Ja ni läste rätt! Jag fick mig en sovmorgon i morse. Typ.

Så här såg morgonen ut (morgon börjar vid midnatt va?):

Klockan tre vaknade tösen och ville ha mat. Åt mat. Länge och väl.

Klockan fyra var tösen åter sovande i sin säng.

Klockan kvart i sju vaknade tösen och ville ha mat. Åt mat. Länge och väl.

Klockan kvart i åtta var tösen åter sovande i sin säng.

Trodde vi. Klockan åtta satte hon igång och gallskrika. Efter blöjbyte och matning hade hon lugnat sig något. Min käre man tog med henne ner i vardagsrummet men kom snart upp igen med en plaskvåt gråtande bebis som hade gjort sig själv hungrig. Över alla sina kläder.

Klockan nio, efter blöjbyte och klädbyte, ville tösen ha mat. Åt mat. Länge och väl.

Klockan tio tog min käre man med henne ner i vardagsrummet.

Klockan halv elva lyckades jag somna.

Klockan halv tolv vaknade jag av gallskrik från nedervåningen tätt följt av gallskrik utanför sovrumsdörren varpå min käre man meddelar att flaskan inte varit tillräckligt med mat och att tösen gjorde sitt bästa för att övertyga honom om att hon fortfarande var utsvulten. Åt mat. Länge och väl.

Klockan tolv steg jag upp. Underbara sovmorgon!



Förresten, tösen är inte särskilt imponerad av sitt vrålåk. Under en timmas skogspromenad gick vi med tom vagn och bebis i sele i ungefär femtio minuter. Otacksamma unge!