mycket riktigt, där var Trouble och väsnades mot den lille vite. Jag tror inte de var så glada över detta. Men min katt är väluppfostrad. Allt jag behövde göra var att ropa på honom så kom han springande som vore han en hund. Varför blir man lite småstolt när ens katt mobbar en annan?