Saltfritt igen
Den här gången lyckades vi med konststycket att fixa en middag som var totalt saltfri och ändå helt ätbar: tabouleh (quinoa, citron, mynta, persilja, gurka, salladslök och valnötter), kyckling (kryddad med persilja, rosmarin och peppar helt enkelt), (saltfri) tzatziki och sallad.
Vi fuskade inte ens med ost (ehum lasagnen) eller buljong eller något annat för att tillsätta sälta.
Tösen gillade också maten. Särskilt tzatzikin. Tyvärr begick jag det oförlåtliga misstaget att glömma att ta finbild på min middag. Så ni får hålla till godo med en fulbild. Det är antingen det eller ingen bild. Det är bara att välja.
Humpf.
Hej igen
Välkommen tillbaka! Ja, till mig alltså. Ni har naturligtvis varit här inne och kikat varje dag.
Den här veckan väntar dagis för tösen och vägen tillbaka till verkligheten för mig. Det kommer att ta en hel del energi gissar jag.
Men vi firar väl återkomsten med en klassisk bloggbild: min middag. Den kanske ser ut som… ja… blä, men den egenkomponerade vegetariska lasagnen (gojs av lök, vitlök, svamp, spenat, grädde, varvat med bechamel och lasagneplattor såklart) var faktiskt väldigt god. Om jag får säga det själv. Lite för mäktig dock, så nästa gång byter jag nog ut grädden mot crème fraîche istället.
Så. Nu känner jag mig som en äkta bloggerska igen.
Muffins anyone? Igen.
Jag skulle vilja påstå att det här försöket, till skillnad från det förra, blev en fullständig succé!
Himmelska skapelser.
Receptet på dessa kladdkakemuffins med kokostosca har jag hittat hos Pernilla och jag tror att hon är något av ett geni. Dessa skapelser är nämligen alldeles fantastiskt njutbart goda!
Om någon undrar så förändrade jag mitt tillvägagångssätt så här (på inrådan av Pernilla):
Nu ska jag äta en till. Minst.
Himmelska skapelser.
- Lät bli att använda muffinsplåten.
- Såg till att lämna lite utrymme runt toscan så att muffinsen hade plats att röra på sig.
Muffins anyone?
Efter timtal av svettandes i köket (mja) lyckades jag producera de här skapelserna:
Exploderade muffins
Jag vill inte säga att de är... misslyckade eller så. Men så här ser de ut när Pernilla gör dem. Jag måste dock försöka igen (min käre man tvingar mig) för de smakade gudomligt.
Men hur gör jag rätt den här gången?
Exploderade muffins
Rörchoklad
När man jobbar hemifrån och dessutom är gravid så har man både möjlighet och rätt att dricka rörchoklad.
Det är chokladgoja och inget annat, okej?
Mumma!
Jag har ett vagt minne av att jag skrivit om rörchoklad förut, men jag kan för mitt liv inte hitta inlägget. Så jag får väl berätta igen hur man gör enkel och riktigt god varm choklad. Utan onödiga tillsatser eller färdigmixer (som både jag och Spiderchick stör oss på). Det här passar mina matlagningsskillz perfekt.
Nu har min tagit slut. Man kanske skulle göra sig en mugg till? Det får man om man är gravid.
Det är chokladgoja och inget annat, okej?
Mumma!
- Ha i ett par teskedar kakao och ett par teskedar socker i en mugg (om det är en stor mugg, eller om man känner med sig att man är smetätare så kan man dubbla satsen; om man tycker bättre om sötare choklad så kan man ha i extra socker men personligen gillar jag mörk choklad).
- Rör ihop de torra ingredienserna.
- Häll i några teskedar grädde (mellangrädde går bra, vispgrädde blir godare)
- Rör, rör, rör, rör i en minut eller två tills du har en perfekt slät och glänsande chokladgoja.
- Ät en del av chokladgojan. Den är farligt god.
- Häll i förvärmd mjölk tills du täcker chokladgojan.
- Rör, rör, rör, rör i någon minut till tills all gojan löst sig i mjölken.
- Fyll resten av muggen med varm mjölk.
