Förresten, om någon undrade så var det så här jag såg ut när jag var paranymph åt min kompis:
Finklänning. På disputationer i Holland ska manliga doktorander bära frack, men för kvinnliga så finns det inga särskilda regler tydligen. As the occasion demands är det närmaste man kommer några riktlinjer. Jag har hört att det ska vara typ mörk kostym, och helst en klänning i lite mörkare tyg. Men ja, för gravida kvinnor är urvalet som sagt ganska begränsat. Så det fick bli den ovan. Visst är den... mörk?

Så i början av den här veckan har jag varit och hälsat på i Holland för att bevittna när en god vän doktorerade. Nu är han doktor och inte jag, men aja. Vi flög ner i måndags och sov på snoffsigt hotell i Amsterdam (min käre mans företag betalade för det eftersom han tajmade sin jobbresa med min hälsa-på-vän-resa). Och så i tisdags så var det då dags för vännens disputation. Och jag var paranymph. I Holland så är det nämligen så att man traditionellt sett ingår ett slags äktenskap med universitetet när man doktorerar. Paranympherna har en funktion som liknar den som en bröllopsmarskalk eller en brudtärna har. Historiskt sett så skulle paranympherna kunna svara på frågor om doktoranden behövde hjälp, och agera livvakt om debatten hettade till. Jag vet inte riktigt vem som tyckte det var smart att använda en relativt höggravid kvinna som buffert, men det gick bra ändå. Han fick sin titel. Och vi fick fin mat och gott om alkohol. Alla andra alltså. Jag fick varken mat eller alkohol. Det var nämligen så att de lyckades pricka in alla förrätter och huvudrätter så att de innehöll rått kött eller mögelostar och sådant får inte jag äta nuförtiden. Men till slut lyckades jag få tag på en välstekt biff i alla fall. Och choklad. Mycket choklad.
Ytterst chokladig efterrätt. Gårdagen var väldigt lugn till att börja med, så jag tuffade över med båten till min käre mans kontor för att äta lunch.
Båt i Amsterdam. Men så klockan två så fick jag ett samtal som gjorde att jag, efter en ytterst snabb planering, plötsligt kastade mig på tuff-tuff-båten tillbaka till Amsterdam Centraal, sprang till närmsta perrong, hoppade på första bästa tåg till Leiden, mötte en kompis på Leiden Centraal, hoppade på första bästa tåg tillbaka till Amsterdam, sprang till hotellet och hämtade väskan, sprang tillbaka till stationen och hoppade på första bästa tåg till flygplatsen. Allt för att hinna hämta något ytterst viktigt innan jag var tvungen att flyga hem igen. Nu är de nämligen äntligen här. De är tunga. De glänser. Där är 150 stycken av dem. Och framförallt så är de färdiga!
Lycka! Så var man författare också då.

Okej, nu känns det som om det snart har blivit tillräckligt med inlägg om helgen, men nu när jag äntligen gör något värt att skriva om så måste naturligtvis ämnet uttömmas ordentligt. Dessutom saknar jag ju fölket så det är trevligt med små påminnelser såhär i min ensamhet. Så vad var då vår sista måltid (jag vet att ni hoppar av nyfikenhet)? Jo, det ska jag berätta. Det blev ostfondue (vi befinner oss ju ändå i ostens förlovade land). Och inte vilken ostfondue som helst. Det blev min käre mans hemliga-recept-ölsmaks-fondue. Eller ja, receptet är nog inte hemligt egentligen men han är inte hemma och jag har ingen aning om hur man gör den. Men han har äntligen arbetat sig fram till perfektion vad gäller receptet. Perfekt smak, perfekt konsistens och helt perfekt stringyness. Mjumm! Bildbevis följer.
I ostfondue har man ost. Är det inte konstigt att all den där rivna osten en gång i tiden var samma storlek som den paketerade? Paprikan var nog inte del av receptet.

Illustration av vad stringyness betyder

Det fanns många tekniker för hur man bäst tog hand om trådarna. Den här kanske inte var den mest effektiva, men den var helt klart den snyggaste.

När familjen var här så tog vi en liten tur runt Leiden, den stad där jag bott de senaste fyra åren men knappt sett. Det verkar alltid vara så. Trots att man bor på ett härligt ställe så ser man aldrig de fina sevärdheterna som står utsatta med små röda nycklar på turistkartan. Hade jag bott i Paris så kan ni ge er på att jag inte skulle åkt upp i Eiffeltornet en enda gång. Nåja, här följer i alla fall lite bilder på vår vackra stad.
Vi började med ett hus där man tydligen brukade hänga folk.

Sedan tittade vi på ett annat hus där Rembrandt tydligen bott och som nu beboddes av mindre finkänsliga studenter.

En fin bro och byggnaden där jag förhoppningsvis kommer att doktorera innan året är slut (ta i trä).

Vi fikande på ett kafé dit man kan ta sig på flera olika sätt. Till exempel kan man parkera båten i kanalen.

Eller så kan man paddla dit på en sutfbräda.

I Holland har de väderkvarnar också har jag hört.

