Varför har de här äckliga små djuren invaderat vår lägenhet OCH mitt kontor?!

För nästan exakt en vecka sedan befann jag mig på gatorna av Pompeji. Vi hade dock bara två timmar på oss innan mörkret föll så jag hann inte med att se allt som fanns att se. En av de saker jag verkligen var ledsen över att jag missat var amfiteatern där de bland annat roade sig med gladiatorer. Så jag har pratat med Marcus om att kanske åka dit igen.

Men i morse fick jag läsa om hur ett av de mer intressanta husen i Pompeji, House of the Gladiators, hade kollapsat under natten!

Och det huset låg såklart granne med amfiteatern. Jag var där, och jag kunde ha sett huset innan det försvann för gott, men nej. Fan också! Förresten, bilder från min resa till Sorrento och Pompeji finns på Facebook.

Det är synd om mig. Idag var jag tvungen att gå hem tidigt för jag är tydligen fortfarande skitförkyld. Tajmingen kunde ju varit bättre. Fast det kanske är liiiiiite mitt eget fel att jag inte är frisk än. I söndags gick jag till gymmet trots förkylning för efter DEN veckan kunde jag bara inte låta bli när jag äntligen fick chansen. Och sen i måndags gick jag till jobbet trots att jag hostade så jag knappt kunde andas och sen middag på thairestaurang och sen till Lemmy's för öl och till slut till Odessa till tre på natten. Men det var ju Chris avsked så man var ju liksom tvungen. Igår kunde jag inte prata alls och idag har jag sån där sexig rökröst. Men min jobbansökan är äntligen redo för att skickas in! Och tur är väl det eftersom deadlinen är i morgon. Fast jag mindes inte mina betyg så jag skickade ner min stackars alldeles för snälle bror att gräva igenom mitt rum efter mina IB-resultat. Han scannade till och med in dem! Men efter att jag skickat in ansökan i morgon är det slapp tills på tisdag! Shit vad skönt det ska bli!

Och idag så har jag såklart lyckats bli ordentligt förkyld. Funderar på om man kanske skulle skippa gymmet, men efter den gångna veckan känns det som om man nog borde försöka ogöra lite av det ohälsosamma. Jag lyckades ändå tjäna ihop till ETT par Björn Borg, med min icke-chips-icke-choklad-icke-coca-cola-deal. Tur att det inte är icke-öl. Men den dealen är till för att jag ska bli av med vanan att snacka (ummm, alltså äta snacks) så himla mycket, och det lyckades jag undvika hela veckan. Så jag tycker ändå jag är värd dem! Och i morgon är det bara på det igen. Då har Chris sin avskedsmiddag med Odessa efteråt.

På morgonen igår vaknade jag tidigt och Evelina ännu tidigare eftersom hon skulle med ett flyg. Trouble hade tydligen sovit hela natten i hennes resväska. Till slut ringde det på dörren och Evelina gick ner för att stiga in i taxin och ta sig till flygplatsen. Fem minuter senare ringde det på dörren igen. Jag svarade och det sa "Taxi!" i andra änden. Hmmm. Taxiföraren sa att han hade sett en tjej i röd jacka stiga in i en annan bil, en utan taxi-nummerplåtar. Han lät rätt sur. Det visade sig att vi råkat dubbelboka. Vi försökte boka flera flygplats-shuttlar men alla sa att de inte hade några bilar över, troligen eftersom tågen till Schiphol stod stilla. Men ett av bolagen lyckades tydligen boka in henne ändå. Jag var ändå lite orolig att hon blivit kidnappad men jag fick ett meddelande från henne att hon kommit fram lyckligt, så det var ju bra. På eftermiddagen hjälpte vi Tim att flytta. Han lyckades komma för sent till och med till sin egen flyttpackning! Men vi kom igång till slut och var rätt effektiva på att bära ner alla hundratals lådor och fyrtioåtta möbler som en enda människa lyckats samla på sig. Jag blev riktigt inspirerad att köra storutrensning här hemma. Det står ett antal lådor nere i förvaringsrummet som vi inte öppnat sedan vi flyttade hit. Dem kanske man borde slänga ut utan att öppna till och med. Och när jag flyttar så ska jag helt klart sälja/slänga mycket av våra IKEA-möbler. Det är väl det som är meningen med IKEA? Efter flyttningen åt vi pizza och sedan gick jag hem vid åtta till en tom lägenhet. Marcus är nämligen och roar sig i Belgien. Men ibland är det ändå rätt skönt att vara helt själv ett tag. Innan jag kunde sluta helt dock hjälpte jag Edo att förbättra sin jobbansökan riktigt mycket. Vilket kändes lite konstigt eftersom han ska ansöka till samma jobb som jag! Men jag är en snäll människa ändå. Jag saboterade bara lite. På vägen hem från Tim hade jag också stannat till i en coffeeshop på vägen så jag kunde ha en riktigt avslappnande kväll efter den här köriga veckan. Ibland är det bra att bo i Holland!

