Den här veckan blev det den ljuslila OPI Rumple's Wiggin'. Jämfört med färgerna jag använder i vanliga fall kändes den något fisig, men nu när jag har vant mig (jag målade igår) så tror jag jag börjat gilla den. Men nu bär det snart av till Sverige, och jag pallar inte dra med mig alla mina lack. Så om någon (läs "Tove eller Kattis") vore intresserad av att prova någon av färgerna så säg ifrån så tar jag med mig de ni vill testa. Annars tar jag bara med mig ett eller två åt mig själv. Härnedan följer min kollektion som den ser ut nu (färgerna på bilderna är inte alltid helt representativa): Från vänster: OPI Hot & Spicy, OPI An Affair in Red Square, OPI Bastille My Heart, OPI Purple With a Purpose och OPI Rumple's Wiggin'. De båda längst till höger är lite för blåa på bilden och mer lila i verkligheten, de två röda är mer röda egentligen (den i mitten är nästan blodröd) och de tre i mitten är subtilt glittriga. Från vänster: OPI Gargantuan Green Grape, OPI Green-Wich Village, OPI Dating a Royal, OPI Sea? I Told You! och OPI What's With the Cattitude?. Den blåa i mitten är mer blå (royal blue som namnet antyder) och den andra från höger är något glittrig. Från vänster: OPI Oh So Glam!, KOH Pearly White, KOH Hypnotic Mood och OPI Otherwise Engaged. De tre sista kan användas till Fransk Manikyr. Det rosa KOH-lacket skiftar lite i regnbågsfärger, därav namnet. Fast det gör det rosa OPI-lacket också, men mindre tydligt. Det vita lacket längst till vänster har lite guldglitter i sig; det var det jag använde på mitt bröllop (som om någon lade märke till det...). Från vänster: OPI Lady In Black och ett silvrigt KOH-lack jag inte hittar namnet på.

Inga mer skor från och med nu! Igår kväll var jag så trött att jag nästan tvingade mig ut, men det var (ytterligare en) Hendriks avskedsfest så till slut lyckades vi ta oss till puben där vi sedan satt i ett par timmar och pratade med folk vi nyss spenderat en hel vecka med. Vid midnatt gick vi till en oerhört tråkig pub/klubb med livemusik och med en medelålder av typ 40. Så vid ett-tiden lyckades Hendrik äntligen dra med mig till Mas-y-Mas, en klubb han alltid pratar om, medan Marcus gav upp och gick hem. Där köade vi i nästan en timme innan vi kom in och kunde trängas som sillar på det o-AC:ade dansgolvet. Men trots hemsk holländsk musik och trots att vi knappt kunde röra oss så var det rätt trevligt. Det var återigen nån som stötte på mig, fast han stötte på alla tjejer som kom ut från toaletten. Men det räknas ändå! Mina fötter skriker dock på mig nu. Ännu en kväll i högklackat (om än andra skor än de från i onsdags) och jag har knappt nåt skinn kvar på högerhälen. Nu blir det flipflops den närmaste månaden! Och inköp av såna här:

Fast att man kan rulla ihop dem är väl bra, men vad gör man med skorna man byter med?!

