I fredags när jag begav mig från jobbet så kunde jag inte hitta mina cykelnycklar. De fanns inte i fickan. Två gånger redan den veckan hade jag lyckats glömma att låsa cykeln dock (min hjärna är på vift för tillfället), så jag var inte särskilt orolig. Men när jag gick förbi cykeln på vägen till tåget så var de inte där heller. Och vid det laget hade universitetet stängt inför pingsthelgen. I morse, efter en särdeles lång långhelg, tog jag bussen till jobbet och sprang direkt till receptionen och frågade. Men tanten bakom luckan stirrade bara på mig som om jag pratade grekiska med henne och sa att näe, några sådana nycklar hade de inte fått in. "Däremot har vi fått in de här, men det kan väl inte vara dem?" sa hon och höll upp mina älskade cykelnycklar. Nä, jag letade ju efter cykelnycklar och det där är ju cykelnycklar så dem kan det ju inte vara. Absolut inte. Inte alls.
Absolut inte mina cykelnycklar