Jag är nästan övertygad om att vi har ett spöke i huset. Och han är snäll och barnvänlig.

När min kära mor var här och hälsade på en gång när tösen bara var någon månad gammal så glömde jag ta med mig locket till nappflaskan. När jag kom in i vardagsrummet så låg locket där ovanpå mammas iPad. Hon hade använt den alldeles nyss, efter att jag hade lämnat rummet, och definitivt inte lagt dit locket. Det var som om Laban (som jag döpt honom till) ville vara säker på att vi inte skulle tappa bort det.

Hade det varit en engångsföreteelse så hade jag nog snart glömt bort det. Men häromdagen hände något liknande. Jag kunde inte hitta tösens vantar som vi inte behövt använda sedan i januari. Jag letade som en stolle i olika väskor och rum och fickor men de fanns ingenstans. Och så när jag kom in i vardagsrummet så låg de plötsligt där på en hög papper på TV-bordet.

Jag lovar att vi städat sedan i januari. Flera gånger till och med. Och min käre man bedyrade att han inte lagt dit dem och verkade snarare tro att jag drev med honom.

Så tack för hjälpen Laban! Och välkommen till familjen!