- Rör, rör, rör, rör i ett par minuter till.
- Drick och njut!
Omtänksamt
I det här landet så suger de rätt ordentligt på att baka bröd. Kanske inte alla, men det där brödet som de säljer i matbutiker är nästan lika dåligt som det holländska: överproducerat och 90% luft.
När jag kom till jobbet i måndags så satt hon jag delar kontor med och mumsade på en macka gjord på riktigt bröd. Jag frågade var hon hittat det, men hon svarade att hon just kommit tillbaka från att ha hälsat på i sitt hemland och att det var hennes mamma som bakat. Min respons var ett ytterst besviket attans.
Men så idag när jag kom till jobbet så började den underbara människan gräva i sin skrivbordslåda och drog fram ett knyte som hon sträckte fram mot mig. "Jag har så det räcker och blir över" sa hon och gav mig det doftande paketet.
Hur omtänksamt är inte det? Gissa om det blir lunchmackor i morgon!
Ett stycke himmelskt bröd innan det blir omvandlat till himmelska lunchmackor.
Och ja, någon gång ska jag förverkliga drömmen och börja baka eget bröd. Men inte idag.
Ett stycke himmelskt bröd innan det blir omvandlat till himmelska lunchmackor.
Curry? Verkligen?
Jag måste bara få visa vad som blev det första som jag lagade i våra nya fina grytor.
Curry!
Jag provar aldrig något nytt; jag har mina fyra favoriträtter och jag lagar dem outtröttligt. Jag tycker inte heller särskilt mycket om curry. Ja, svensk-currykyckling gillar jag starkt, men det är ju inte det som är curry på riktigt.
Här i Storbritannien, här älskar de indisk mat passionerat. Och så snubblade vi på ett recept på laksa och resten är historia. En väldigt kort historia, men ändå.
Så här såg det ut:
Currygryta
Curryskål
Och så här smakade det: blaha. Det är (mycket) möjligt att jag misslyckades lite, och det är möjligt att jag inte är särskilt förtjust i curry (se ovan), men det blev inte en särskilt intressant middag. Inte så att den var äcklig, inte alls, men den var bara... tråkig.
Aja, ibland ska det väl bli så också.
Currygryta
Curryskål
Citronkrämmarängpaj
Dagens experiment blev ett antal småpajer med citronkräm och marängtäcke enligt recept av underbara Sara Lovisa. Det lät så himmelskt gott! Jag älskar maränger och jag älskar citronsmak så vad kunde vara bättre än en sådan kombination?
Experimentet blev dock inte helt lyckat.
Det blev för mycket deg i varje pajform för man kan ju inte acceptera att det blir någon deg över.
Citronkrämen blev mer sås än kräm. Dessutom råkade jag tappa i alldeles för mycket vanilj.
Marängen blev också mer sås än maräng och sjönk liksom ner i mitten av all citronsåsen.
Men struntsamma, jag körde på ändå. In med pajerna i ugnen och en halvtimma senare kom det här ut:
Ett förolyckat men gott experiment. Det bruna visade sig vara karamelliserat socker.
Och trots alla missöden så blev det väldigt gott! Som sagt, citron (även rinnig sådan) och maräng (även om det är ett alldeles för tunt lager) i kombination, det är inte dumt det.
Ett förolyckat men gott experiment. Det bruna visade sig vara karamelliserat socker.
Blogginspirerad lunchlåda
Det blir visst två matinlägg på raken, men vi (i alla fall många av oss) äter ju flera gånger om dagen så det kanske inte är helt fel ändå.
Kafeterian här på jobbet suger. Hårt. Om man inte vill äta friterat eller varma mackor varje dag så blir man tvungen att ta med sig mat hemifrån. Och inte nog med det, de har även förbjudit mikrovågsugnar så man måste äta maten kall.
Därför är jag ständigt på jakt efter goda luncher som inte är mackor, som ger ens hjärna tillräckligt med energi för att klara dagen och som helst ska vara utsökt också. Fast med tanke på att det är jag som lagar till det så kan det sista kriteriet nog aldrig uppfyllas.
