Vi blev lite övermodiga efter gårdagens stora framsteg och körde en himla massa magtid idag. För att visa min käre man hur fantastiskt bra det gick så lade jag henne på mattan mellan oss och hon tittade glatt upp på sin pappa.

Men så helt plötsligt så blev huvudet för tungt och trillade rakt ner i golvet med näsan först. Åh, den ledsna, ledsna gråten!

Efter lite axeltid hos pappa var näsan dock bra igen. Om än lite tillknycklad.