Jaha, jag gissar att alla mina många läsare har mig på RSS eftersom jag inte får några besök alls om jag inte skriver nåt. Konstigt. I torsdags vart det Body Pump igen fast jag var tvungen att gå mitt i eftersom jag började darra som ett asplöv. Inte bara de muskler jag använt utan precis hela kroppen; jag måste ha överansträngt mig. Att sätta sig ner ett tag hjälpte inte, och eftersom min hjärna fungerar som den gör så började det luta mot panikattack. Så jag bokstavligt talat sprang ut ur salen till omklädningsrummet där jag rafsade ihop mina saker. Sen cyklade jag som en dåre hem och kollapsade i sängen. Jag låg kvar i precis samma ställning när Marcus kom hem en halvtimma senare.
I torsdags insåg jag också att mitt liv inte är tillräckligt intressant för att blogga varje dag, thus my absence. Annars blir det bara "Idag jobbade jag, gick till ICA (eller motsvarande), kollade fotbollen, gick till gymmet/åkte rullor, tittade lite på TV och somnade tidigt". Lyckligtvis är helgen lite intressantare oftast. Den börjar på fredagar klockan fem då det är borrel (alkohol-fika typ, som jag nämnt i tidigare inlägg) på jobbet. Vi upptäckte då hur många amerikaner vi har på institutet eftersom de alla samlats för att titta på USA-Slovenien-matchen, och alla blev jättearga (som bara amerikanare kan bli) när domaren inte godkände det mål som skulle vunnit matchen åt dem.
Efter ett par öl på borrelen gick jag hem för att njuta lite av vår junk day. Marcus och jag har nämligen en överenskommelse att vi får äta precis vad vi känner för på fredagar så länge vi äter någorlunda hälsosamt alla andra dagar. Just i fredags kände jag för en äcklig relik från Edinburgh-tiden: chips and cheese. Som namnet antyder är det helt enkelt pommes frites med riven ost och majonnäs, och helst Coca Cola till. Äckligt va?
Sedan begav vi oss till De Burcht som är en pub vid den gamla borgruinen mitt i Leiden. Niruj hade nämligen ännu en avskedsfest. Det var fullt av trevliga människor där och vi var där till tvåtiden. Igår åkte vi till Haag för att titta på Holland vs Japan i en pub tillsammans med Marcus barndomsvän Floris och min kollega Freeke. Puben var smockfull med väldigt orangea människor. Och fyra japaner. Japanerna hade målat holländska flaggor på kinderna för att inte riskera att bli mördade om de råkade göra mål, men man såg verkligen hur de krympte i stolarna när Holland gjorde mål. Synd bara att det var en så tråkig match annars.
Efter matchen gick vi och såg Robin Hood på bio. Ingen spektakulär film direkt. Sen middag på nåt italienskt ställe fast jag hade ätit alldeles för mycket popcorn på bion (bio är inte bio utan popcorn!) så jag beställde bara en sallad och bröd med tapenad och aioli. Riktigt gott, men det kostade MER än de andras pizzor gjorde! Hur funkar det?
På kvällen tittade vi på Danmark-Kamerun innan jag gick till De Burcht igen för ytterligare en utekväll. Marcus hade köpt ett nytt PS3-spel tidigare under dagen så han bestämde sig för att stanna hemma och spela det istället, social som han är. På De Burcht träffade jag min tyske kollega Hendrik och hans vän Karsten som var på besök. Sen gick vi till nåt annat ställe som jag inte minns namnet på för att träffa amerikanske Marissa, italienske Matteo och holländska Freeke. Så superinternationella vi är! Hendrik är en riktigt player och hittade väldigt snart en tjej att ragga på så han övergav oss. Vi förhörde Karsten om Hendrik brukade bara överge honom på det viset, och visst, det hade han alltid gjort. Ofta var det bara de två som var ute så när Hendrik började ragga satt Karsten bara och drack själv. Stackars liten! Eller liten och liten, han var 1,96 lång!
Tjejen drog sen med oss till Odessa med övertalningstekniken "ni vill INTE gå till Mas-y-Mas (ett av Hendriks favoritställen) för där riskerar man att träffa 30-åringar". Marissas ofrivilliga reaktion på den kommentaren råkade då informera tjejen att Hendrik är 30 år... Men tydligen gjorde det inte så mycket för vi hamnade på Odessa som var fullt av tjugoåringar och jag kände mig otroligt gammal tills en av tjugoåringarna började ragga på mig! Han försvann dock i tomma intet när långe (men välproportionerade) Karsten kom tillbaka med mer öl.
Vid fyratiden lämnade jag och Marissa stackars Karsten ensam med en Hendrik som var för upptagen med att hångla för att säga hejdå. Jag hoppas han överlevde kvällen, ensam i en 20-års-klubb. Idag mår jag som jag förtjänar... Som avslutning bjuder jag på lite av den musik jag måste stå ut med konstant här. Och Coca Colas VM-reklam som gör mig glad (ja, jag vet, gratisreklam, men det tycker jag den är värd).
Wolter Kroes - Viva Hollandia WK 2010 (Live Radio 538 Koninginnedag)

Gebroeders Ko - Vuvuzela(Officiële Videoclip)

Coca Cola South Africa 2010