När min käre man befann sig i Holland förra veckan och jag redan hade flugit hem så var det en del saker som slog till på en gång liksom. Så jag var ganska nere. Men min käre man vet minsann hur man ska glädja sin fru. När jag hämtat honom på Heathrow så kunde han knappt hålla sig tills vi kom ut från terminalen innan han gav mig en present: en riktigt fin väska som han lyckats få tag på på Schiphol.
Gissa märket (där fick ni en ledtråd också)? Ja, jag vet att man inte borde pigga upp sig med materialistiska ting, men när ens man känner en så pass väl att han vet att jag trots min blygsamma shoppinganda (enligt mig själv) älskar väskor, och om han dessutom vet precis vilka egenskaper ens handväska bör ha, hur kan man då annat än bli glad? Det var alltså inte själva handväskan som gjorde mig så glad, det var det faktum att min käre man gjort sig besväret att leta upp och köpa en bara för att han visste att jag var nere. Eller ja. Lite grann var det kanske själva handväskan också.

För några jular sedan fick jag en filt av min moster, en stor härlig filt med vackert rödvitt mönster. Jag tycker väldigt mycket om min filt. Så för några dagar sedan satt min käre man och jag och åt pasta med tomatsås i soffan. Ni kan ju gissa vad som hände. Min första tanke var åh nej, min underbara filt är förstörd för alltid! Jag struntade fullständigt i att den vita soffan gått samma öde till mötes. Men så läste jag tvättinstruktionerna på filten och döm om min förvåning när jag upptäckte att den faktiskt var maskintvättbar! In i tvättmaskinen åkte den på så hög värme den tillät och sedan satt jag där och höll tummarna i några timmar tills den var färdig. Min första tanke när jag tog ut den var åh nej, min underbara filt är förstörd för alltid! Filten var i fin form förutom att de vita partierna inte längre var vita - de var rosa. Högt beklagade jag mig för min käre man, om och om igen varje gång jag såg den hänga där till tork. Så idag så gjorde vi vår veckoshopping och plötsligt kom min man gåendes med ett paket som såg ut som om det stått gömt längst in på nedersta hyllan i ungefär tio år. Sa varför testar vi inte det här? Efter viss övertalning åkte paketet ner i kundvagnen och följde med oss hem. In med medlet i tvättmaskinen, in med filten i tvättmaskinen, håll tummarna, och... magi! Filten är som ny! Bildbevis:
Min underbara filt är inte förstörd för alltid! Tack och lov att min käre man finns och att han uppmuntrar mig till att prova nya saker då och då. Annars skulle jag nu gosat i en rosa filt. Hemska tanke.

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag sist skröt om hur fantastisk min käre man är. Så nu får ni glädjas med mig åt det som mötte mig när jag kom inom dörren efter en sju-och-en-halv-timmas-resa (varav fyra timmar spenderades på ett tåg i stil med Pågatågen i Skåne där de dessutom bestämt sig för att ha AC:n igång trots att det är februari):
... med blommor och blad... och nallar... Till saken hör kanske att det var min födelsedag i torsdags (och som flera påpekat så är min födelsedag numera flaggdag - det var väl ändå på tiden!) och att vi inte fått fira den tillsammans ännu eftersom vi befunnit oss i olika länder. Dessutom - dessutom - så hade han köpt hem en blåmögelostquiche till mig. Efter att jag har klagat i ungefär fyra månader på det faktum att man inte får äta mögelost när man är gravid så känns det otroligt lyxigt. Naturligtvis lämnade han även strikta instruktioner om att jag ska se till att den blir ordentligt genomvarm innan jag äter den. Jag måste säga att ibland älskar jag min man lite extra. PS: Ja, det är en flyttlåda som fortfarande står kvar sen flytten i oktober. Men till mitt försvar vill jag påpeka att den faktiskt fungerar som TV-bord. Vi har nämligen inte lyckats ta oss till IKEA ännu sen flytten. I oktober.

Vad gjorde ni i morse då? Jag gjorde absolut ingenting utan låg kvar i sängen. Under tiden var det här vad min käre man hittade på:
Flygande degfat. Är ni ordentligt avundsjuka nu då? Säg att ni är avundsjuka!

