Födelsemärken

Min dotter är besatt av mina födelsemärken. Hon måste pilla på dem medan hon ammar, annars blir hon irriterad. Det är som om pillandet inger ett särskilt lugn som tydligen krävs för optimalt mys. 

För ett litet tag sedan upptäckte hon att hon hade ett eget. Nu drar hon glatt och stolt upp tröjan och visar när man frågar var hennes födelsemärke är. 

Hon har ett så fint märke tycker hon. 

Precis som mamma. 


Strumpöverflöd

Tösen tycker tydligen att det är helt normalt att ha fyra socklets på ena foten och ingen på andra. Men vem är jag att ifrågasätta? Det är ju inte som att jag har någon koll på mode.





Amningsstrejk

Lilla tösen har nu, vid 14 månaders ålder, fått för sig att totalvägra bröstet. Sedan igår så blir hon jättearg så fort jag försöker amma. Det känns inte så kul ska jag säga. 

Jag tror dock att det är en (förhoppningsvis kort) fas för jag tror inte att hon skulle helt sluta amma bara sådär tvärt. Så det är väl bara att vänta och se. 

Under tiden är det pumpen som gäller. Den maskinen är inte direkt en rival vad gäller mysighet, men jag slipper i alla fall mjölkstockning och annat trevligt (ta i trä).

Lilla gosen. Jag hoppas du snart klättrar upp i mitt knä igen. 




Mardröm

Tösen leker på klipporna vid vattnet. Hon klättrar och busar och är så lycklig att halvmåneögonen är framme hela tiden.

Plötsligt bestämmer hon sig för att vingligt ställa sig upp. Jag hinner precis inte fram innan hon faller med ett plask.

Utan en halv sekunds tvekan dyker jag i efter henne. Men vattnet är djupt och det är långt till botten. Jag ser henne sitta där på sanden långt nedanför mig och gråta ur sig all luft. Och så hör jag den panikslagna inandningen. Jag vet att jag inte kommer att hinna men jag fortsätter. Jag är nere hos henne, tar ett tag kring den hala, fortfarande spända bebisen. Jag sparkar ifrån.

Jag vaknar kallsvettig och det första jag hör är de lugna snusande andetagen från det varma lilla knyte som sover i sängen bredvid mig som vanligt. Jag drar henne tätt intill, borrar in näsan i hennes mjuka nacke och sover inte mer den här natten.



Jag vet, det här passar inte in på en annars lättsam och halvdöd blogg. Men den hjärtskärande bilden av min gråtande älskade lilla tös sittandes på havets botten är fortfarande inpräntad bakom mina ögon, 15 timmar senare. Jag behöver skriva av mig innan jag kan försöka sova den här natten. Och bättre här än på Facebook känner jag.


Ett år

Ett år. Så länge har jag varit förälder nu. Och sakta men säkert börjar jag vänja mig vid rollen som mamma.

Ett år. Så länge har tösen haft på sig att utvecklas till den fantastiska lilla person hon nu är.

Ett år. Så länge bestämde jag mig för att det var okej att lägga upp bilder som tösens ansikte var ordentligt synligt på.

Ett år. Exakt så länge tog det innan tösen ställde sig upp i spjälsängen för första gången.

Ett år. Så länge men ändå så kort tid.



Intressant natt

Ja, som förutspått så blev det en intressant natt. Vanligtvis brukar våra nätter se ut ungefär så här:

19:30 - tösen somnar
22:00 - vi somnar
06:30 - tösen och därmed även vi vaknar

Den gångna natten såg däremot ut så här:

20:30 - tösen somnar
22:45 - vi somnar
00:30 - tösen vaknar och min käre man går in till henne
01:00 - min käre man återvänder efter ett väl utfört jobb
01:10 - tösen vaknar och jag går in till henne
01:45 - jag återvänder efter ett väl utfört jobb
02:15 - tösen vaknar och min käre man lägger henne i vår säng
02:15-03:15 - tösen tycker det är jätteroligt att klättra på mamma och pappa, dra mamma och pappa i håret och pilla mamma och pappa i näsan
03:15 - tösen och föräldrarna somnar
04:45 - BAM! PANG! TJOFF! Pappa trillar ur sängen och drar med sig både täcke och nattygsbord med tillhörande lampa
04:45-05:00 - tösen ammar
05:00-06:30 - tösen sover i halvtimmesintervaller
06:45-07:00 - tösen ammar
07:00 - tösen somnar
08:00 - tösen vaknar, vi stiger upp och rusar till nursery

Så ja... Snälla låt denna natten vara lite mer så här:



Kryp

Så har tösen äntligen kommit på att man kan ta sig fram på händer och knän också!