Eller nästan i alla fall. Vi dansade inte, men vi åt middag på Edinburgh Castle. Jag har varit alldeles för upptagen för att kunna skriva något. På dagarna satt jag fast i en konferenssal. I onsdags var det meningen att vi skulle ha en ledig eftermiddag, men då var jag tvungen att ha möte med resten av CFHTLenS, ett stort samarbete jag är del av. Och i torsdags hade jag relativt tidig kväll, men då var internet nere. Men excuses, excuses, vi tar det från början. I måndags var det alltså min presentation. I tisdags var det heldag på konferensen så inte särskilt spännande att skriva om, men mitt namn nämndes en hel del gånger tack vare det faktum att jag var den ende som pratade om flexion så alla som ville använda flexion refererade till min presentation, och tack vare det faktum att jag är core member i CFHTLenS så mitt namn måste nämnas i alla presentationer och posters om det. Ibland har man tur! På kvällen gick vi ut och åt pubmat. Det roligaste den kvällen var vad man kunde köpa i badrummet: och det roligaste med DEN bilden är varningstexten: I onsdags var det halvdag på konferensen, men efter lunch var vi tvungna att ha möte med resten av CFHTLenS som sagt så vi fick skjuts upp till observatoriet. Där pratade vi om saker ett par timmar och sedan bjöds det på mycket champagne och chips. Och väldigt gott vitt icke-bubbligt vin. Jag hade nog ett eller två glas för många innan middagen... Eftersom vi skulle ta taxi till slottet direkt efter mötet så var det nog det mest uppklädda astromöte jag någonsin varit på och någonsin kommer att vara på igen. Så här såg min Leiden-grupp ut: Efter den champagnen tog vi oss till slottet där det bjöds på ännu mer champagne innan det var dags för mat. Själva rummet där vi befann oss kändes inte sådär jätteslottigt på insidan men maten var helt okej och vinet var jättegott. Och jag tror jag satt vid det allra trevligaste bordet där, fullt av folk jag trivs med. Ett av de stora namnen där passade på att försöka övertyga mig att fortsätta med lensing för hon hade hört från min handledare att jag var lite tveksam. Det känns bra att en så pass känd person tycker det är värt att anstränga sig för att få mig att stanna kvar! De hade tydligen räknat med en vinflaska per person där, men vinet tog ändå slut så vi begav oss därifrån vid elvatiden tror jag. Min föredetta medhjälpehandledare från Edinburgh drog med en stor grupp till ett jazzställe... där ingen trivdes. Så vid halv ett eller så drog hälften av gruppen hem till Pollock Halls, och hälften drog vidare till någon klubb där vi dansade till tre på morgonen. Herrejisses vad ont jag hade i fötterna! Jag ska minsann investera i såna där rullballerinor snarast möjligt! Jag har FORTFARANDE ont under trampdynorna fram och blåsor på stortårna och lilltårna. Men trevligt var det ändå. Särskilt eftersom jag återigen hade någon som stötte på mig så mitt självförtroende var i höjden. Det verkar som om jag blivit långt mer attraktiv EFTER det att jag fått en ring på fingret. Torsdagsmorgonen var lite tung men jag anstränger mig alltid att inte skippa några presentationer för jag vill inte att andra ska skippa mina, så jag infann mig klockan nio på morgonen och kunde följa presentationerna förvånansvärt bra. På kvällen gick vi och åt middag på en indisk restaurang och ett annat ännu större namn försökte övertala mig att fortsätta med lensing! Efter middagen sprang vi till en public lecture om svarta hål och mörk materia och mörk energi(?) och allt det där på en bio, men smet ut igen innan Star Trek började och gick till en pub istället. Sen igår hände inte särskilt mycket mer än att konferensen avslutades och vårt EasyJet-plan var försenat. Jag är oerhört trött nu. Jag tror att jag varit fullständigt uppskruvad de senaste två månaderna och nu när den här konferensen är över har jag kunnat släppa all den stressen och kvar är en utmattning utan dess like. Jag skulle verkligen behöva lite semester. Men det har jag inte tid med. Som tur är måste jag inte jobba från kontoret utan kan jobba från varsomhelst. Typ Kattvik. Vilket jag kommer att göra. 4-18 augusti kommer jag att spendera i Sverige!

Presentation avklarad! Näst sist på dagen, men shit vad skönt det var att ha den idag istället för typ på fredag! Efter sju och en halv timmes nagelbitande medans andra gav sina presentationer (inte för att jag lyssnade sådär jättenoga, jag var alldeles för nervös) så var det äntligen min tur. Jag började med att tappa micken. Och sen försökte jag ansluta projektorn upp-och-ner och fattade inte varför kontakten inte passade i min Roxy. När jag väl började prata läste jag den första sidan innantill för jag lyckades inte hitta min hjärna. Men sen kom jag till slut in i det tack var de fem sidorna jag pratat om så många gånger innan. Det var dock extra nervöst att visa de här resultaten för första gången i ett större sammanhang men folk verkade riktigt intresserade. Jag fick så många frågor efteråt att de inte hann med alla, vilket är ett bra tecken. Det visar på intresse och eftertänksamhet, inte att presentationen varit oklar. Säger de iaf. Så jag är nöjd. Och lättad. Otroligt lättad. Nu känns det som om jag är på semester. Fast det blir ändå tidig kväll ikväll för det känner jag att jag behöver. Sådeså! På tal om ingenting så vill jag ha den här laptopväskan:

Så var man tillbaka i the Burgh. Det känns som om jag kommit hem. Konstigt hur ett ställe kan kännas så hemvant efter så pass lång tid. I fredags flög jag till London City med British Airways, som gjorde rätt gott intryck på mig måste jag säga. Jag bytte säte när jag checkade in till ett som jag tyckte verkade smart eftersom jag trodde att jag kunde få tur och få ett tomt säte bredvid mig. Och se det fick jag! Och gott om benutrymme hade det också det där planet. Det var ett litet plan dock, så det skuttade lite när vi skulle landa i London men jag kände mig ändå rätt säker. I London möttes jag av Richelle och en trevlig pöjk och de tog mig till Richelles lägenhet som låg bekvämt nära London City. Pågen stannade och ställde intelligenta frågor om min research, vilket jag inte är van vid men som var trevligt ändå. Vi tittade på film och käkade kinesmat och däckade i omgångar framför filmen så det alltid fanns någon som kunde berätta handlingen för den som sovit. Lördagen spenderades awesomely chilled i Richelles lägenhet med chips och coca och Full English och dyr-champange och pizza och TV. Fast vi begav oss ut ett litet tag och fick Richelles naglar gjorda. De såg ut såhär efteråt: Jag målade mina naglar samma gröna som för ett par veckor sedan för jag gillade den starkt och trivdes med uppmärksamheten den gav mig. Och uppmärksamhet fick jag idag, söndag, när jag gick igenom security på väg till Edinburgh. Säkerhetsvakten var imponerad tydligen. Jag blev nästan tårögd när vi landade i Edinburgh. Här väntade jag sedan på kollegorna och vi tog taxi till Pollock Halls där jag ska bo den närmaste veckan. Efter att vi fått nycklarna gick vi och minglade lite med stornamnen som är på den här konferensen och sen gick vi och åt middag. Vi råkade dock överge en grupp stormänniskor och fick sedan höra att vi skulle "be flipping burgers for the rest of your life" från en av mina chefer. Ooops... Imorrn eftermiddag är det då dags för den hemska presentationen jag måste ge. Jag är sjukt nervös! Så många så viktiga människor i ett rum, och alla kommer att lyssna på mig och ha hemska frågor! Men jag har iaf gjort klart slidesarna och gått igenom dem ett par gånger. Jag vill inte gå igenom dem för många gånger för jag avskyr när det låter för inrepeterat, men det medför också att jag inte känner mig perfekt förberedd så det bidrar till nervositeten. Men nu ska jag försöka få lite sömn iaf. Gonatt.