I fredags fick jag stiga upp tidigt för att städa undan röran som växt under veckan eftersom jag inte haft tid att ta hand om den. Det var extra viktigt eftersom den här saken skulle dyka upp: Vid lunch kom hon vandrande och tryckte på alla mina åtta grannars ringklockor innan hon kom till min. Typiskt Evelina att inte ha några problem med den lösningen på problemet "jag vet inte vilken lägenhet hon bor i". Hon hade också med sig presenter, till och med till Trouble: Den kudden var fylld med någonting som gjorde honom fullständigt galen så han gnuggade hela kroppen mot den i en halvtimma. Fast hennes resväska var minst lika intressant. Till lunch gick vi och åt på det där bakade-potatis-stället jag pratat om förut. Den här gången hade jag chili con carne på min och det var lika gott som då. Men shit vad mätt jag blev! Varför kan jag aldrig låta det vara mat kvar på tallriken? Medan Evelina var och jobbade lite till så jobbade jag också och sen gick jag till den överraskningsfest som planerats för Ryan. Ryan blev definitivt överraskad men det tog honom ungefär trettio sekunder att inse att vi alla hade Ryan-mask på oss.

I torsdags hade en av mina närmaste vänner här, Tim, avskedsmiddag på en asiatisk restaurang. Vi beställde helt enkelt ett plockebord och ägarinnan frågade om vegeterianism och andra saker vi tyckte om eller inte tyckte om. Sedan kom det in en hel hög med mat i den här stilen: Jag blev dock mätt bara på förrätten, men jag satt ändå och proppade i mig mat tills jag nästan sprack, för man vill ju prova allt. Här är före- och efterbilder:
Maten hade knappt minskat, men vi fick med oss den i lådor som vi skänkte till de fattiga ensamma studenterna. Vi lämnade inte restaurangen förrän vi insåg att alla gästerna hade gått och personalen satt och åt själva och alla stolarna var uppe på borden. Då begav vi oss till Mas-y-Mas, ett dansställe granne med Odessa. Där var det dock helt tomt sånär som på fyra pers vid baren så vi gick in på Odessa istället där det var lite mer folk. Men Mas-y-Mas brukar aldrig vara tomt så vid midnatt försökte vi igen. Då hade även de fyra persen vid baren gått hem. Så det var bara vi, sex astrofysiker, och en grupp på tre konferensmedlemmar från Nijmegen som vi stött på inne på Odessa. Så helt enkelt en större grupp trettioåriga nördar varav typ tre hade fått tillräckligt i sig för att dansa på det tomma dansgolvet. Jag tror vi skrämde bort de få som försökte sig på Mas-y-Mas efter det. Vid ett-tiden stängde de eftersom där inte var något folk så då gick vi tillbaka till Odessa där det nu var något fler. Men vaddå, dricker inte studenter på torsdagar? På den gamla GODA tiden, i Edinburgh, var jag ute mitt i veckan alldeles för ofta. I alla fall, på Odessa började de från Nijmegen dansa på borden (vilket kanske låter lite extremt men på Odessa är det faktiskt normalt) och en av dem, den allra nördigaste, gillade att klättra ända upp till taket på strippålen för att sen slajda ner på ett "sexigt" vis. Det gjorde nästan ont i ögonen att titta på. Klockan tre gick vi hem och när jag kom hem, mer rund under foten än andra dagar, så hittade jag vackra rosor från Marcus. Så gulligt! FAST han hade glömt sätta dem i vatten. Så fram till fyra på morgonen stod jag där och försökte träffa stjälkar med saxen på ett par dussin rosor för att sedan arrangera dem i två vaser. Det blev förvånansvärt bra faktiskt!

