Sådärja. Om inte något går väldigt fel nu så har vi skaffat oss ett nytt hus (ta i trä). Vi kommer att hyra det alltså, inte köpa, men ändå: det blir vårt första riktiga hus! Det kanske var bra trots allt att våra nuvarande hyresvärdar inte ville ha kvar oss. Nödvändig info: by lite utanför Oxford, fristående hus på två våningar, tre sovrum, två vardagsrum, kök med diskmaskin och tvättmaskin/torktumlare, badrum med badkar, uterum och... trädgård! Icke möblerat dock; möblerna på bilderna tillhör det tyska paret som bor där nu. Och bilderna är tagna av mäklarna så... det är inte jag som är dålig på att ta bilder. I alla fall inte i det här fallet.
Vardagsrum 1 på nedervåningen (med hemska svarta monstersoffor).

Kök på nedervåningen.

Uterum (grillen tar de med sig tyvärr)

Sovrum 1 (eller barnkammare...?) på övervåningen rakt ovanför vardagsrum 1.

Sovrum 2 på övervåningen.

Badrum på övervåningen.

Trädgård på nedervåningen. Huset där borta i fjärran? Det är där vi ska bo! Det bästa av allt är att den nya hyresvärden verkligen vill ha oss! När vi först tittade på huset så bestämde vi oss för att inte ta det trots allt eftersom det var lite dyrare och vi skulle bli tvungna att köpa både möbler och diskmaskin och tvättmaskin och torktumlare. Men så ringde mäklaren och frågade "Men... varför vill ni inte ha huset?!". De hade tydligen haft flera bud, men bara från grupper av vänner och hyresvärlden hade tydligen blivit exalterad när hon hörde att jag väntade barn. När vi berättade anledningen till att vi inte tänkt ta det så sa de "Men vitvaror, det kan vi fixa!". Dessutom lyckades vi pruta ner hyran en bit och hyresvärden kommer att komma in då och då och sköta trädgården. Inte dåligt fixat av oss om jag får säga det själv! Det känns bra att vara åtråvärd.