Jag har varit riktigt lat/upptagen ett tag nu, men just för tillfället är jag fast på jobbet tack vare världens skyfall och hjärnan har sagt "tack för idag, slut för idag" så jag passar på att skriva lite medan jag väntar. Såhär har veckan som gått varit: Tisdag:
Vi såg Nederländerna - Uruguay hemma hos oss tillsammans med Floris och Craig. När Holland vunnit begav vi oss ut på stan. Vi gick åt det hållet ljudnivån förde oss och hittade världens gatufest vid en av kanalerna, så där spenderade vi en trevlig kväll med öl och sång. Onsdag:
Vi såg Tyskland - Spanien hemma hos min handledare och hans familj eftersom vår tyske gruppmedlem Hendrik ska lämna oss till förmån för Kanada snart, och vår andre tyske gruppmedlem Tim ska flytta till San Francisco om ett par månader. Det var verkligen trevligt men det serverades alldeles för mycket god spansk mat (hans fru är spansk) så jag åt för mycket. Vi gjorde även slut på min handledares whiskey. Torsdag:
Jobbade som besatt eftersom jag måste förbereda presentationen jag ska ge på stormötet i Edinburgh nästa vecka. Fredag:
Jobbade som besatt tills borrel-tajm och tog det sen lugnt resten av kvällen. Lördag:
Cyklade till stranden i Katwijk med Marcus och Edo, och brände mig ordentligt. Jag lyckades till och med få en brännblåsa under stortån tack vare den ytterst heta sanden. Söndag:
Åkte till stranden i Haag med Marcus, Kattis och Ivar och två av deras vänner. Det var trevligt. Sen tog vi oss hem på ett tåg fullt av orangea människor som dekorerade tågvagnen med flaggor och ballonger medans de åkte. Vi städade en del och sedan kom ett par av Marcus bröder på besök tillsammans med Elisabetta. Efter pizza begav vi oss till en av väderkvarnarna där vi tittade på Nederländerna - Spanien tillsammans med en himla massa andra. Det blev lite tystlåtet efteråt så vi gick hem nästan direkt. Måndag:
Stannade hemma tills Marcus bror Josha (som sovit över tillsammans med Gabi) begett sig till sin nya lägenhet här i stan. Han ska nämligen börja med astrofysik här i september! Sen på kvällen spelade vi squash med Kattis och Ivar, och tittade sen på YouTube tills klockan var två på natten. Tisdag:
Tog mig till jobbet sent men stannade också sent. Edinburgh närmar sig med stormsteg! Onsdag:
Var tidigt på jobbet idag och är död nu. Men jag tror jag fått ihop det mesta till presentationen och nu har det slutat regna så nu ska jag bege mig hemåt! På fredag flyger jag till London för att hänga med Richelle ett par dagar, vilket ska bli kul, och på söndag flyger jag till Edinburgh. Jag saknar verkligen den staden ibland! Och sen på måndag är det dags för den hemska presentationen. Jag är redan nervös...

Vi tar veckan som gått nån annan gång, för nu är det viktigare saker som händer. Det hjälpte ju förra gången så jag hejar här igen för säkerhets skull!

Med mina vinnare ute är jag 100% bakom de orangea!

Idag hade jag absolut ingenting särskilt för mig så jag tog tillfället i akt att bara sitta i solen och göra en ordentlig manikyr. Jag försöker få till det typ en gång i månaden. Oftare än så blir det i alla fall inte för det är en himla massa jobb. Efter att ha tagit bort förra veckans nagellack filade jag ner längden med en glasfil och formade till naglarna. Jag har inte fått till fyrkantsformen perfekt ännu, men jag försöker mig på den varje gång ändå för jag gillar verkligen inte såna där röda klor som vissa har. Glasfilen föredrar jag eftersom den är effektiv utan att det känns som om den trasar sönder naglarna som jag tycker sandfiler gör. Sedan petade jag ner nagelbanden och skrapade bort rester från och under naglarna med mitt proffsredskap från Tweezerman, och jämnade till runt naglarna med tången från samma företag. Tweezerman är en annan av mina favoriter sen jag köpte en nagelklipp från dem och det på något sätt blev mycket enklare att klippa naglarna trots att den såg ut precis som alla andra. Man tror inte att kvalitet kan göra särskilt stor skillnad på en nagelklipp, men se det kunde det! Avslutningsvis filade jag bort ränderna ovanpå naglarna med min OPI Brilliance. Fila ränder är nåt man bara får göra högst en gång i månaden. Den filen är bra eftersom den har liksom skumgummi i mitten som gör att man måste anstränga sig väldigt mycket för att fila för hårt. Så det är svårt att misslyckas men den är ändå effektiv. Det enda dåliga är att den slits ut rätt snabbt. Här är resultatet med nakna naglar: När kvällen sen svalnat tillräckligt för att värmen inte skulle skapa bubblor i lacket så målade jag i en nyinförskaffad färg: OPI Whats With the Cattitude? från deras Shrek-serie. Efter att förra veckans ljusgröna färg fått flera komplimanger från killar som vanligtvis inte ens lägger märke till om någon rakat av sig allt hår så ville jag prova lite andra ljusa färger. Så den här gången blev det ljusblått. Och jag tror jag gillar det! Men varför är mina tumnaglar alltid så äckligt vågiga?!

