Vi leker med klossar. Eller uppenbarligen är det inte klossar vi leker med. Nej, vi lagar mannagrynsgröt. 

Det finns inte mycket som är mysigare än den där kvällsamningen. 

Tösen lekte med sina gosedjur. Uppenbarligen representerade de mamma (snuttekaninen), pappa (tiger) och tösen själv (dockan). De förde en dialog:

Hur kommer det sig egentligen att sparkdräkten till en tremånaders har antihalkpluppar under fötterna? Det är ju inte som att de är ute och går särskilt mycket.

Äntligen är jag ägare till en bärjacka. Eller ja, "äntligen" låter lite dramatiskt. Jag började ju bara sjala för sisådär en månad sedan så det var inte förrän då jag insåg hur användbar en sådan jacka egentligen är. När regn hotar har jag nämligen känt mig tvungen att inte ta den där dagliga promenaden jag föresatt mig eftersom jag bara kan ta ett syskon i vagn (med regnskydd) och måste bära det andra. Och jag vill ju inte ha pågen invirad i en dyblöt sjal direkt. 

Nä, men om man skulle försöka kicka igång den här bloggen igen? Det är ju inte så svårt att gissa att mycket har hänt sedan sist. En ny liten påg ploppade till exempel ut för sisådär tre månader sedan och tösen är verkligen en stolt storasyster. Så fast jag försökte motstå det till en början så är det nog bara att acceptera att detta blir en mammablogg. I kubik troligtvis, eftersom de flesta av mina starkaste intressen just nu kretsar kring att vara mamma. 

Detta är ett inlägg som jag har tänkt skriva i säkert två år. När min dotter föddes trodde jag att jag hade koll på det här med amning. Det hade jag inte. Det var så otroligt mycket jag inte visste och som jag gärna hade velat veta från början. Under de två åren som gått sedan dess så har jag sugit åt mig allt jag kunnat komma över på ämnet och jag ammar fortfarande min dotter trots att jag en gång i tiden trodde att bebisar liksom la av med amningen vid ca 8 månader.

Nu vill jag dela med mig av det viktigaste som jag har lärt mig på vägen. Det som följer är en sammanställning inte bara av mina egna erfarenheter utan även av de erfarenheter som medlemmar i Amningshjälpens slutna grupp på Facebook så generöst delat med sig av. Tilläggas bör kanske att det här riktar sig till mammor som vill (hel-)amma och vars barn inte fötts för tidigt eftersom jag inte kan mycket om prematurer.

