Det är i barnkammaren som jag tillbringar den allra största delen av min vakna tid nu. Jag försöker vänja den lilla tösen vid hennes stora säng, och det verkar gå okej. Hon sover där ett par gånger om dagen nu.

Fast jag fuskar förstås. Hon har fått en napp. Detta djävulens redskap som jag aldrig tänkt ha i huset har på något mystiskt sätt smugit sig in i våra liv. Troligen för att stanna.

Jaja, ingen mor är väl perfekt. Och jag bryter ju principer till höger och vänster just nu så en mer eller mindre märks väl knappt.