De väderkvarnarna har fina runda fönster man kan titta ut igenom.

Det var väl ungefär det vi såg på vår rundtur. Förresten så är det här med att Rembrandt föddes, bodde och verkade i Leiden något Leidenarna är oerhört stolta över, och som de blir oerhört förorättade över om man råkar tro att han kom från Amsterdam. Nu är ni förvarnade.

Den här helgen har faktiskt varit ytterst trevlig trots det faktum att familjen min invaderade vår lilla lägenhet. Vi har gjort ingenting-särskilt, njutit av det fina vädret och helt enkelt hängt tillsammans. Jag vet dessutom mycket mer om staden som varit mitt hem de senaste fyra åren än jag någonsin vetat innan. Men det är kanske så det ska vara? Det känns dock lite konstigt att jag vaknade den här morgonen med en lägenhet knöfull av människor, och nu är jag alldeles ensam. Min käre man har nämligen övergivit mig och flytt till Storbritannien. I alla fall tills han hittat en lägenhet vi kan bo i.
Ett styck familjeinvasion och ett styck herre på täppan

Vi har plötsligt en massa folk i vår lägenhet som undersöker alla vrår och som säger åh och ooooh och hum och som ställer frågor om hur mycket problem vi har med gatubuller. Det är nämligen så att vi har börjat leta efter någon som kan ta över vår älskade boning. Det börjar närma sig nu. Flytten med stort F är i antågande. Snart lämnar vi Nederländerna bakom oss och återvänder till den gröna ön Storbritannien. Den här gången blir det dock inte underbara Skottland utan (säkert minst lika underbara) England och Oxford. Det är spännande, men också skrämmande och stressande. Det är synd att vi är så oorganiserade för det är så mycket som måste fixas och donas med. Inte minst att skaffa en lägenhet. Nu när vi gör oss av med den gamla liksom. Det kan kanske vara en bra idé att ha någonstans att flytta till och inte bara ifrån. Vi får se hur det går med den saken.
Inflyttningsbild från den här lägenheten. Det är ju inte så längesen kan man tycka.

Ibland när man är ute sådär sent på natten så händer det saker som gör att man nästa dag undrar lite förstrött om det verkligen hände eller om det var en dröm. Och då kan det vara bra att ha bildbevis. Som att hitta ett cykelställ helt klätt i finpäls till exempel. De är bra underliga de där holländarna ibland. Eller inte bara ibland, utan ofta.
Cykelställ eller gunghäst? Jag tror vi testade båda användningsområdena.

Precis när jag skulle bege mig till jobbet så ringde det på dörren. Utanför stod det ett par herrar i arbetsuniform och med en stor skattkista. Eller möjligen en verktygslåda. På holländska meddelade de mig glatt att de hade kommit för att kolla vår panna, och jag tackade alla gudar att lägenheten såg någotsånär presentabel ut. Vi fortsatte vår konversation, de på holländska och jag på engelska, och det fungerade förvånansvärt bra. De klampade in med skor och allt, som man gör i det här landet, och öppnade vårt torkskåp. Eller ja, egentligen är det ett litet pannutrymme, men vi använder det som torkskåp. Så naturligtvis var det fullt av kläder på tork. De flyttade respektfullt på kläderna och vände sig sedan till elementet i badrummet där kranen sitter som gör det möjligt att fylla på vatten i systemet. Och där även kattens bajs bor (i en låda med kattsand, för att förtydliga). Kattlådan användes ett litet tag, ytterst framgångsrikt, som ett vapen mellan de två. Till slut så var de då klara med sin lek och sin uppgift och berättade att de minsann fixat alla småsaker de kunde hitta och undrade om det var något mer vi ville ha lagat i vår nya lägenhet. Vi har bott i vår lägenhet i två och ett halvt år. Däremot har vi nya grannar i lägenheten under. Score!

Holland, juli 2011 Jag börjar tröttna på det här med regn nu. Sommarregn må vara mysigt, men när höststormarna drar in redan i juli då tycker jag att det har gått lite för långt. Det känns som om vädret utnyttjar mig för min förlåtande natur.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag om hur dåliga holländare är på att grilla. Nu har jag fått det bekräftat. För andra året i rad har vi haft vår årliga grillfest. Men det är synd och skam att kalla det grillning egentligen; det är mer som matlagning utomhus. Gasgrillar, hamburgare och korvar utan bröd, sötmarinerad kyckling, jordnötssås istället för ketchup och senap, fläskkotletter istället för en ordentlig flintastek - listan över grämelser kan göras lång.
Fel saker att grilla Som de fysiker vi är så såg vi naturligtvis till att efterrätten bestod av flytande-kväve-fryst glass. Holländarna har dock fått för sig att glass med kanelsmak är gott.
Fysikerglass (glass gjord av fysiker alltså, inte glass gjord på fysiker) Som tur är har de fått rätt för sig när det gäller en företeelse: gott om öl. Så vi trivdes ändå!
Trevligheter

Bara för att vi precis har haft årets längsta dag, och bara för att alla slänger upp bilder på sol och blomsterkransar och allmänt sommarljus så ska jag vara tvärtemot och annorlunda och rebell. Här kommer därför bilder från min sena kväll häromdagen. Jag tror jag blivit lite för fokuserad på att dokumentera mitt liv nu. Vad är det folk kallar det? Bloggskadad? Så inte nog med att jag tar bilder i en fullständigt ointressant bar, utan på vägen hem mitt i natten och efter fler öl än jag minns sådär på rak arm så plockar jag också upp kameran. Det är inte så lätt att få skarpa bilder i mörker när man inte kan låta bli att gunga lite lätt. Håll till godo.
Nattsilhuetter

Så här ser haken ut i Holland. Är ni förvånade?