Idag bestämde jag mig för att köra lunch bestående av två olika recept jag hittade på Linn Lundborgs blogg: somrig quinoasallad och marinerad kyckling. Jag tjuvsmakade såklart så nu ser jag verkligen fram emot lunchen!
Bloggig lunch med hjälp av Linn Lundborg
Men är det någon därute som har några bra lunchtips åt mig? Jag är redo att prova det mesta (det där kommer jag säkert att få ångra att jag sa) så hit me!
Bloggig lunch med hjälp av Linn Lundborg
Läskande belöning
Jag bestämde mig för att belöna mig själv. Det tycker jag allt jag är värd i och med att jag suttit inomhus och skrivit på mitt nya paper (vetenskapsartikel?) hela helgen trots gassande sol och sommar utomhus.
Belöningen bestod av ett stort glas läsk (Spa Lemon & Cactus som man kan hitta här) med färska jordgubbar, mynta och is. Ytterst läskande!
Läskande läsk
Min käre man använde istället jordgubbarna till mackor med jordgubbsmos. Är det normalt eller?
Läskande läsk
Vegetariska enchiladas
Nu är det tydligen dags för mig att dela med mig av mina kulinariska hopkok igen. Den här gången har jag hittat på vegetariska enchiladas med viss hjälp från internet.
Direkt ur ugnen
Serverat på ett silverfat (det ser ut som om det vore en svart tallrik från IKEA men tro mig när jag säger att det är ett förgyllt silverfat från Ming-dynastin)
Jag har redan glömt exakta proportioner, men ni kan få på-en-höft-receptet i alla fall.
Ingredienser (ca 4 små pers):
2 medelstora hackade gula lökar
2 dl skivade champinjoner
1 röd paprika
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
1 burk njurbönor (vad heter de, de där stora röda?)
Kryddor
Tortillas
Riven ost
Körsbärstomater
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Stek lök och champinjoner på låg värme, och ha i den hackade paprikan och den pressade vitlöken efter ett tag.
3. Slå av vattnet på bönorna, mosa till dem lite och häll ner i stekpannan. Rör i lite mer än halva burken tomater.
4. Krydda. Jag var lat så jag blandade helt enkelt i en påse tacokryddor och lade till lite extra salt och en del torkade italienska chilisar för hettans skull.
5. Täck botten av en ugnsform med resten av de krossade tomaterna.
6. Placera en del av röran på en tortilla, rulla ihop och lägg med öppningen neråt i formen. Upprepa tills du inte får plats med mer eller röran tar slut. Häll över lite salsa.
7. Täck med ugnsfolie och stoppa in i ugnen i 25 minuter.
8. Ta av folien, släng dit några körsbärstomater och täck med riven ost.
9. Ställ in i ugnen i ytterligare 5-10 minuter tills osten smält.
10. Servera med sallad, gräddfil och guacamole (fast på bilden är det inte äkta guacamole utan avokadoröra gjord på avokado, créme fraiche, citron och kryddor).
Gott var det i alla fall. Så, nu har jag inte tid med sådant här trams längre. Min man och jag ska dricka champagne som försenat firande av mitt nya jobb. Godnatt!
Direkt ur ugnen
Serverat på ett silverfat (det ser ut som om det vore en svart tallrik från IKEA men tro mig när jag säger att det är ett förgyllt silverfat från Ming-dynastin)
2 medelstora hackade gula lökar
2 dl skivade champinjoner
1 röd paprika
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
1 burk njurbönor (vad heter de, de där stora röda?)
Kryddor
Tortillas
Riven ost
Körsbärstomater
1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Stek lök och champinjoner på låg värme, och ha i den hackade paprikan och den pressade vitlöken efter ett tag.
3. Slå av vattnet på bönorna, mosa till dem lite och häll ner i stekpannan. Rör i lite mer än halva burken tomater.
4. Krydda. Jag var lat så jag blandade helt enkelt i en påse tacokryddor och lade till lite extra salt och en del torkade italienska chilisar för hettans skull.
5. Täck botten av en ugnsform med resten av de krossade tomaterna.
6. Placera en del av röran på en tortilla, rulla ihop och lägg med öppningen neråt i formen. Upprepa tills du inte får plats med mer eller röran tar slut. Häll över lite salsa.