Mycket kul! Fast med tanke på hur extremt viktigt det verkar vara för henne att öva på nya talanger när vanligt folk övar på att ligga och sova så har vi nog en intressant natt att se fram emot.



Succé

Japp. Både jag och tösen klassar detta som en succé!



Present

När tösen vaknar så kommer hon att mötas av en present. Bara för att hon är hon helt enkelt.

Jag är så exalterad att jag knappt kan sova.



Matvanor

Tösen har plötsligt dragit ner ordentligt på sitt mjölkdrickande. Kanske beror det på att hon nu äter precis vad som helst, och så mycket att man verkligen undrar om det ska komma ut genom öronen på henne.

Ikväll tryckte hon bokstavligen i sig en halv banan när vi trodde att hon redan ätit sig mätt på makaroner och spenat och lite diverse annat. Både bokstavligen en hel halv banan, och bokstavligen tryckte.

Fast hon matade mamma med en liten bit också. Men bara en liten bit. Man får ju se till att inte skämma bort mamma för mycket.



Vitt

Vad är det för vitt som glimmar i tösens mun?



Ser det här konstigt ut?

Om en vecka fyller tösen min åtta månader. Hon äter vid det här laget en hel del vuxenmat, men får ändå mycket av sin näring via modersmjölken.

Och jag har läst och hört att folk anser att det är konstigt att amma ett barn som nått åtta månaders ålder. Att det nästan är äckligt att se ett så stort barn ammas på stan.

För oss så har det här fallit sig naturligt. Vi introducerade mat när tösen blev sex månader, och hennes intag har stadigt ökat sedan dess. Hennes mjölkintag har minskat i samma takt och kommer att fortsätta göra det. Men vi har valt att göra gränsen mellan mjölkålder och matålder väldigt flytande, så därför ammar jag fortfarande lite grann flera gånger om dagen.

Så min fråga är: ser det här verkligen så konstigt ut?



Inköp

Jag nämnde ju att jag varit inne en runda på underbara Karen Millen, och lovade att snart visa vad jag hade köpt där.

Det här är vad jag packade upp ur det lyxiga silkespappret.

Kanske.



Framsteg

Jag tror inte många inser vidden av bilden nedan, eller ser stoltheten i tösens ögon. Men ett par minuter innan bilden togs låg hon på rygg en bit därifrån. Utan napp.

Nappen låg i hörnet av sängen. Plötsligt bestämde sig tösen för att hon ville ha den, så hon vände sig på mage (wow) men kunde fortfarande inte nå den.

Så hon kravlade sig långsamt men säkert närmare och närmare, och till slut nådde hon den (wow!) - och stoppade in den i munnen (wow) på rätt håll (WOW!).

Är inte det en bedrift som heter duga så säg? Så därav både tösens och hennes mammas oerhörda stolthet.



Mammaonsdag

Jag tar ledigt varje onsdag för tillfället så att tösen och jag kan ha en dag tillsammans mitt i veckan. Idag var alltså en sådan dag.

Tösen spenderade större delen av mammadagen på dåligt humör. Bra att veta att hon uppskattar tiden vi har på tu man (kvinna?) hand. Jag misstänker att hon har en tannabissing (dvs tand) på väg. Det har jag i och för sig misstänkt varenda gång hon varit grinig de senaste sju månaderna, men nån gång ska jag väl få rätt?

Nåja, som tur var så var hon på lekhumör då och då också, så lite bokslukande fick vi till trots allt.



Det här med tvättlappar

Tösen min har alltid gillat att ha något mjukt mot ansiktet, speciellt när hon ska sova. Och för ett tag sedan så började hon visa ett oerhört intresse för tvättinstruktionerna på leksakerna. Så när jag hittade en supermjuk snuttefilt med en massa intressanta små lappar på så tänkte jag att det vore den perfekta presenten.