Håll i er, för det här blir det längsta inlägg jag någonsin skrivit. 1. Lita på dig själv, din kropp, din magkänsla och dina instinkter. Och lita på barnet.
Du kan mer om det här än du tror - din kropp är skapad för just det här ändamålet! Lyssna inåt och lyssna på barnet. Lär dig tyda barnets signaler och lägg det till bröstet så ofta som du och barnet vill, kan och orkar. Barnet vet vad det behöver. En bebis kan inte lägga sig till med dåliga vanor, i alla fall inte det första året, så kom ihåg att det barnet vill och det barnet behöver är samma sak. Och amning är så mycket mer än mat! 2. Vet att dina bröst kommer att producera tillräckligt med näringsrik mat åt din bebis.
Man hör ibland om mammor vars bröst rent fysiskt inte kan producera tillräckligt med mjölk, men det problemet är mycket ovanligt (även om mjölken tillfälligt kan minska om du blir magsjuk t ex). Ett betydligt vanligare problem är att brösten producerar alldeles för mycket mjölk i början för att vara på den säkra sidan. Och det är okej att klaga över att du har för mycket mjölk och/eller för stark utdrivningsreflex. Din mjölk kommer också att hålla högt näringsvärde oavsett vad du äter eftersom kroppen prioriterar mjölken framför dig själv. För att du själv ska återhämta dig efter förlossningen kan det dock vara bra att äta någorlunda hälsosamt, men pallar du inte det så se bara till att du får i dig vad som helst. Glass? Läsk? 3. Låt det ta tid att få igång amningen och stressa inte.
För många kommer amningen igång utan minsta motgång, men det är värt att ha i bakhuvudet att både du och bebisen behöver lära er tekniken även om amning i sig är mycket instinkt. Du behöver lära dig vilken/vilka positioner som funkar bäst och hur man bäst håller barnet, medan bebisen behöver lära sig att få till rätt tag och suga effektivt. Ni lär er tillsammans. Funkar inte en ställning för er så prova en annan. Dessutom behöver ni arbeta upp mjölkproduktionen (det tar ofta tre-fyra dagar innan den viktiga råmjölken ersätts av den "riktiga" mjölken) så det blir mycket ammande den första tiden. Mer än du tror! Bli inte förvånad om bebisen vill ha bröstet tre minuter efter förra omgången.
Ha tålamod och ställ in dig på ett par månader i soffan eller sängen i sunkiga kläder (eller ännu hellre halvnaken eftersom hud-mot-hud är så oerhört viktigt för amning, anknytning och mjölkproduktion) och otvättat hår. Bunkra upp med Netflix, en god bok, gott att äta och mycket att dricka. Och en stor hög med minihanddukar till att torka diverse kroppsvätskor med (framförallt bebiskräk om ditt barn liknar mitt). Vill du komma upp ur soffan lite så är en bärsjal eller en ergonomisk bärsele fantastiska verktyg (gå med i ytterligare en Facebookgrupp: Bärsjalar!). Samsovning och liggamning är något som verkligen kan rädda nattsömnen (men gör det på ett säkert sätt).
Illustration av en bebismages storlek - inte konstigt att de behöver äta ofta! 4. Ta skamlöst hjälp från allt och alla.
Se till att din partner gör allt i hushållet, inklusive matar dig, så att du kan sitta där i soffan. Se också till att partnern får vara delaktig genom att till exempel bära på och/eller gosa med bebisen mellan amningarna. Studier visar att partnern får mer och mer av samma anknytningshormoner som du får ju mer hen bär och gosar. Det behövs inte amning för den anknytningen! Har du ingen partner så ta hjälp av en familjemedlem eller nära vän så mycket du kan.
Om folk vill komma och hälsa på den nya bebisen så känn först efter att det är okej för dig (var inte rädd för att be dem vänta någon vecka annars) och kräv sedan något i gengäld (disk, tvätt, dammsugning, ett mål mat, gräsklippning…).
Om något känns fel med amningen, om det fortsätter göra ont efter den första veckan eller om det blir sår - var inte rädd för att söka hjälp! Ju tidigare desto bättre, och stå på dig tills du inte längre har ont. För det ska inte göra ont utan det är ett tecken på att något är fel (kort tung- och/eller läppband till exempel, eller dåligt tag av annan anledning eller svampinfektion). Det finns gott om hjälp bara man vet var man ska vända sig. BVC, amningsmottagning och Amningshjälpens hjälpmammor är ovärdeliga. Mer infolänkar finns i slutet av inlägget. 5. Undvik i görligaste mån hjälpmedel som amningsnapp, vanlig napp, flaska eller pump, i alla fall den första tiden.
Den första tiden, ca 4-8 veckor, är extra känslig då amningen behöver etableras; bebisen tränar upp sin teknik och mjölkproduktionen ställs in. Även om ovanstående hjälpmedel kan vara bra i vissa situationer så krånglar de mest till saker.
