Ikväll ska jag på snoffsig middag på mitt college igen. Det blir en überengelsk tillställning så då tyckte jag att det passade utmärkt med fransk manikyr. För engelsmän och fransmän är ju inte alls bittra fiender eller så. Särskilt inte historiskt sett.
Fiendenaglar Jag blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet, särskilt med tanke på att det var första gången på ungefär två år som jag försökt mig på det. Och inte fuskade jag med korrekturpennor eller mallar heller. Säg Duktig Everlasting.

Vissa saker får offras för ett 16-dagarsläger.
Jag sörjer bara lite

Äntligen en tävling värd att lägga energi på! Ni som läser ofta kanske kan ana varför detta är en sådan skatt för mig?
Tävling hos Bjooti

OPI Hot & Spicy var sommarens färg förra året men av någon underlig anledning tog jag aldrig någon bild på det. Nu kände jag plötsligt för ett riktigt lysande lack och målade på det här. Och jag hade helt glömt bort hur mycket jag tycker om det. Så snyggt! Lacket är inte riktigt knallorange, även om det kanske ser så ut. Nej, det har lite rosa toner också vilket gör att det får det där lilla extra. Den här färgen kommer helt klart att pigga upp min annars så grå och tråkiga vecka. Därför blir helt klart win på det.
OPI Hot & Spicy

På senare tid har jag fått så många trevliga kommentarer om mina naglar (det finns tydligen till och med de som skulle kunna tänka sig att äta mask för att få mina naglar) så jag tänkte att det kanske var dags att komma ut ur garderoben så att säga. Mitt namn är Everlasting och jag är nagelbitare. I hela mitt liv, eller i alla fall sedan jag fick tänder, så har jag bitit på naglarna. Mina föräldrar provade alla huskurer och tips och trix för att få mig att sluta, men inget hjälpte. Inte ens Stopp-och-väx stoppade mig särskilt länge, för jag stod helt enkelt ut med den äckliga smaken tillräckligt länge för att skrapa av Stopp-och-växet med tänderna. Men så för ungefär två år sedan sa det knäpp i huvudet på mig och så slutade jag. Sedan dess har jag haft många återfall men varje gång jag slitit av en nagel så tänker jag bara asch, det var väl inte så farligt, bara på't igen. Så tyvärr har jag inga smarta tips att ge er som försöker sluta. Jag bestämde mig helt enkelt, som så många gånger förut, men den här gången så bet det (ha ha). Jag började också gå och få manikyrer och lackade naglar (inte lösnaglar) och då vore det ju synd och skam att bita av det som kostat så mycket och som var så fint. Så det kanske hjälpte? Lacket fungerade även som ett skyddande och stärkande lager så naglarna gick inte av så lätt. För naglarna var oerhört försvagade. De var tunna och böjliga och bröts hela tiden. Nagelbädden var inte normal heller utan hade dragit sig tillbaka under åratal av misshandel så den vita delen på nageln gick mycket längre ner än hos vanligt folk. Men sakta men säkert har kvalitén förbättrats. Och jag sköter om dem ordentligt med nagelbandsoljor och undviker att klippa utan filar ner dem med glasfil istället. Jag tror att det hjälper. Och så lackar jag såklart. En gång i veckan tar jag av det gamla lacket och målar på nytt, med både över- och underlack så att det håller länge och förstärker nageln så den inte bryts. För har jag nakna naglar en längre tid så bryts de fortfarande. Här ska ni få en ovanlig bild på mina naglar au naturel:
Nakna naglar På bilden ser ni min nagelbandsolja Avoplex från OPI och den glasfilen jag använder så flitigt. Det är mitt recept på glada naglar. Och har ni tur så får ni snart en tutorial i hur jag filar dem till den formen. Om andan faller på det vill säga. Kanske.

Sådärja, sista färgen i OPIs Pirates of the Caribbean-kollektion. Skönt, för jag måste dubbelkolla stavningen på Caribbean varje gång. Jag sparade den här färgen till sist för jag har en vana att spara det jag tror är bäst till sist. Den vanan är inte särskilt användbar när det handlar om mat och jag blir mätt men tvingar i mig resten ändå för det godaste är ju kvar. Men här så... nä, jag vet inte varför det är bättre att ha den finaste färgen nu sist, men finast är den. Planks a Lot är en riktigt snygg lavendellila som känns precis rätt såhär i sommarvärmen. Den är sval utan att kännas kall. Och den är färgrik utan att vara överväldigande. Perfekt alltså!
OPI Planks a Lot

Ja, mina kollegor tyckte ju att jag såg ut som en pirat idag, så då var det ju bra att jag råkade ha målat naglarna i den tredje av de fyra färgerna i OPIs Pirates of the Caribbean: Skull & Glossbones. Jag gillar färgen skarpt faktiskt. Den är cool och avslappnad, vilket kan behövas i den här värmen. Och beroende på ljuset så ser den ömsom grå, ömsom lila och ömsom grön ut. Samtidigt sticker den ut lite från mängden. Den är som gjord för min trevliga utflykt i morgon alltså!
OPI Skull & Glossbones