7. Täck med ugnsfolie och stoppa in i ugnen i 25 minuter.
8. Ta av folien, släng dit några körsbärstomater och täck med riven ost.
9. Ställ in i ugnen i ytterligare 5-10 minuter tills osten smält.
10. Servera med sallad, gräddfil och guacamole (fast på bilden är det inte äkta guacamole utan avokadoröra gjord på avokado, créme fraiche, citron och kryddor).
Lyxlunch
Det har varit ganska mycket på jobbet idag. Vi har ju ledigt i morgon och på fredag så då vill man ju ta vara på tiden och köra igång så många analysprogram som möjligt.
Men jag unnade mig åtminstone en lyxlunch idag: ny(färdig)bakade minibaguetter med parmaskinka, brie och ruccola. Mjumm! På riktigt! Synd bara att man inte har råd att äta sådant varje dag.
Sedan har jag snart även lite nyheter angående det där jobbet jag skaffat mig. Fast jag vågar inte riktigt skriva det här än. Av någon anledning är jag ängslig att de ska dra tillbaka erbjudandet om jag jinxar det innan jag skrivit på kontraktet.
God sallad (eller inte)
Min käre man tar god hand om mig. De närmaste tre månaderna kommer jag att jobba hårt på min doktorsavhandling så han har lovat att vara hemmaman åt mig (trots att han nästan spenderar mindre tid hemma än jag gör). Fantastiskt eller hur?
Igår lagade han god middag åt mig bestående av quiche och sallad. Dock suger han på att göra salladsdressing, både enligt mig och enligt honom själv, så det fick jag göra. För att matcha dressingen till salladen undrade jag vad som fanns i den.
"Potatis" svarade han.
Jaha. Men vilken god sallad då.
Han lyckades inte få ur sig något mer på en lång stund utan blev alldeles röd i ansiktet av kvävt skratt. Jag fick själv ta reda på vad salladen innehöll (och det var inte potatis). Min man kan fortfarande inte förklara vad som fått honom att säga potatis. Jag tror att det är för att han är holländare, och holländare älskar som bekant aardappelen.
Marcus njuter av belgisk öl i Belgien
Marcus njuter av belgisk öl i Belgien
Päron och choklad
Jag åt just en alldeles fantastisk middag, helt utan anledning.
Huvudrätt: blåmögelost- och spenatquiche. Till det en sallad gjord på ruccola, päron och valnötter, dränkt i honungsdressing. Allt kompletterades med ett (stort) glas rött vin.
Efterrätt: kladdkaka enligt recept från Kinnas blogg. Oh. My. God! Alldeles perfekt i både konsistens och smak, och som vi njöt!
Jag tror jag måste ta en bit till.
Frukost
Alla håller ju läsarna uppdaterade med vad de äter så varför skulle jag vara sämre?
Min frukost (en klar favorit) består av kesella- och yoghurtblandning med hallon och valnötter. Ett stort glas apelsinjuice till det och sedan gör en kopp kaffe det hela komplett.
Förresten, min syster nämnde att det blir dyrt i längden att leva på valnötter, men jag köper mina på marknaden och får då en stor påse (två skopor) för typ tjugo spänn.
Farmors köttbullar (typ)
Min farmor lagade de mest fantastiska köttbullar, och jag älskade att åka och hälsa på henne för vi fick alltid köttbullar när vi kom dit.
Så en gång när jag var sisådär tio år så passade hon mig och vi lagade hennes köttbullar tillsammans. När köket fylldes av den underbara doften så kom jag på den briljanta idén att be henne om receptet. Hon gav mig det gärna och jag plitade lyckligt ner det med blyertspenna på en liten lapp.
Nu är det nästan tio år sedan hon gick bort och jag hittar inte lappen någonstans! Och inte kommer jag ihåg receptet heller.
Men, vad jag kommer ihåg eftersom jag tyckte det var så konstigt då, är att hon blötte upp brödsmulor i öl och använde den gojan. Så nu kör jag på ett standardrecept där jag helt enkelt byter ut vätskan mot öl - och det funkar! Såvitt jag kan utröna så smakar det precis som farmors köttbullar!