Och visst älskar hon sin snuttis.

Särskilt tvättinstruktionerna.



Vi är föräldrar

Jag upptäckte helt plötsligt att vi är att betraktas som föräldrar nu. Idag var vi nämligen på föräldramöte. Vi hade utvecklingssamtal med tösens fröken.

Det är sant!

Vi träffade tösens fröken. Och hade ett samtal. Om tösens utveckling.

En sju månader gammal tös. Som varit där i sex veckor.

Nåja. Det var faktiskt intressant. Tydligen är alla de andra barnen fascinerade av henne, och om någon kommer dit och är lite ledsen så glömmer de snart bort det tack vare tösens glada (och högljudda) babblande. Och tydligen så är hon extra högljudd när hon har tråkigt, dvs när alla de andra barnen sover middag. Det har till och med hänt att hon då babblat tillräckligt högt och länge för att en kompis ska vakna så att hon fått en lekkamrat.

Atta girl!

Vi fick även ta med oss hennes pärm hem, en pärm som innehåller en slags dagbok med en massa text och bilder. Det blir trevlig läsning i helgen!



Stor flicka

Tänkte bara allmänt skryta lite om hur stor tösen min har blivit. Hon är ju en hel liten person nu som aktivt gosar, som möter en med jätteleenden när man hämtar henne efter dagis och som till och med dricker ur flaskan själv!

Det dröjer inte länge innan hon diskar efter maten och städar sitt rum också, det är jag säker på.



Om dagisstarten

Jag har fått ett par förvånade kommentarer angående det här med att tösen min börjar på dagis redan.

Tösen fyller 24 veckor, eller fem och en halv månad, på tisdag. Så visst är det väldigt tidigt med svenska mått mätt. Och för mig så högg det naturligtvis till i hjärtat att lämna en sådan liten bebis ifrån mig.

Men jag har tyvärr inte så mycket val. Här i England så är sex månaders mammaledighet med full lön faktiskt ganska generöst; flera andra arbetsgivare erbjuder bara fyra månader.

Jag försöker se det positivt i alla fall. Tösen älskade dagis från första dagen. Hon tar flaskan med bröstmjölk utan knussel och lyckas till och med få till några tupplurar. Jag tror faktiskt att det blev lättare så här för hon har inte hunnit utveckla någon separationsångest ännu, utan hoppar bara glatt in i fröknarnas famn när jag lämnar henne. Ja, ibland känns det som om hon tycker bättre om sina fröknar än om mig, antagligen för att hon får konstant stimulans där.

Det är en annan sak som är annorlunda mot Sverige. Fram tills dess att hon fyller 18 månader så har de tre bebisar per fröken. Och eftersom de andra två som hennes key person har hand om är många månader äldre så behöver de inte särskilt mycket uppmärksamhet. Vilket betyder att tösen nästan har monopol på henne.

Och herregud vad hon utvecklas snabbt där! Hon är redan, efter en veckas successiv inskolning, som en annan människa. Vi var på puben med några vänner igår och hon slängde sig från famn till famn och var inte nöjd mer än fem minuter innan hon ville till nästa person. Sicken social unge!

Jag läste dessutom någonstans att det är bra för en bebis utveckling att bli omhändertagen av flera olika människor; vi är ju trots allt flockdjur och en gång i tiden togs barn om hand av hela "flocken". Visst behövs det mycket mamma- och pappatid, särskilt de första månaderna, men sedan utvecklas ens sociala färdigheter mycket bättre om man umgås mycket med andra. Det säger ju sig självt.

Så jag tror att det faktiskt är bra för henne. Visst gör det ont att lämna bort henne, men det verkar helt klart vara mycket jobbigare för mig än för henne. När jag hämtar henne så är hon på bättre humör än någonsin och nästan dansar i min famn, full av leenden och skratt. På kvällen babblar hon sedan oavbrutet; jag tror hon försöker berätta för oss om sin fantastiska dag.

Ja. Det är tydligen tacken man får för de fem och en halv månaderna man ägnat all sin tid åt enbart henne. Otacksamma onge!


Tösen redo för sin första dag på dagis för ungefär en vecka sedan.


Kreativitet

Vi har målat på fötter idag.

Eller med fötter kanske.

Nästa vecka får vi resultatet.



Tidigare inlägg