Min käre man och jag begav oss till storstaden igen igår, den här gången för att njuta av en Latin Dance-show. Min bästa vän skulle nämligen vara med och dansa, och dansade det gjorde hon sannerligen! Det var verkligen synd att vi tvingades ge oss hemåt innan showen var slut, annars hade vi inte kommit hem alls. Eller ja, kanske, men vi hade fått ta tåget till Reading, byta tåg där till Didcot, ta bussen därifrån och sedan buss hem. Fast vid närmare eftertanke hade det kanske varit värt det. Aja, en trevlig kväll fick vi i alla fall med riktigt god (!) pub-mat (de serverade till och med vegetarisk fish & chips, fast egentligen så var det friterad halloumi), gott sällskap och imponerande show. Tyvärr så fick vi inte lov att ta bilder, och jag är väldigt laglydig så jag gjorde inte det heller. Men här följer i alla fall några av resten av vår lilla utflykt:
Att vänta på bussen är otroligt spännande.

Så här ser Paddington ut.

Att vänta på folk är otroligt spännande.

Det var den här showen vi var och såg.

Nja, inlägget verkade lite (mycket) tråkigt utan några dansbilder, så jag snodde till mig en på tre av tjejerna. Hoppas ingen blir arg. På vägen hem från stationen här i Oxford så delade vi förresten buss med ett gäng på ungefär tio glatt högljudda, något överförfriskade pensionärer. De sjöng Always Look on the Bright Side of Life för full hals och nöp pojkar i baken när de gick förbi i gången. Sån ska jag också bli när jag blir stor.