Ja, nä, usch, jag ville inte att de där hemska skrytinläggen skulle ligga överst på bloggen, så nu hade ni tur. Nu fick ni hur många inlägg som helst på raken. Jag kan skriva lite om min nya färg på naglarna. Den är återigen från OPIs Pirates-kollektion men här gången blev det Stranger Tides. Jag hade tänkt spara den till sist, men jag har inte sådär jättebra disciplin så så blev det inte. Färgen ser lite fisig ut kanske, men jag gillar den faktiskt. Den är lagom neutral utan att vara tråkig eftersom den har en grön nyans. Fast jag tror att om jag hade haft en mer acceptabel solbränna (det vill säga någon alls) så hade färgen passat ännu bättre.
OPIs Stranger Tides - fisig men mättande Nu ska jag stirra på min käre man tills han slutar spela TV-spel och bestämmer sig för att gå till sängs. Innan det händer kan jag ju omöjligt gå och lägga mig. Vi får hoppas att det inte blir lika sent som det brukar. Min käre man har ju ingen som helst känsla för när vi borde gå och lägga oss.

Jag borde verkligen inte gå in i affärer där de säljer OPI för jag kommer obönhörligen ut med ett nytt nagellack. Men vem kan motstå en Pirates of the Caribbean-box med fyra små supersöta minilack? Och sicka ena trevliga färger också!
Märk någonting med OPI eller Pirates of the Caribbean så garanterar du att jag köper det Så nu ska jag prova mig igenom de här färgerna, trots att jag tycker att det är ganska svårt att måla med de små minipenslarna. Jag är nämligen van vid de stora vida OPI brukar ha. Först ut är den rosa, Sparrow Me the Drama. Jag tror inte rosa är min färg egentligen, men den fanns ju i paketet så jag måste använda den åtminstone en gång för att minska skammen av att inte kunna stå emot. Resultatet blev... rosa. Suplise suplise! Jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte. Vad tycker ni? Är det den perfekta sommarfärgen eller är det för mycket tonårs-tuggummi för att en gamling som jag ska kunna använda det?
Antingen en miniflaska eller en jättehand. Det är inte lätt att veta. OPI Sparrow Me the Drama är det i alla fall.

Jag inser förstås att inlägget inte riktigt lever upp till titeln. För det första har jag inte tid att pyssla med naglar nuförtiden utan lackar snabbt och slarvigt varannan söndag. Dessutom pallar jag sedan inte lägga ut bilder av det på bloggen. Men det är inte värt det ändå, för mitt lackande kan knappast kallas manikyr; det är ju bara en enda färg. Jag är inte tillräckligt tålmodig för något mer fancy. Så. Veckans Manikyr kommer långt ifrån varje vecka och är inte en manikyr. Därför har jag ändrat namn på kategorin. Till Naglar helt enkelt. Till saken. Egentligen orkar jag inte lägga ut bilder som sagt, eftersom det involverar en städning av soffbordet jag brukar använda som underlag. Men alla gör visst sådana där hålla-om-flaskan-bilder så det kan ju jag också göra. En vit (knottrig) vägg som bakgrund och vips så har man en bild. Anledningen till att jag tog mig tid att ta en bild ändå är att jag insåg hur mycket jag gillar färgen och kände att jag borde informera världen om den. OPI Nomad's Dream är subtil men uppfriskande och vad mer kan man önska en sommardag?
Den mycket omtalade bilden vid det här laget: OPI Nomad's Dream Och efter allt det snacket så gör bilden ändå inte färgen rättvisa. I verkligheten är den mer mjukt pärlemorfärgad och mindre gammelrosa.

Jag har införskaffat ett nytt OPI-lack (igen, för jag är besatt). Och det finns bara ett ord att beskriva det med: awesome! Mina andra lack kommer inte ens i närheten av hur jag känner för det här! Lacket heter Cuckoo For This Color och är del av OPIs Swiss Collection. Det är mörkt grönt, så pass mörkt att det nästan ser svart ut i vissa ljus men sen om man råkar se det ur en annan vinkel så blir det plötsligt julegrönt. Med ett visst skimmer. Det går naturligtvis inte att göra det rättvisa här -- färgen har mycket mer djup än min kamera kan fånga -- men jag lägger ändå upp ett par bilder.

Veckans manikyr blev ett silvrigt Koh-lack (för att matcha mina nya skor):

Den här veckan kände jag mig lite mörk så det blev ett relativt enkelt blodrött nagellack: OPI Bastille My Heart. Och kort-korta naglar.

Kanske "Månadens Manikyr" men i alla fall. Idag kände jag att neonfärg inte var tillräckligt konstigt så jag målade olika färg på olika naglar. Jag vet inte om det är okej, men jag bara kände för det. OPI Gargantuan Green Grape och OPI Rumple's Wiggin'.