Min käre man är absolut inte scout. Scouter är töntiga. Och vore han scout så skulle han absolut inte ha scoutskjorta på sig. Eller halsduk, vad är det för tönterier egentligen? Och skulle han råka trilla in i en scoutskjorta så skulle han absolut inte ha några märken på den. Sitta och sy och sticka sig i fingret - for what? Fula styva märken på ärmen? Knappast. Och om han mot förmodan förvillar sig till ett scoutläger ska han absolut ha betalt för det. Slita och släpa i veckor utan lön? Jo säkert. Så lät det när vi träffades, och en bra bit in i förhållandet dessutom. Så man kan ju undra lite hur det kom sig att han betalade flera tusenlappar för privilegiet att få åka och jobba som IST:are på WSJ iklädd scoutskjorta med tillhörande halsduk och märken.
Misstänkt likt en scout Svaret är naturligtvis: han gifte sig med mig. Och gav mig därigenom makt över sin vilja. För jag vet ju som bekant alltid bäst. Det är allt tur att han valde mig till fru. Happy anniversary!

Min käre man har slängt lite underliga meningar runt sig på sistone. När vi precis skulle somna konstaterade han plötsligt att I'm thinking about an angry ostrich with a bowler hat. Och när jag satt och läste ett blogginlägg så gick han förbi bakom mig och utbrast att that guy look like a pirate.
Fast det kanske han kan ha rätt i Jag börjar misstänka att han har en plan. Att han testar för att se hur lång tid det tar innan det hamnar på bloggen. Tror ni att det är bra eller dåligt att det tog ungefär tio minuter (i fallet med piraten i alla fall)?

Jag lagar mycket gott hemma. Eller inte mycket, men gott. Som kladdkaka, chips & dippa och pizza (från pizzerian). Men då och då tar min käre man tag i saken, och då får jag njuta av sådana här underbara skapelser:
Grönsaksgodis (det är en quiche alltså men gott som godis) När han ställde fram den undrade han om jag inte skulle ta en bild till min blogg. Jag undrar om han tycker jag är bloggskadad eller om han tvunget ville visa världen vilken underbar man han är. Jag sa till honom att jag inte kunde lägga upp en bild på en gottepaj utan något recept, för det är bara elakt. Hans recept är "ta ett gäng blandade grönsaker, stek dem lite med en massa olika kryddor, stoppa dem i ett pajskal, häll över ägg-gojs, riv ost över och laga i ugnen ett tag". Så nu vet ni.

Inte för att skryta, men varje söndagsmorgon vaknar jag till hembakade ostcroissants. Vissa saker gör livet underbart.
Mjummcroissants som påminner lite om kåldolmar. På ett bra sätt.

Yrvaken Marcus argt när jag väcker honom:
I woke up earlier of my own snap! Nu undrar jag vad han menade egentligen. Lyckades han knäppa med fingrarna i sömnen så han vaknade? Drömde han om musikaler? Åt han konstiga frukostflingor i sängen? Det är det ingen som vet, och Marcus somnade om igen så han kan inte heller svara.
Självporträtt av min man

Tydligen har jag knutit skorna på fel sätt hela mitt liv! Jag som trodde att jag visste hur man gjorde, men uppenbarligen inte. Här är instruktionsvideon: När jag såg den här videon för första gången så knöt jag genast om skorna. Och så vitt jag kunde avgöra så funkade det. När min käre man såg den här videon för första gången så knöt han genast om skorna. Eller han försökte i alla fall. Sedan försökte han igen. Men rosetten vägrade infinna sig. Han försökte igen, och skosnörena bara gled isär. Nu försöker han inte mer. Min man kan inte knyta skorna!

Åh min fina söta Mean Green Fighting Machine! Marcus har försökt mörda honom! Efter mycket letande hittade vi honom i fickan på Marcus gymshorts. De gymshortsen som precis gått genom tvättmaskinen. Ett provlyssnande åstadkom ingenting, men när jag kopplade honom till datorn så började han lysa och ladda precis som vanligt. Så nu håller vi tummarna för att han ska återhämta sig! Var inte oroliga, jag kommer att uppdatera er om hur det går!
MGFM and I are lovers

Min man studerade mig länge och väl och sa sedan: You really have some horrible faces. You do.

Jag:	Jag har ont överallt, särskilt i ögonen. Jag tar en Alvedon, vill du ha en?
Marcus:	Njae, jag har lite ont i håret men annars är jag rätt okej.

