Med mina vinnare ute är jag 100% bakom de orangea!

Sagt och gjort; meet the Mean Green Fighting Machine: I love! Den är så liten och söt och så krävs det ingen navigation alls, bara en kombination av knapptryck på hörlurskontrollen så kan man byta mellan låtar och playlists och till och med höra vad låtarna och playlistorna heter. Bara pengaslöseri när jag redan har en Nano, men så fin!

Jaha, jag gissar att alla mina många läsare har mig på RSS eftersom jag inte får några besök alls om jag inte skriver nåt. Konstigt. I torsdags vart det Body Pump igen fast jag var tvungen att gå mitt i eftersom jag började darra som ett asplöv. Inte bara de muskler jag använt utan precis hela kroppen; jag måste ha överansträngt mig. Att sätta sig ner ett tag hjälpte inte, och eftersom min hjärna fungerar som den gör så började det luta mot panikattack. Så jag bokstavligt talat sprang ut ur salen till omklädningsrummet där jag rafsade ihop mina saker. Sen cyklade jag som en dåre hem och kollapsade i sängen. Jag låg kvar i precis samma ställning när Marcus kom hem en halvtimma senare.
I torsdags insåg jag också att mitt liv inte är tillräckligt intressant för att blogga varje dag, thus my absence. Annars blir det bara "Idag jobbade jag, gick till ICA (eller motsvarande), kollade fotbollen, gick till gymmet/åkte rullor, tittade lite på TV och somnade tidigt". Lyckligtvis är helgen lite intressantare oftast. Den börjar på fredagar klockan fem då det är borrel (alkohol-fika typ, som jag nämnt i tidigare inlägg) på jobbet. Vi upptäckte då hur många amerikaner vi har på institutet eftersom de alla samlats för att titta på USA-Slovenien-matchen, och alla blev jättearga (som bara amerikanare kan bli) när domaren inte godkände det mål som skulle vunnit matchen åt dem.
Efter ett par öl på borrelen gick jag hem för att njuta lite av vår junk day. Marcus och jag har nämligen en överenskommelse att vi får äta precis vad vi känner för på fredagar så länge vi äter någorlunda hälsosamt alla andra dagar. Just i fredags kände jag för en äcklig relik från Edinburgh-tiden: chips and cheese. Som namnet antyder är det helt enkelt pommes frites med riven ost och majonnäs, och helst Coca Cola till. Äckligt va?
Sedan begav vi oss till De Burcht som är en pub vid den gamla borgruinen mitt i Leiden. Niruj hade nämligen ännu en avskedsfest. Det var fullt av trevliga människor där och vi var där till tvåtiden. Igår åkte vi till Haag för att titta på Holland vs Japan i en pub tillsammans med Marcus barndomsvän Floris och min kollega Freeke. Puben var smockfull med väldigt orangea människor. Och fyra japaner. Japanerna hade målat holländska flaggor på kinderna för att inte riskera att bli mördade om de råkade göra mål, men man såg verkligen hur de krympte i stolarna när Holland gjorde mål. Synd bara att det var en så tråkig match annars.
Efter matchen gick vi och såg Robin Hood på bio. Ingen spektakulär film direkt. Sen middag på nåt italienskt ställe fast jag hade ätit alldeles för mycket popcorn på bion (bio är inte bio utan popcorn!) så jag beställde bara en sallad och bröd med tapenad och aioli. Riktigt gott, men det kostade MER än de andras pizzor gjorde! Hur funkar det?
På kvällen tittade vi på Danmark-Kamerun innan jag gick till De Burcht igen för ytterligare en utekväll. Marcus hade köpt ett nytt PS3-spel tidigare under dagen så han bestämde sig för att stanna hemma och spela det istället, social som han är. På De Burcht träffade jag min tyske kollega Hendrik och hans vän Karsten som var på besök. Sen gick vi till nåt annat ställe som jag inte minns namnet på för att träffa amerikanske Marissa, italienske Matteo och holländska Freeke. Så superinternationella vi är! Hendrik är en riktigt player och hittade väldigt snart en tjej att ragga på så han övergav oss. Vi förhörde Karsten om Hendrik brukade bara överge honom på det viset, och visst, det hade han alltid gjort. Ofta var det bara de två som var ute så när Hendrik började ragga satt Karsten bara och drack själv. Stackars liten! Eller liten och liten, han var 1,96 lång!
Tjejen drog sen med oss till Odessa med övertalningstekniken "ni vill INTE gå till Mas-y-Mas (ett av Hendriks favoritställen) för där riskerar man att träffa 30-åringar". Marissas ofrivilliga reaktion på den kommentaren råkade då informera tjejen att Hendrik är 30 år... Men tydligen gjorde det inte så mycket för vi hamnade på Odessa som var fullt av tjugoåringar och jag kände mig otroligt gammal tills en av tjugoåringarna började ragga på mig! Han försvann dock i tomma intet när långe (men välproportionerade) Karsten kom tillbaka med mer öl.
Vid fyratiden lämnade jag och Marissa stackars Karsten ensam med en Hendrik som var för upptagen med att hångla för att säga hejdå. Jag hoppas han överlevde kvällen, ensam i en 20-års-klubb. Idag mår jag som jag förtjänar... Som avslutning bjuder jag på lite av den musik jag måste stå ut med konstant här. Och Coca Colas VM-reklam som gör mig glad (ja, jag vet, gratisreklam, men det tycker jag den är värd).
Wolter Kroes - Viva Hollandia WK 2010 (Live Radio 538 Koninginnedag)