Amningsnappen rekommenderas ofta lättvindigt av välmenande i ens närhet om man klagar på onda bröstvårtor. Har man väl börjat använda den så kan det dock vara svårt att sedan träna bebisen att ta bröstet utan den och man blir tvungen att fortsätta med den längre än man tänkt.
Napp och flaska kräver, liksom amningsnapp, en annorlunda sugteknik än den som behövs för bröstet vilket kan resultera i så kallad tuttförvirring då barnet får svårt att ta bröstet ordentligt. Napp tillfredsställer också sugbehovet (det är ju det som är tanken) vilket innebär mindre tid vid bröstet, vilket säger till brösten att dra ner på mjölkproduktionen. Och maten kommer mycket lättare ur en flaska vilket kan göra barnet otåligt vid bröstet eftersom det ofta tar en liten stund innan utdrivningsreflexen sätter igång och mjölken kommer. Om man måste tillmata så finns det bättre alternativ som kopp- eller skedmatning, eller tillmatningssystem som man fäster på bröstet så att barnet kan "ammas" ändå.
Att pumpa används ibland som ett sätt att öka mjölkproduktionen, men en pump är mindre effektiv på det än ett barn. Vissa mammor har svårt att få ut något med pump och blir därför oroliga över att de inte har mjölk, men hur mycket man kan pumpa har inte så mycket att göra med hur mycket mjölk man faktiskt har. Det bästa sättet att öka mjölkproduktionen, förutsatt att barnet är aktivt vid bröstet, är i stället att amma ofta ofta och ha mycket tid hud-mot-hud. Det finns naturligtvis situationer då det faktiskt kan hjälpa mjölkproduktionen att pumpa (som att barnet inte kan suga tillräckligt effektivt, kanske för att det fötts för tidigt), men gör det i så fall i samråd med barnmorska och gärna hjälpmamma. 6. Bli inte orolig om bebisen helt plötsligt vill ammas hela tiden, eller helt vägrar att bli ammad.
Barn går igenom både tillväxtperioder och utvecklingsfaser. I dessa perioderna kan barnet behöva amma extra ofta för att beställa mer mjölk (mjölkproduktionen handlar om tillgång och efterfrågan) eller bara för lite extra närhet och trygghet. Och under vissa utvecklingsfaser kan det bli en hel del krångel vid bröstet - vid 3-4 månader är där till exempel en vanlig jobbig period (vet man inte om det är det lätt att tro att barnet är otröstligt för att mjölken sinar, men mjölken sinar inte bara sådär). 7. Tro inte på alla myter kring vad man ska och inte ska äta.
Det allra mesta går inte över i bröstmjölken. Man hör ofta om att man ska låta bli olika gasbildande matgrupper när bebisen verkar gasig, men det är värt att ha i åtanke att bebisar har outvecklade tarmsystem och troligtvis kommer att ha gasproblem oavsett vad du äter eller inte äter. Det viktiga är att inte ta bort alla "farliga" matgrupper bara för att vara på den säkra sidan. Det troligaste är att det inte påverkar det minsta och resultatet blir bara att du blir trött pga vitaminbrist. Mjölkprotein är dock något som kan påverka, men ändra inte din diet på eget bevåg utan utarbeta en plan med BVC/läkare/hjälpmamma. Mediciner är förstås också ett undantag; om du behöver ta något preparat så var tydlig med att du ammar när du pratar med läkaren och/eller kolla preparatet på Janusinfo.
Alkohol är också en sådan sak det snackas mycket om, men där är det bara sunt förnuft som gäller. Det går inte över tillräckligt mycket alkohol i mjölken för att påverka barnet, men naturligtvis ska du inte vara redlös när du har hand om ett barn, och samsov inte om du är alkoholpåverkad. 8. Fokusera på annat än tidtagning och viktmätning.
Återigen, lita på barnet och amma på barnets signaler, inte efter klockan. Bry dig inte heller om hur länge bebisen äter, hur ofta den äter och ta viktkurvor med en nypa salt. Just viktkurvor är något som skapar en hel del onödig oro. De är ett verktyg för att upptäcka om något inte står rätt till, men viss avvikelse är helt normalt. Och kom ihåg att BVC:s viktkurvor till stor del är baserade på flaskmatade barn vars tillväxt är annorlunda så ladda ner appen Growth (t ex) och jämför med WHO-kurvorna där - de är baserade på helammade barn.
Lita på att du själv kommer att märka om något är fel med barnet. Så länge bebisen producerar de blöjor den ska och verkar pigg och alert (de gånger den är vaken) så har du ingen anledning att oroa dig. 9. Läs på!
Det finns så mycket mer att ta till sig än vad som får plats i ett blogginlägg och det är inte otänkbart att du stöter på myter även på BVC, från läkare, från tandläkare eller till och med från självaste Socialstyrelsen (även om de allra flesta BVC-sköterskor, läkare och tandläkare kan vara ett fantastiskt stöd). Får du råd som känns fel enligt din magkänsla så lita på det och dubbelkolla rådet med någon annan kunnig. Gå Amningshjälpens Amningskurs för blivande föräldrar! Här följer några fler ställen att inhämta information ifrån:

• Boken Amning i Vardagen av Marit Olanders. Köp den och läs den från pärm till pärm. Det är värt det.
• Amningshjälpen
• Sagogrynet - en blogg skriven av en hjälpmamma
• Janusinfo - en sida med bättre uppdaterad och mer utförlig information kring mediciner och amning/graviditet än Fass och dylikt
• Amningshjälpens slutna grupp på Facebook - en grupp full av både kunniga hjälpmammor och stöttande och kunniga "vanliga" mammor (och ett fåtal pappor). Här får du mycket värme och stöd när du behöver det, och svar på nästan vilken fråga som helst som rör amning.
• Amningshjälpens rådgivningsgrupp på Facebook - här svarar bara hjälpmammor så råden har vetenskaplig grund
• KellyMom - en amerikansk sida med massor av bra information
• La Leche League International - ytterligare en amerikansk informationsskatt

Slutligen: never quit on a bad day!
Om det känns övermäktigt och du inte vill längre (trots hjälp) så säg till dig själv att hålla ut en vecka till. Känns det oavbrutet övermäktigt under den veckan och du fortfarande vill sluta så gör det. Det är inget misslyckande; all amning är lyckad amning!

I lördags stack jag till Paris över dagen som utlovat. Den resan visade sig bli mer KBT-terapi för min emetofobi än något annat. Dessutom regnade det. 

Här sitter jag i sommarstugan och avnjuter mitt nyinförskaffade Mauro-vin. Jag är ju på semester trots allt. 

Jag har påsklov för första gången på… ja, i alla fall 12 år (uj!). Det är ju definitivt en fördel med läraryrket!

Min käre man och jag ger oss upp till sommarstugan för att få öva lite på det här med att vara husägare innan resten av släkten dyker upp mot slutet av nästa vecka.

Eller åtminstone för att få rå oss själva ett tag. Det är välbehövligt efter drygt fem månader i föräldrarnas källare. Jag har en känsla av att föräldrarna känner ungefär likadant.

Så. Glad påsk!

Ja. Den titeln är ganska representativ för vintern som gått. För den är väl ändå över nu? Våren verkar vara här för att stanna. Jag är positiv i alla fall. Vi har till och med grillat redan. Inte bara en, utan två gånger!

Min emetofobi är tillbaka. Jag trodde jag var kvitt den, men den senaste tiden har jag känt den komma krypande. Och den slutgiltiga käftsmällen kom igår. 

Idag har vi kört på punkfrilla och diagnosticerat öroninflammation. Kanske är det den som är anledningen till amningsstrejken, även om strejkens strikthet börjat luckras upp. 

Alltså, varför inser man alltid att man håller på att dö när man googlar sina symptom? Och varför lär man sig aldrig av det? Tydligen har jag nu hjärnhinneinflammation.

Dagar som den här, med förkylning, amningsstrejk och nattningsvägran, så är det tur att man har en make som förstår värdet av de små detaljerna. 

Lilla tösen har nu, vid 14 månaders ålder, fått för sig att totalvägra bröstet. Sedan igår så blir hon jättearg så fort jag försöker amma. Det känns inte så kul ska jag säga. 

När tösen börjar kunna klättra i trappor så kanske det är dags att sätta upp grindar. Eller flytta. Flytta hem till Sverige och Skåne kanske? Typ exakt ungefär den 28 oktober? Ja. Så gör vi. 11 år utomlands får räcka. (PS: detta var hemligheten jag pratade om för ett tag sedan.)

Why oh why oh why did you have to go and ally yourself with nasty Nestlé? How on Earth am I going to live without your wonderful services now that I will have to boycott you with the rest of Nestlé's minions? Android KitKat? Really?! This non-fairtrade "Fairtrade" chocolate is bad enough, but for me the issue with Nestlé is the same as it's always been - the shamelessly aggressive marketing of infant formula. Nestlé violates every WHO code they possibly can to get at the vulnerable new mothers, particularly in developing countries where there is less protection against such predatory tactics, but also here in safe Europe. I use Google every day for anything and everything I need to know. My main personal email is on Gmail. I'm even co-writing a scientific paper via Google Drive! So thanks Google. Thanks for making me utterly dependent on you, only to pull your services away from under me (... sound familiar?). Sincerely (no longer) yours,
Dr Malin a.k.a. Everlasting
Nestlé's minions (graphic from Unlatched).