I onsdags jobbade jag bara halv dag eftersom Rob skulle examineras klockan tre i centrum. I tre kvart satt vi där och lyssnade på hur en tolvpersonersjury ställde frågor till stackars Rob som var tvungen att bokstavligen försvara sin avhandling. Men han lyckades bra och vid fyra var han Doktor Rob! Det måste kännas underbart! Efteråt var det reception och innan hans fest gick jag hem och skrev vidare på mitt research proposal. Sen vid åtta gick Marcus och jag och åt holländska pannkakor med Elisabetta och Chris (en kanadensare som är och hälsar på och som är väldigt trevlig). Och så vid nio-tiden kunde vi gå upp på övervåningen där de hade dekorerat med ballonger. Där förberedde vi den pjäs vi skulle framföra om Robs liv i Leiden. Den blev så pass lyckad som sådana pjäser blir, men vi hade trevligt ändå. Vid ett gick jag hem den kvällen, något rund under foten.

Ja, den här veckan har jag varit väldigt upptagen. Jag tänker rapportera varför, men jag tänker göra det i ett par olika inlägg för annars skulle det här nog bli ett sjukt långt inlägg som ingen pallar läsa. Så i måndags begav vi oss till Odessa för att fira Rob's PhD innan han faktiskt tagit den. Vi var ett antal vänner där, och det var "happy hour" hela kvällen så ölen flödade. Odessa är populärt bland förstaårsstudenter vilket betydde att nästan alla därinne var tio år yngre än oss. Trots det lyckades Elisabetta få två killar efter sig. Hon försökte först låtsas att hon hade flickvän men det hjälpte inte. Verkligen inte. Sedan kastade hon sig om halsen på Edo som just kommit tillbaka från toaletterna och såg fullständigt shockad ut över den behandlingen. Men han fann sig rätt snabbt. En av de två gav då upp, men den andra återkom under hela kvällen. Vissa can't take a hint! När jag kom hem hittade jag tydligen min kamera. Och jag tror jag tyckte jag var otroligt vacker för jag ville uppenbarligen dokumentera mitt utseende för eftervärlden. Nästa dag hittade jag 24 bilder på mig själv tagna mellan kvart i tre och tre på natten. Den bästa var dock den andra så jag kunde ju slutat då: Fast då hade vi ju gått miste om den här:

Ikväll ska jag och några kompisar planera en kollegas (och ex-bandmedlems) PhD-fest nästa vecka. Traditionellt görs det en liten föreställning med temat "hans tid i Leiden" så det blir nog en trevlig nostalgiafton när vi försöker minnas vad han faktiskt hade för sig här. Med öl. Och takeaway bakad potatis. Jag har aldrig kommit mig för att köpa det som takeaway men de har försäkrat mig om att det ÄR gott. MEN två av våra vänner känner inte han som ska PhDa (han stack härifrån redan för ett år sen) så de bestämde sig för att gå ut och dricka själva. Fast sen kom de på att de var ju bara två för alla andra är där jag är, och det var tydligen tråkigt så nu hotar de att crasha vår planeringskväll. Vilket jag är helt för, de är roliga människor. Men risken finns helt klart att det blir sent och blött ikväll. Jag rapporterar tillbaka imorgon (om jag orkar).

Jag vill ha mer korkade vänner så att jag kan använda den här oftare: *facepalm*

Såhär ska det faktiskt inte se ut i augusti. Inte ens i Holland. Folk med vinterjackor och halsdukar. Usch. Nästa gång flyttar jag till ett land med vettigt väder! Vi spenderade fem timmar idag i omväxlande ösregn och solsken men konstant kyla, väntandes på olika sorters hjälp eftersom svärbroderns bil hade bestämt sig för att dö. Det visade sig efter ett par timmars väntan att väghjälpen inte skulle bärga bilen eftersom reparationskostnaden var högre än bilen var värd. Kul! Så de lämnade oss där vid vägkanten med ett nummer till bärgningsfirman. Som tur var så valde den gamla Volvon en perfekt plats att gå dädan på: 500 meter från mitt jobb. Och jag råkar ha workoholics som kollegor så vi rekryterade en av dem och knuffade bilen till parkeringsplatsen. Där kan den stå i ett par dagar tills vi fått tag på ett skrotbolag som är villiga att hämta bilen utan kostnad. Så kort sagt blev det inget IKEA idag.