Gebroeders Ko - Vuvuzela(Officiële Videoclip)

Coca Cola South Africa 2010

Idag är en bra dag av många olika anledningar. För det första så lagade jag precis till den bästa svampstuvningen jag någonsin gjort; den var nästan lika bra som mammas. Och den kändes bortkastad på pastan vi hade den till. Istället borde vi haft den på rostebröd så att man kunde smaka och njuta ordentligt. För det andra så har jag skaffat mig ytterligare två poäng (av tre möjliga) i VM:et. Nya Zeeland fick sin första poäng någonsin i ett fotbolls-VM, men de kunde knappast varit mycket lyckligare än jag när de petade in det där målet i 92a minuten. Eller jo, kanske. För det tredje så har True Blood börjat igen och vi tittade just på det första avsnittet. Äntligen något att titta på efter en månads TV-serie-torka. För det fjärde så lyckades Edo och jag äntligen få vår kod att funka, en kod som vi arbetat på tillsammans i ett år och som varit skitsvår att skriva och sjukt buggig med riktigt svåra buggar att hitta (är det astrofysiktankefel eller kodbugg?). Men idag, IDAG fick vi igång den! Så otroligt skönt det kändes. Och dessutom fick vi borrel (typ drinkar eller nåt, som svenskarnas fika fast alkoholhaltig) och supergod blåmögelost att fira med. Så omtänksamt av den där konferensen vi inte varit med på att bjuda in oss också. För det femte så möttes jag av det här i morse på blogg.se:
Jag hade ett av de mest kommenterade inläggen (nummer 7)! Och för det sjätte, och bästa, så har jag fått skatteåterbäring för 2007. 20000 spänn rakt in på kontot (ja, jag har räknat nollorna)! Nu blir det definitivt iPhone för mig!

Ja, grattis på dig Evelina! Du får skylla dig själv om du inte läser min blogg för då får du ingen grattishälsning. Idag spelade då Holland sin första match, och jäklar vilket liv det var i slutet av matchen när de äntligen lyckades göra mål! Egentligen gillar jag inte fotboll, men under VM och EM blir jag på nåt konstigt sätt fotbollsfanatiker; det här är första gången jag saknat TV sen vi flyttade för över ett år sedan. Men det är underligt hur nationalistisk jag är trots allt. Jag är gift med en holländare, jag bor i Holland, jag satsade pengar på att de skulle vinna idag, jag hade till och med en orange top på mig idag (under en annan top, men ändå) och trots detta, och trots att jag oftast ser danskarna som en sämre version av svenskarna (oj, jag tror antingen Italien eller Paraguay gjorde mål nyss för vilket liv det blev plötsligt här utanför, och med tanke på hur många italienare jag känner här så skulle jag gissa på Italien), trots allt detta så satt jag och småhejade på Danmark i smyg. Det blev Body Pump igen idag och jag gillar det verkligen. Mina muskler är heldöda. Jag har landat på soffan och tror inte jag kommer upp igen innan Marcus kommit hem. För att följa Kattis exempel så, såhär ser jag ut nyss hemkommen från gymmet: Lägg märke till min nya H&M-top. Den är vit! Med paljetter på! Jag tror jag blir mer och mer kvinnlig ju äldre jag blir. Hmmm... Imorrn planerar jag rullor. Jag har verkligen kommit igång med det här med motion igen och det är jag riktigt stolt över. Nu ska jag fira med chips och coca cola!

Nu blir du gammal!

Tjuvlyssnat: Vuxenvärldens frestelser

Jag blev motvilligt inspirerad av Kattis bloggande (hurblirdet). Jag lyckades stå emot i flera månader men nu har jag gett upp! Grejen är att jag vet precis vad Kattis har för sig hela tiden medans jag inte har minsta koll på någon annan (mer än några statusuppdateringar på Facebook). Och det gillar jag! Att ha koll alltså. Så jag tänkte att kanske kanske kanske är folk intresserade av vad JAG har för mig och kanske kanske kanske KANSKE kan jag till och med förmå mig själv att uppdatera då och då. Dessutom kan jag ju behöva öva lite på svenskan. So here goes (det där med svenska går jättebra)...