Det är hektiskt just nu. Vad som håller på att ske är inte riktigt hundra procent officiellt ännu, men det är spännande och skrämmande. Därför har bloggen halkat lååååångt ner på prioriteringslistan. Tror ni mig inte? Här är listan som bevis:

1. Tösen min
2. Sömn (ja, det är en sådan period)
3. Jobbet
4. Avsluta min senaste vetenskapsartikel
5. Hemligheten
6. Hålla ordning på huset
7. Suga i mig all möjlig information om amning och amningssupport (pun intended)
8. Umgås med vänner
9. Skriva dagbok/blogga
10. Läsa bloggar

Ja. Ni ser ju. Ett par dagar i veckan når jag till punkt 6. Ungefär varannan vecka blir det punkt 8. Och så gott som aldrig blir det punkt 9. Men om tre månader har det vänt. Hoppas jag.
Random Nu är det dags för lite punkt 4 tror jag.

Alltså. Planen var att ta tösen till hennes utvecklingskoll, sedan sticka till ett La Leche League-möte och sedan lämna tösen på förskolan så att vi kunde börja jobba efter lunch. Ja. Det var planen. Ni kanske upptäcker några avvikelser när jag återger vår dag.
07:00 - Tösen vaknar. Vi morgonmyser lite.
07:40 - Oj hoppsansa, är klockan så mycket? Fort fort laga frukost så att tösen kan få äta i lugn och ro trots allt.
08:10 - Snabbdush, sanera bebis, ny kläder på sprattelbebis, borsta tänder... etc etc
08:30 - Packa ut i bilen allt möjligt som en småbarnsfamilj på äventyr kan tänkas behöva
08:35 - Rynka på näsan. Jaha, dags att byta på tösen igen
08:40 - Packa ut tösen i bilen och börja köra så att hon inte hinner fixa en blöja till
09:00 - Lyckas hinna precis i tid till vårdcentralen
09:30 - Börja köra mot LLL-mötet
09:50 - Släntra in på mötet tio minuter för tidigt!
11:45 - Gå ut och sätt er i den väntande bilen. Men hur perfekt har inte det här gått då? Precis enligt planen! Nu ska vi bara hem och få i oss lite lunch också.
11:46 - Vrid om nyckeln. Känn isen i magen när ingenting händer. Försök en gång till. Och en gång till. Lägg i växeln och lägg ur den igen. Tryck hårt på gaspedalen. Vrid på nyckeln och inse att det fortfarande inte händer någonting. Lägg i backen och tillbaka i neutralläge. Vrid på nyckeln. Svär när ingenting händer.
11:50 - Ring bilservicen. Få höra att de kommer att komma inom den närmaste timmen.
11:55 - Gå tillbaka in i möteslokalen och inse till din lättnad att det även är en drop-in-förskola.
13:00 - Låt mekanikern ladda ditt batteri och bli utskälld för att du inte bytt batteri efter förra gången det här hände.
13:15 - Kör och fixa nytt batteri, med en dotter som tack och lov somnar i baksätet.
13:30 - Sitt i en bil som gungar pga tre mekaniker som försöker slita ut ett batteri som absolut inte vill ut.
14:00 - Börja köra med ett nytt fräscht batteri.
14:15 - Parkera på tösens förskola och bär in den ännu sovande tösen i hennes bilstol. Passa på att ha utvecklingssamtal.
14:30 - Trösta och amma den aningen förvirrade yrvakna tösen och lämna över henne till hennes key person.
14:45 - Köp en macka på Sainsbury's.
14:50 - Ah. Äntligen hemma. Äntligen lunch. Men är det inte lite kallt? Asch, jag måste få i mig något.
15:10 - Kolla termometern. Inse att det är 17 grader i huset. Kolla timern till värmen. Inse att den är död. Inse att det inte går att få värme i elementen eller i värmepannan utan den. Byt batterier.
15:25 - Inse att efter allt joxande för att försöka få i batterier så är timern fortfarande död. Kolla alla möjliga säkringar.
15:40 - Ge upp. Kontakta hyresvärden som kontaktar en rörmokare.
15:50 - Så! Jobba!
16:00 - Dags att pumpa. Och eftersom du inte pumpat på hela dagen så tar det extra lång tid.
17:00 - Dags att hämta tösen. Tio minuter! Tio minuters jobb fick jag till idag! Och som bonus:
19:30 - Bestäm dig för att bli La Leche League-ledare själv och starta en egen grupp...