Tänk vad fina människor det finns. Människor som bryr sig om de de inte känner. Som trots att vi aldrig träffats bemödar sig om att kolla hur det egentligen står till. Och tänk att jag har (minst) en av dem bland mina läsare.

Så vad var det som hände? Ja, till att börja med kanske jag skulle be om ursäkt för att jag försvann sådär, med ett kryptiskt meddelande som enda spår. Jag hatar kryptiska uppmärksamhetssökande blogginlägg. Men vad som hände var att en närstående gick bort. Inte särskilt hastigt eller överraskande, men jobbigt var det ändå.

Så efter ett snabbt och svindyrt besök på ambassaden för provisoriskt pass till tösen flög vi hem till Sverige. Där stannade vi sedan i två veckor. Att umgås med alla nära och kära och dela sorg och glada minnen var mycket helande.

Sedan vi kom hem igen i förra veckan så har jag mest samlat ihop mig. Och tösen har vaccinerats. Det var INTE roligt att se ens älskade barn få sina första ajaj-sprutor. Särskilt när man inte kunde förklara att det var ett nödvändigt ont och inte föräldrarna som svikit henne.

Men hon är en stor flicka nu, med eget pass och allt. En snäll dansk passkontrollör såg till och med till att hon fick ett minne från sin första resa.