Min kompis ville vara med på bloggen så det fick han. Och glasunderlägg kan funka som öluppsugare också.

Syns det att jag står och gungar?

Den här var ännu svårare för jag var tvungen att böja mig ner samtidigt som jag försökte hålla balansen. Det måste ha sett roligt ut. Det var åtminstone en lyckad kväll. Och det är alltid roligt att hitta lite oförväntade bilder på minneskortet. Som en present på morgonen liksom.

Här i Holland firar de tydligen midsommar med vanlig arbetsdag, regn och i vissa fall jultomtar. Inte en sill, inte en snaps, ingen Janssons Frestelse eller köttbullar, inga blomsterkransar eller midsommarstångar eller kuddar i sikte. Eller jo, kuddar har vi nog här också förresten, men de har minsann inte många blommor under sig, och framförallt inte sju sorter. Det är definitivt inte mitt eget val. Just nu hade jag velat vara i sommarstugan vid havet tillsammans med hela familjen och kusinerna och farfar (eller är det kanske morfar?). Jag hade ätit allt det där goda och skuttat som en svanslös groda runt en lövad stång som alla de andra hedningarna. Jag är inte bitter. Jag hoppas det regnar på er. Nej, jag är inte bitter! När jag funderade över illustration till det här inlägget så var en svensk flagga på halv stång det första jag kom att tänka på. Men jag är inte bitter. Inte alls. Ha en underbar midsommar (era jävlar)!

Ibland kan man undra lite över di däringa konstiga holländarna.

Vi har ninisar på jobbet. För ett par månader sedan hade vi en kanin. Nu har vi... många kaniner. Det är tur att de är så söta.
Hjälp, nininvasion!

Är det inte underbart att det ser ut så här när man cyklar hem klockan 9 på kvällen? Det gör det mindre jobbigt att det är jobbet man tar sig hem ifrån vid den tiden.
Kanaler har vi gott om här

Och underliga hus och broar också

Det finns många spännande ställen att äta middag på, men det här var nog första gången jag ätit i en genomskinlig hangar. Var får människor allt ifrån egentligen? Hangaren befann sig dessutom mitt i ett industri/squattersområde så jag hade aldrig någonsin vågat mig dit utan mina guider. Nåja, inuti var det betydligt mysigare även om inredningen var minst sagt intressant. Och maten var mycket god och innovativ; jag åt en currylinspaj, hur smaskens låter inte det? Holländarna må inte vara kända för sina kulinariska färdigheter (och av god anledning) men intressanta påfund är de bra på!
Random glashangar

Mystisk grej. Är det en motor? Eller en kamin? Eller rentav både och?

Jag hälsade på i Amsterdam Noord igår kväll. För att ta sig dit måste man först trängas på ett tåg med hundratals turister som vill ta sig från flygplatsen till centrala Amsterdam. Sedan måste man trängas på en färja med hundratals uttråkade cyklande Amsterdamare som vill så långt från turisterna i centrala Amsterdam som möjligt. Tydligen finns det även möjlighet att ta sig över vattnet i en ubåt. Men att trängas med hundratals uttråkade cyklande Amsterdamare i en ubåt, det låter jag nog någon annan göra. Och om ni trodde att bostadssituationen för studenter i Sverige var dålig, testa då att vara student i Amsterdam. Då blir du inhyst i en containerstad med en alldeles egen mysig container till dig och dina vänner.
Packade sillar

Sillfordon

Sillboende

Under min halvtimmesvandring från centralstationen till komedistället träffade jag på följande på gatan:    » En Nalle Puh-Tiger i människostorlek
   » En cykel med ett mjukisrenhuvud som galjonsfigur
   » En grupp japaner som fick hjälp att hitta av en kille i klänning med små fevingar
      på ryggen
En helt vanligt kväll i Amsterdam alltså.

Ser det inte ytterst holländskt ut med kanal, båtar och till och med en väderkvarn?

Vi begav oss till Haag igår kväll för att se Pirates of the Caribbean - On Stranger Tides i 3D. Ja, jag gick naturligtvis mest för Jack Sparrow, och inte blev jag besviken inte. Och filmen var inte så dålig den heller. Någon gång i livet vill jag segla på ett sådant skepp. Helst tillsammans med Jack Sparrow.
I Holland dricker man så klart öl i stället för läsk till popcornen

Jag är kär i Jack Sparrow