Så det var ett tag sedan jag skrev senast. Närmare bestämt 3 veckor! Illa... Kattvik var fantastiskt som vanligt och det är synd att vi inte kunde stanna längre. Särskilt som Daniel nu dykt upp där. Vi kom hem på onsdagen för drygt en vecka sedan och på fredagen snodde vi svågerns bil och körde tre timmar till Ardennerna i Belgien. Där bodde vi i en stuga i en yttest pittoresk by över helgen, tillsammans med en grupp fransktalande advokater. Vilket var skitkul. Första kvällen spelade vi drinking-Jungle-Speed med folk som aldrig spelat Jungle Speed förut och med romshots. Det blev lite för effektivt så vi bytte till andra lekar som Jag-Har-Aldrig. På lördagen gick vi en sextimmarspromenad och på kvällen grillade vi och spelade kubb och Mafia/Werewolves. På söndagen fortsatte vi med de två spelen... Och sen körde vi hem. En ytterst trevlig helg med andra ord, med härligt väder som påminde oss om att det fortfarande är augusti. I veckan har jag tagit mig flera steg närmre ett färdigställande av min vetenskapsartikel, och delat ut den till tre vänner som ska läsa igenom den. Medan jag rullar tummarna. Yay! Jag har äntligen införskaffat en underbart stor gjutjärnsgryta. Jag ser framför mig hur hela familjen lagar mat tillsammans och sen ställer fram den här härliga grytan full av stuvning eller soppa eller nåt annat varmt och gott på bordet en vinterkväll... Tills dess kommer jag nog inte att använda den varje dag direkt, men jag älskar att se den stående där. Det första jag lagade i den var en stor sats köttfärssås som jag ska frysa in och ha till middag på gymdagar. Det gjorde jag idag. Det andra jag lagade i den var dagens middag: bean stroganoff (eget påhitt som funkar förvånansvärt bra) som just idag serverades med bulgur: Frånsett Marcus underbara linssoppa är det nog alla användningsområden jag kan komma på för den här fantastiska grytan. Några fler idéer? Imorgon blir det årets highlight: IKEA!

Nu när jag äntligen är hemma i underbara Sverige igen så känns det lite onödigt att uppdatera bloggen, för såvitt jag vet är det bara mamma, Kattis och Tove som läser och nu kommer de ju att ha koll på mig ändå. Men om det är någon annan som är intresserad av mitt superintressanta liv så räck upp handen här så skriver jag lite då och då ändå. Fast det kommer ju att bli rätt deprimerande om ingen säger nåt nu...

Inga mer skor från och med nu! Igår kväll var jag så trött att jag nästan tvingade mig ut, men det var (ytterligare en) Hendriks avskedsfest så till slut lyckades vi ta oss till puben där vi sedan satt i ett par timmar och pratade med folk vi nyss spenderat en hel vecka med. Vid midnatt gick vi till en oerhört tråkig pub/klubb med livemusik och med en medelålder av typ 40. Så vid ett-tiden lyckades Hendrik äntligen dra med mig till Mas-y-Mas, en klubb han alltid pratar om, medan Marcus gav upp och gick hem. Där köade vi i nästan en timme innan vi kom in och kunde trängas som sillar på det o-AC:ade dansgolvet. Men trots hemsk holländsk musik och trots att vi knappt kunde röra oss så var det rätt trevligt. Det var återigen nån som stötte på mig, fast han stötte på alla tjejer som kom ut från toaletten. Men det räknas ändå! Mina fötter skriker dock på mig nu. Ännu en kväll i högklackat (om än andra skor än de från i onsdags) och jag har knappt nåt skinn kvar på högerhälen. Nu blir det flipflops den närmaste månaden! Och inköp av såna här:

Fast att man kan rulla ihop dem är väl bra, men vad gör man med skorna man byter med?!