Eftersom jag är så givmild av mig så kommer receptet här (kanske lagom till fyra pers):
Ingredienser:
400 g blandfärs (inte ren nötfärs, det minns jag)
1,5 dl lättöl
4 msk brödsmulor
1-2 msk finhackad eller riven lök
1 ägg
1 tsk salt
1,5 krm vitpeppar
Gör så här:
1. Blanda brödsmulor och öl och låt stå och svälla i tio minuter.
2. När brödsmulorna är upplösta, blanda i ägg, lök, salt och peppar.
3. Rör ner köttfärsen.
4. Blöta händerna och rulla lagom stora bullar, och placera på en blöt skärbräda.
5. Bryn köttbullarna i smör, och låt sedan stå på eftervärme och skaka pannan då och då så att de blir runda (den här biten har jag aldrig lyckats med, mina köttbullar blir allt annat än runda, men instruktionerna kanske funkar för någon annan?).
Om man vill ha sås till så kan man blanda i lite köttbuljong i spadet som blir över efter att man stekt färdigt köttbullarna, och sedan vispa ut mjöl i lite mjölk eller grädde och vispa ner det med.
Klart!
400 g blandfärs (inte ren nötfärs, det minns jag)
1,5 dl lättöl
4 msk brödsmulor
1-2 msk finhackad eller riven lök
1 ägg
1 tsk salt
1,5 krm vitpeppar
1. Blanda brödsmulor och öl och låt stå och svälla i tio minuter.
2. När brödsmulorna är upplösta, blanda i ägg, lök, salt och peppar.
3. Rör ner köttfärsen.
4. Blöta händerna och rulla lagom stora bullar, och placera på en blöt skärbräda.
5. Bryn köttbullarna i smör, och låt sedan stå på eftervärme och skaka pannan då och då så att de blir runda (den här biten har jag aldrig lyckats med, mina köttbullar blir allt annat än runda, men instruktionerna kanske funkar för någon annan?).
Mirakelbär
Lasagne
Vi provade ett nytt recept igår, en svamplasagne från den här bloggen. Det blev riktigt gott faktiskt, trots att det var den första lasagne jag någonsin lagat till själv!
Det var underbart härligt att vandra omkring på den soliga lördagsmarknaden här i stan och köpa alla ingredienser från olika stånd. Trots att det säkert inte är mycket billigare eller bättre för miljön så KÄNNS det så mycket bättre eftersom allt inte är inplastat till max.
Men det mest tillfredsställande var ändå att det är ett relativt enkelt recept som tillåter en att göra allt från början till slut. Ja, förutom lasagneplattorna då. Till och med peston mixade jag ihop med färsk basilika och nyriven direktimporterad italiensk parmesanost. Och den blev faktiskt lyckad!
Bild från bloggen ovan:
Starbucksnamn
Jag är så ytterst amerikansk nu. Jag har nämligen skaffat mig ett Starbucksnamn!
När man beställer kaffe på Starbucks här så frågar de efter ens namn nämligen, så att de kan ropa det istället för "tall latte!". Men de förstår bara de femton vanligaste namnen, så om jag skulle använda mitt riktiga namn så skulle det uppstå en lång ordväxling.
Men tydligen är det helt normalt här att ha ett Starbucksnamn, dvs ett namn som Jane eller Sarah eller Liza. Namnet ska vara lätt att uppfatta men tillräckligt ovanligt för att man inte ska blandas ihop med någon annan.
Så mitt Starbucksnamn är Mary. Det är tillräckligt likt mitt riktiga namn för att jag ska reagera även om jag står och drömmer, och de känner igen det direkt.
Fast när jag använder det så tittar folk lite konstigt på mig eftersom jag inte ser ut att vara i övre medelåldern. Men det gör inte så mycket; jag kan skylla på att det var mina föräldrar som valde namnet. Eller ja. Kanske inte. Men det vet ju inte de.
Koffiepads
Jag önskar Zoegas gjorde Skånerost-koffiepads.
