Jag hittade en så söt liten makeover på Trendenser att jag bara var tvungen att fixa en själv också, trots att det är världens gratisreklam för Vipp. Fast när de nu har kommit på en så bra idé så kan de ju vara värda lite viral-status. Man kan alltså göra om sin vanliga datorpapperskorg till en snajdig en i femtiotalsstil. Vi har ju en i köket så varför inte skaffa en till datorn också? Så här snyggt blev det alltså:
Soptunna i femtiotalsstass Ladda ner här själva vettja.

Okej, då var det tydligen dags för ett seriöst inlägg. Det händer inte alltför ofta tack och lov. Men det här med emetofobi. Jag snubblade på ett inlägg av Keela där hon helt enkelt saxat en text från emetofobi.se för att försöka få läsarna hennes att förstå vad det hela går ut på. Så jag blev inspirerad att skriva lite om min egen emetofobi. Jag är emetofob, vilket betyder att jag är otroligt panikrädd för att spy. Det är alltså inte bara det att jag tycker det är äckligt och obehagligt utan jag drabbas av ångest vid blotta tanken. För ett par år sedan skulle jag inte ens kunnat skriva det ordet: spy. När det var som värst undvek jag fester, pubar, gym, bio sent på kvällen etc etc. Jag undvek även att äta vissa saker som räkor (trots att jag alltid älskat räkmacka), kyckling och tonfisk. Sushi var riktigt svårt. Jag lyckades även intala mig själv att jag mådde illa när jag åkte bil, befann mig på en färja, åkte karusell eller dylikt, trots det faktum att jag är född med dåligt balanssinne så jag har aldrig någonsin lidit av åksjuka och älskar karuseller och berg-och-dalbanor. Extra hemskt är det när vinterkräksjukan härjar men likväl verkar jag klara mig undan varje vinter (nu vill jag egentligen skriva peppar peppar här). Nu har min rädsla tack och lov mildrats en hel del och jag kan leva mitt liv precis som alla andra. Fast det finns fortfarande situationer då jag känner av paniken och då jag måste tvinga förnuftet att ta över. Ibland går det inte. Min hjärna är inte heller särskilt smart. Den känner konstant efter hur det står till med lilla magen, och så fort den kurrar till lite extra så skriker hjärnan JAG MÅR KANSKE ILLA, JAG MÅR NOG ILLA, JAG MÅR DEFINITIVT ILLA och sedan måste jag spendera resten av dagen med att försöka lugna hjärnan. Det senaste jag kände av den där välbekanta paniken var i rusningstid i Paris tunnelbana då det var 38 grader varmt. För att man svettas lite extra betyder ju att man mår illa. Eller? Många emetofober säger att de inte vågar berätta för folk de träffar att de är just emetofober. Det är så pinsamt. Men för mig är det inte det som är det jobbiga utan jag vill inte bli behandlad annorlunda och jag vill inte vara orsaken till att festen blir tråkig för att ingen vågar släppa loss av rädsla för att det ska gå överstyr. Jag kan skriva hur mycket som helst om det här och om små och stora saker som påverkar mig dagligen. Men jag försöker hålla det kort. Jag ville bara "komma ut" om utifall det fanns andra emetofober därute som läser bloggen och som känner sig ensamma. Man kanske inte kan säga att det är normalt, men det är i alla fall mer vanligt än man tror. Frågor på det?

Oj, det blev ett sent uppvaknande idag, men ibland behövs det. Idag ska jag inte jobba, kan jag inte jobba, måste jag låta bli att jobba. Frukosten var i alla fall njutbar. Den bestod av min version av en ISO-frukost, det vill säga långt ifrån lika hälsosam. Äggröra, icke-hälsosam ost, valnötter, äpplen, OJ och kaffe.
Anti-ISO-frukost Anledningen att jag visar upp den här frukosten är inte för att den är speciellt fantastisk (fast den är god) utan för att den är ett perfekt exempel på mina OCD-tendenser. Inget illa menat mot de som verkligen lider av Obsessive Compulsive Disorder, men ibland tror jag att jag har en mild form av det. Titta noga på bilden. Räkna valnötterna, ostbitarna och äpplebitarna. Du kommer att se att allt är jämt delbart med åtta. När jag sedan äter tar jag först två bitar äpple, sedan en bit ost med en halv valnötshalva, sedan en till bit ost med en halv valnötshalva, sedan två gaffelskopor (sked går ju inte an) äggröra och sedan två klunkar OJ. Ehm. Den där sortens beteende borde man kanske inte medge på internet. Det värsta är att om min käre man själ en äppelbit så blir hela min frukost förstörd. Och det gör han. Ofta.

Ibland kan man undra vad ens drömmar säger om en. I natt drömde jag att jag var på något slags mysfest. Där var en kille som verkade gilla mig och jag lät honom mysa lite (varför vet jag inte). Men efter ett par minuter tyckte jag att det började gå lite för långt så jag sa "Du..." och visade honom min ring. Och shit vad han flippade ur! Han blev helt röd i ansiktet och började skrika "Nej, FAAAAN, säg att det inte är så!". Något chockad drog jag med mig min syster (som tydligen också var där) och gick därifrån. Men, som sagt, vad säger en sådan dröm om mig egentligen? Jag måste tycka att jag är världens mest fantastiska person och att det är fullständigt förödande för dem som inte får mig...

Jag är något borta idag. Nyss gick jag till affären för att handla förnödenheter inför min födelsedag hemma (alltså chips, dippa, Coca Cola, glass etc) och så här gick det hos kassörskan: Kassörskan: (till kunden före mig i kön) Dag! (holländska för hejdå)
Jag: Dag! (Hejdå!)
Kassörskan: Eh... Hallo! (Hejsan!)
Kassörskan: (efter att ha scannat varorna) Da's 8,90 alstublieft. (Det blir 8,90 tack.)
Jag: (ger henne pengarna) Hallo! (Hejsan!)

Idag hade jag verkligen ingen aning om vad som pågick när mobilen började spela musik. Så här gick min tankegång: "Varför i hela friden har jag satt väckning på en söndag?!"
"Vad är klockan?"
"8:30? Ah, just det, det är ju BodyPump idag, det måste vara därför."
"Men är inte BodyPump klockan 11:15? Då har jag ju satt larmet lite för sent! Fan! Jag måste upp!"
"Eller vänta lite, det är ju BodyBalance jag ska till på söndagar och det börjar inte förrän klockan 12:15."
"Tror jag."
"Men varför har jag då satt väckning så pass tidigt? Då kan jag ju lugnt sova i en halvtimma till."
"Jag får upp och kolla schemat." "Fan, det är ju TISDAG!"