När jag möttes av det här när jag kom hem idag så tänkte jag att nu har de väl ändå fått fel adress (på lådan alltså; H&M-katalogen hade definitivt hamnat rätt!)?

Sedan insåg jag att lådan inte var full av sprutor utan av sterila små plastflaskor. Jag har nämligen bestämt mig för att donera mjölk. Nu när tösen börjat dra ner på drickandet så har jag nämligen plötsligt fått en full frys.

Så nu får vi se hur det här går. Hursomhelst så känner jag mig som en god människa. Fast det kanske inte får vara anledningen till att man gör en god gärning? Jag kanske egentligen är oerhört självisk?

Nåja. De små sjuka bebisarna kommer att få mjölk i vilket fall som helst. Så det så.

Tösen har plötsligt dragit ner ordentligt på sitt mjölkdrickande. Kanske beror det på att hon nu äter precis vad som helst, och så mycket att man verkligen undrar om det ska komma ut genom öronen på henne.

Ikväll tryckte hon bokstavligen i sig en halv banan när vi trodde att hon redan ätit sig mätt på makaroner och spenat och lite diverse annat. Både bokstavligen en hel halv banan, och bokstavligen tryckte.

Fast hon matade mamma med en liten bit också. Men bara en liten bit. Man får ju se till att inte skämma bort mamma för mycket.

Tänk er Harry Potter-böckerna (eller för all del filmerna). Tänk er matsalen med de långa träborden och bänkarna fyllda av studenter. Tänk er väggarna prydda av gamla tavlor föreställande sedan länge bortgångna professorer och rektorer. Tänk er det stora bordet längst in, omgivet av lärare i akademisk dräkt.

Där. Där åt jag middag igår, som en av lärarna. Och på väggen ovanför mig hängde Edward II:s svärd.

Snacka om att det kändes surrealistiskt.

• Förvara pumpdelarna i kylen under dagen. Då blir inte mjölkdropparna därinne dåliga och du slipper diska så himla ofta. Sen diskar du bara ur ordentligt på kvällen.
• Låt pumpen fortsätta gå någon minut efter det att du kopplat bort allt utom slangen, så torkar det blöta därinne väldigt snabbt.

Kunde inte motstå.

Jag känner mig förbisedd på jobbet och är därför på riktigt dåligt humör idag. Nu vet ni det.

Två sådana här berg med tvätt blir det varje vecka, plus lite lakanstvättar här och handdukstvättar där. Det känns som om det enda jag gör med min lediga barnfria (fun fact: autocorrect ändrade barnfria till vapenfria) tid är att samla tvätt, tvätta tvätt, hänga tvätt och vika tvätt.

Men det är väl bara att vänja sig antar jag.

I alla fall tills jag kan få tösen att leka kemtvätt. Moahahahaha.

Vad är det för vitt som glimmar i tösens mun?

Nu dricker vi upp det sista av flädersaften från i somras. Då när vi var ute och smög om nätterna med min jättemage på släp, bara för att kunna snylta till oss tillräckligt med fläderblommor för en sats saft. Då när vi inte var föräldrar ännu. Då när vi inte ens visste att det var en tös som bodde därinne i tjockmagen.

Det är nästan lite vemodigt.

Hujedamej vilken vecka! Jag hade världens deadline i fredags så förberedde mig på att jobba hårt. Så då passade tösen naturligtvis på att bli sjuk i måndags. Ordentligt sjuk. Hon hade så hög feber att vi fick ta henne till jourläkaren mitt i natten, men som tur var var det ingen större fara på taket.

Så på tisdagen sa jag till min käre man att nu får du vabba så att jag kan jobba. Tror ni inte att han också passar på att bli sjuk under dagen så att jag måste komma och ta över ändå?

På onsdagen drabbades jag också, men jobbade från sängen så gott jag kunde. Men så till slut kunde tösen återvända till förskolan på torsdagen, och på två dagar lyckades jag faktiskt sno ihop något till deadlinen.

Men kul var det inte!

Tur då att helgen blev underbart varm och solig så att vi kunde bege oss ut på långpromenad och varva ner lite, hela familjen. Det behövdes verkligen.

Nu hoppas vi att nästa vecka blir lugnare!

Om en vecka fyller tösen min åtta månader. Hon äter vid det här laget en hel del vuxenmat, men får ändå mycket av sin näring via modersmjölken.

Och jag har läst och hört att folk anser att det är konstigt att amma ett barn som nått åtta månaders ålder. Att det nästan är äckligt att se ett så stort barn ammas på stan.

För oss så har det här fallit sig naturligt. Vi introducerade mat när tösen blev sex månader, och hennes intag har stadigt ökat sedan dess. Hennes mjölkintag har minskat i samma takt och kommer att fortsätta göra det. Men vi har valt att göra gränsen mellan mjölkålder och matålder väldigt flytande, så därför ammar jag fortfarande lite grann flera gånger om dagen.

Så min fråga är: ser det här verkligen så konstigt ut?