Så var man tillbaka i the Burgh. Det känns som om jag kommit hem. Konstigt hur ett ställe kan kännas så hemvant efter så pass lång tid. I fredags flög jag till London City med British Airways, som gjorde rätt gott intryck på mig måste jag säga. Jag bytte säte när jag checkade in till ett som jag tyckte verkade smart eftersom jag trodde att jag kunde få tur och få ett tomt säte bredvid mig. Och se det fick jag! Och gott om benutrymme hade det också det där planet. Det var ett litet plan dock, så det skuttade lite när vi skulle landa i London men jag kände mig ändå rätt säker. I London möttes jag av Richelle och en trevlig pöjk och de tog mig till Richelles lägenhet som låg bekvämt nära London City. Pågen stannade och ställde intelligenta frågor om min research, vilket jag inte är van vid men som var trevligt ändå. Vi tittade på film och käkade kinesmat och däckade i omgångar framför filmen så det alltid fanns någon som kunde berätta handlingen för den som sovit. Lördagen spenderades awesomely chilled i Richelles lägenhet med chips och coca och Full English och dyr-champange och pizza och TV. Fast vi begav oss ut ett litet tag och fick Richelles naglar gjorda. De såg ut såhär efteråt: Jag målade mina naglar samma gröna som för ett par veckor sedan för jag gillade den starkt och trivdes med uppmärksamheten den gav mig. Och uppmärksamhet fick jag idag, söndag, när jag gick igenom security på väg till Edinburgh. Säkerhetsvakten var imponerad tydligen. Jag blev nästan tårögd när vi landade i Edinburgh. Här väntade jag sedan på kollegorna och vi tog taxi till Pollock Halls där jag ska bo den närmaste veckan. Efter att vi fått nycklarna gick vi och minglade lite med stornamnen som är på den här konferensen och sen gick vi och åt middag. Vi råkade dock överge en grupp stormänniskor och fick sedan höra att vi skulle "be flipping burgers for the rest of your life" från en av mina chefer. Ooops... Imorrn eftermiddag är det då dags för den hemska presentationen jag måste ge. Jag är sjukt nervös! Så många så viktiga människor i ett rum, och alla kommer att lyssna på mig och ha hemska frågor! Men jag har iaf gjort klart slidesarna och gått igenom dem ett par gånger. Jag vill inte gå igenom dem för många gånger för jag avskyr när det låter för inrepeterat, men det medför också att jag inte känner mig perfekt förberedd så det bidrar till nervositeten. Men nu ska jag försöka få lite sömn iaf. Gonatt.

Jag har varit riktigt lat/upptagen ett tag nu, men just för tillfället är jag fast på jobbet tack vare världens skyfall och hjärnan har sagt "tack för idag, slut för idag" så jag passar på att skriva lite medan jag väntar. Såhär har veckan som gått varit: Tisdag:
Vi såg Nederländerna - Uruguay hemma hos oss tillsammans med Floris och Craig. När Holland vunnit begav vi oss ut på stan. Vi gick åt det hållet ljudnivån förde oss och hittade världens gatufest vid en av kanalerna, så där spenderade vi en trevlig kväll med öl och sång. Onsdag:
Vi såg Tyskland - Spanien hemma hos min handledare och hans familj eftersom vår tyske gruppmedlem Hendrik ska lämna oss till förmån för Kanada snart, och vår andre tyske gruppmedlem Tim ska flytta till San Francisco om ett par månader. Det var verkligen trevligt men det serverades alldeles för mycket god spansk mat (hans fru är spansk) så jag åt för mycket. Vi gjorde även slut på min handledares whiskey. Torsdag:
Jobbade som besatt eftersom jag måste förbereda presentationen jag ska ge på stormötet i Edinburgh nästa vecka. Fredag:
Jobbade som besatt tills borrel-tajm och tog det sen lugnt resten av kvällen. Lördag:
Cyklade till stranden i Katwijk med Marcus och Edo, och brände mig ordentligt. Jag lyckades till och med få en brännblåsa under stortån tack vare den ytterst heta sanden. Söndag:
Åkte till stranden i Haag med Marcus, Kattis och Ivar och två av deras vänner. Det var trevligt. Sen tog vi oss hem på ett tåg fullt av orangea människor som dekorerade tågvagnen med flaggor och ballonger medans de åkte. Vi städade en del och sedan kom ett par av Marcus bröder på besök tillsammans med Elisabetta. Efter pizza begav vi oss till en av väderkvarnarna där vi tittade på Nederländerna - Spanien tillsammans med en himla massa andra. Det blev lite tystlåtet efteråt så vi gick hem nästan direkt. Måndag:
Stannade hemma tills Marcus bror Josha (som sovit över tillsammans med Gabi) begett sig till sin nya lägenhet här i stan. Han ska nämligen börja med astrofysik här i september! Sen på kvällen spelade vi squash med Kattis och Ivar, och tittade sen på YouTube tills klockan var två på natten. Tisdag:
Tog mig till jobbet sent men stannade också sent. Edinburgh närmar sig med stormsteg! Onsdag:
Var tidigt på jobbet idag och är död nu. Men jag tror jag fått ihop det mesta till presentationen och nu har det slutat regna så nu ska jag bege mig hemåt! På fredag flyger jag till London för att hänga med Richelle ett par dagar, vilket ska bli kul, och på söndag flyger jag till Edinburgh. Jag saknar verkligen den staden ibland! Och sen på måndag är det dags för den hemska presentationen. Jag är redan nervös...

Vi tar veckan som gått nån annan gång, för nu är det viktigare saker som händer. Det hjälpte ju förra gången så jag hejar här igen för säkerhets skull!