Den här veckan blev det den ljuslila OPI Rumple's Wiggin'. Jämfört med färgerna jag använder i vanliga fall kändes den något fisig, men nu när jag har vant mig (jag målade igår) så tror jag jag börjat gilla den. Men nu bär det snart av till Sverige, och jag pallar inte dra med mig alla mina lack. Så om någon (läs "Tove eller Kattis") vore intresserad av att prova någon av färgerna så säg ifrån så tar jag med mig de ni vill testa. Annars tar jag bara med mig ett eller två åt mig själv. Härnedan följer min kollektion som den ser ut nu (färgerna på bilderna är inte alltid helt representativa): Från vänster: OPI Hot & Spicy, OPI An Affair in Red Square, OPI Bastille My Heart, OPI Purple With a Purpose och OPI Rumple's Wiggin'. De båda längst till höger är lite för blåa på bilden och mer lila i verkligheten, de två röda är mer röda egentligen (den i mitten är nästan blodröd) och de tre i mitten är subtilt glittriga. Från vänster: OPI Gargantuan Green Grape, OPI Green-Wich Village, OPI Dating a Royal, OPI Sea? I Told You! och OPI What's With the Cattitude?. Den blåa i mitten är mer blå (royal blue som namnet antyder) och den andra från höger är något glittrig. Från vänster: OPI Oh So Glam!, KOH Pearly White, KOH Hypnotic Mood och OPI Otherwise Engaged. De tre sista kan användas till Fransk Manikyr. Det rosa KOH-lacket skiftar lite i regnbågsfärger, därav namnet. Fast det gör det rosa OPI-lacket också, men mindre tydligt. Det vita lacket längst till vänster har lite guldglitter i sig; det var det jag använde på mitt bröllop (som om någon lade märke till det...). Från vänster: OPI Lady In Black och ett silvrigt KOH-lack jag inte hittar namnet på.

Idag hade jag absolut ingenting särskilt för mig så jag tog tillfället i akt att bara sitta i solen och göra en ordentlig manikyr. Jag försöker få till det typ en gång i månaden. Oftare än så blir det i alla fall inte för det är en himla massa jobb. Efter att ha tagit bort förra veckans nagellack filade jag ner längden med en glasfil och formade till naglarna. Jag har inte fått till fyrkantsformen perfekt ännu, men jag försöker mig på den varje gång ändå för jag gillar verkligen inte såna där röda klor som vissa har. Glasfilen föredrar jag eftersom den är effektiv utan att det känns som om den trasar sönder naglarna som jag tycker sandfiler gör. Sedan petade jag ner nagelbanden och skrapade bort rester från och under naglarna med mitt proffsredskap från Tweezerman, och jämnade till runt naglarna med tången från samma företag. Tweezerman är en annan av mina favoriter sen jag köpte en nagelklipp från dem och det på något sätt blev mycket enklare att klippa naglarna trots att den såg ut precis som alla andra. Man tror inte att kvalitet kan göra särskilt stor skillnad på en nagelklipp, men se det kunde det! Avslutningsvis filade jag bort ränderna ovanpå naglarna med min OPI Brilliance. Fila ränder är nåt man bara får göra högst en gång i månaden. Den filen är bra eftersom den har liksom skumgummi i mitten som gör att man måste anstränga sig väldigt mycket för att fila för hårt. Så det är svårt att misslyckas men den är ändå effektiv. Det enda dåliga är att den slits ut rätt snabbt. Här är resultatet med nakna naglar: När kvällen sen svalnat tillräckligt för att värmen inte skulle skapa bubblor i lacket så målade jag i en nyinförskaffad färg: OPI Whats With the Cattitude? från deras Shrek-serie. Efter att förra veckans ljusgröna färg fått flera komplimanger från killar som vanligtvis inte ens lägger märke till om någon rakat av sig allt hår så ville jag prova lite andra ljusa färger. Så den här gången blev det ljusblått. Och jag tror jag gillar det! Men varför är mina tumnaglar alltid så äckligt vågiga?!

Jag är väl långt ifrån den ende med en sån här feature, men jag tänkte prova ett tag. Sen jag slutade bita på naglarna (ett och ett halvt år nu and going strong) och gjorde mig av med mitt svarta hår så har jag hittat ett nytt sätt att uttrycka mig på: rolig nagelfärg! Det kan verka ytligt, men lacket hjälper också mina naglar att hålla sig hela och fina. De är så svaga (från en livstids bitande antar jag) att de bryts om de är nakna. Så varje söndag, i mån av tid (det tar typ en timme att måla och sen två timmar av inte-göra-nånting innan jag vågar använda händerna) så sätter jag på nytt nagellack som sen håller i nästan exakt en vecka. Om jag inte diskar för ofta vill säga, så det krävs en förstående man... Den här veckan kände jag för en lätt färg (dvs inte-tung, inte inte-svår) så jag valde OPI Gargantuan Green Grape med KOH under- och överlack. KOH-underlacket är fantastiskt och kan rekommenderas för det fungerar verkligen som ett klister och färgen sitter som berget. Just den här OPI-fägen råkar dock vara ordentligt svårmålad, långt jobbigare än andra OPI-lack jag har. Det är ju en av anledningarna att jag gillar OPI, att det är så lättmålat. Men den här är skitsvår att få jämn. Men med lite tålamod tycker jag att jag lyckades ganska bra, om jag får säga det själv. Såhär blev det (och jag kan ju inte vara som alla andra, så jag håller inte runt flaskan som bruket är):