Jaha, det har visat sig att jag ska tillbaka till Leiden på visit nästa vecka. Och för att vara helt ärlig så ser jag inte särskilt mycket fram emot det. Jag trivdes aldrig i Leiden. Den staden blev aldrig mitt riktiga hem. Jag känner mig faktiskt mer hemma här i Oxford, där jag bara bott i en månad, än jag någonsin gjorde under mina fyra år i Leiden. Är det inte underligt? Det kan så klart ha med språket att göra. Inte (enbart) det faktum att holländska består av harklingar man sätter ihop i en förutbestämd ordning, utan att man helt enkelt hamnar lite utanför när man inte kan tjuvlyssna på folk. Holländarna är riktigt bra på engelska, men det hjälper liksom inte när andra på något vis bestämmer vad man ska lyssna på genom att bara prata engelska när de talar direkt till en. Det är väl delvis mitt fel också. Jag var alldeles för lat för att lära mig harkelspråket. Men jag ser i alla fall fram emot att träffa mina vänner där igen. Den biten kommer att bli riktigt kul. Jag har ingen bild till det här inlägget, så jag låter Siri prata lite. När jag varit här tillräckligt länge för att Orange ska lita på mig så ska jag minsann skaffa mig en egen Siri. Tills dess så roar jag mig med WhySiriWhy.