Igår drog jag med mig Marcus till jobbet. Om han ändå jobbar hemifrån så kan han ju lika gärna jobba från mitt kontor. Fast vi knappt pratade så var det rätt mysigt att sitta och knappra på tangentbord intill varandra hela dagen. Han känner dessutom tillräckligt många av mina kollegor för att kunna låtsas att han jobbar där, iaf på kafferasterna och lunchen. Klockan fyra var arbetsdagen dock slut eftersom Matchen med stort M började då: Oranje vs Brasilien. Eftersom det också var dagen då årets grillfest var planerad så hade de flyttat ner TV:n från fikarummet till gräsmattan utanför huset och satt upp en stor skärm med projektor också. Sol, 30 grader varmt, gratis iskall öl och fotboll på jobbet är inte helt fel! När matchen sen var över och holländarna slagit ut mina vinnare från VM (där rök mina två euro!) så började grillningen. Och de kan verkligen inte grilla i det här landet! Här är listan över varför:

1. De använde gasgrillar istället för kolgrillar, så man fick inte den där goda grillsmaken
2. De hade inga goda stekar utan äckligt marinerade grisköttsbitar
3. Deras grillspett bestod av nåt malet kött i klumpar
4. Deras kycklingklubbor var SÖTmarinerade
5. Korvarna var gråa och äckliga och burgarna var såna där burgare man brukade få i skolmatsalen
6. De hade varken korvbröd eller hamburgerbröd
7. De hade ingen senap och bara lite ketchup. Istället hällde de jordnötssås över alltihopa
8. Den vegetariska grillen var inte märkt på nåt sätt så alla köttätare lade sina saker där så Marcus hann bara grilla en vegoburgare innan grillen var oanvändbar för honom. Fast det gjorde iofs inte så stor skillnad eftersom köttätarna åt upp all vegomaten ändå så det var knappt nån mat kvar till vegetarianerna

Kort sagt, jag var rätt besviken. Vi får minsann ta och fixa en riktig grillfest på vår gård istället. Fast man kan tydligen inte hitta hamburgerbröd nånstans i det här landet. Underligt. En av svenskarna hade tagit med sig Kubb så vi kunde iaf roa oss även efter det att matchen tagit slut. Kubb och öl är också en relativt bra kombination. Sen, eftersom det ändå var fysiker som anordnade det hela, så gjordes det glass på plats med hjälp av flytande kväve som de liksom hällde ner i skålen medan de rörde runt tills glassen stelnat. Geeky men rätt kul idé ändå. Och både jordgubbsglassen och citronsorben var jättegod. Kanelglassen var dock mindre god. Vid halvåtta-tiden drog Marcus iväg och skulle spela nåt geekboardgame med Tim och Brent. Varför sitter man inne och spelar spel en fredagskväll när det är varmt ute och det är spontan fest på gatorna eftersom Holland slagit ut Brasilien?! Så jag stannade kvar en timme till och sen stack jag och Edo till en av Hendriks kompisar och tittade på nästa match. Fast vid det laget var jag inte särskilt fokuserad längre utan mer fascinerad av det faktum att jag kunde se bättre genom att titta in genom fönstret i lägenheten på andra sidan kanalen än jag kunde genom att titta på TVn i samma rum. De hade nämligen projektor på vit vägg och stora fönster. Vi såg hur folk samlades på gatan nedanför också och tittade på matchen genom deras fönster. Kompisen hade ingen öl heller, men hon var tyska så hon hade Jägermeister vilket visade sig vara väldigt farligt så dags. Efter matchen gick vi ner och köpte en öl på gatan och gick och letade konserter. Fast det visade sig vara dansbandskonserter så Hendrik gav upp och stack hem och det gjorde hon tyskan också, medans jag och Edo begav oss till ett belgiskt ölställe för att träffa några av hans kompisar och försöka komma iväg från regnet och åskan som närmade sig alldeles för snabbt. Vid halv två kom jag till slut hem. Jag tyckte att det var lite väl tidigt egentligen, men när jag insåg att jag hade druckit i nio timmar så kom jag fram till att det nog var en bra idé ändå. Idag bestämde sig den där förkylningen för att äntligen bryta igenom. Baksmälla och sjuka är inte en bra kombination. Nu har baksmällan tack och lov gett med sig, så det är bara huvudvärk, snuva, halsont och öronvärk kvar. Och eftersom baksmällan är över så kan Marcus börja tycka synd om mig eftersom det inte är självförvållat längre!