Har vi inte en konstig sjuka så säg? Och är vi inte lite patetiska?

Inte bara en eller två, utan tre gånger stal min man täcket i natt. Och inte nog med det, han höll sen fast i det med knytnävarna så hårt han bara kunde. Och när jag ryckte till mig lite så ryckte han tillbaka mycket hårdare. Det är säkert hans fel att jag är sjuk i dag. Och utomordentligt uttråkad. Han blir skyldig mig ett Guitar Hero helt enkelt.

Min man gav mig en present igår, och den enda anledningen var att han hade gått förbi en affär och sett något han visste att jag skulle uppskatta. I taught you well, young husband!

Igår kväll satte jag väckning klockan åtta, men min käre man tvingade mig att ändra till halv nio eftersom han inte kan sova när jag snoozar och han ville ha lite sovmorgon. I morse hände följande:
07.30: Min käre mans alarm går
07.31: Min käre man inser äntligen att det är hans larm som går, stänger av det och dyker ner i kudden igen
07.33: Min käre man sätter sig argt upp, klagar över att det är för mycket ljud i lägenheten, slänger ut en hand i mörkret mot nattygsbordet, välter ett vattenglas, fumlar till sig något, tänder lampan, släcker lampan, trycker in öronproppar i öronen, lägger sig ner igen och börjar snarka
07.47: Jag ger upp försöken att somna om och stiger upp När han väl vaknar igen ska min käre man få höra ett och annat.

"I hate it that I have such an intelligent wife!"

En dag bestämde sig avloppet i badrummet för att bara säga "nä tack, jag vill inte ta emot mer skitigt vatten". När vi borstade tänderna i handfatet bubblade vattnet upp i duschen och när vi duschade fick vi fotbad på köpet.

Vi köpte orange gojs som vi hällde ner i duschen och efter 20 minuter spolade vi med ljummet såsom instruktionerna instruerade. Det enda resultatet var en dusch fylld av orangeäckligt vatten. Vi hällde ut ytterligare ett par euros i handfatet, spolade med vatten, och belönades med ännu mer orangeäckligt vatten.

Vid det här laget hade jag flera gånger föreslagit att vi skulle ringa rörmokaren - eller ja, föreslagit och föreslagit, mot slutet var det väl mer krävde - från dörren medan Marcus kravlade omkring på händer och fötter på ett vått badrumsgolv.

Jag gav upp och satte mig i TV-soffan och tänkte att han får väl kravla bäst han vill. Efter en timme eller så kom en blöt men storleende Marcus ut från badrummet och sa att vattnet nu rann undan. Och visst gjorde det det! Med en iver som jag inte sett sedan vi flyttade in! Nu plaskar det inte det minsta kring fötterna längre hur mycket man än drar på med duschen.

Så Marcus är otroligt stolt över sig själv eftersom det till slut visat sig att han är Mannen i Huset. Och jag är också stolt över honom faktiskt.

Fast jag måste medge att jag var orolig den första dagen eller så för att det skulle knacka på dörren och en arg blöt granne från våningen under skulle fråga vad i helvete vi höll på med.

Eftersom jag vill att Roxy ska minnas mig trots att jag inte bor hemma större delen av året så har jag slåtts med andra om att få ta hand om henne på natten. Det funkar bra, hon trivs med mig, men jag får ju inte sådär jättemycket sömn direkt. Första natten var hon vaken nästan hela tiden och måste då gå ut och kissa relativt ofta. Och i morse vaknade hon klockan sex och ville LEKA. Jag väcktes av att två valptassar dök upp på sängen och av att resten av valpen försökte ta sig upp också så att sängen gungade. Jag lade tillbaka henne i korgen men så fort jag somnat om så var hon där igen. Och igen. Och igen. Efter tillräckligt många gånger så räckte det med att jag ställde mig upp så sprang hon och lade sig i korgen. När jag till slut tog ut henne för att kissa så skulle hon SPRINGA och BITAS och SKUTTA och LEKA LEKA LEKA. Hon är jättesöt men efter bara en halv natts sömn är man inte sådär jätteleksugen direkt. Det kommer att bli svårt att jobba imorgon... Nu blir det ett litet bildspel. Som ni kan se har till och Marcus funnit Roxy. Eller Roxy har funnit Marcus rättare sagt.