Om dagisstarten 

Jag har fått ett par förvånade kommentarer angående det här med att tösen min börjar på dagis redan.

Tösen fyller 24 veckor, eller fem och en halv månad, på tisdag. Så visst är det väldigt tidigt med svenska mått mätt. Och för mig så högg det naturligtvis till i hjärtat att lämna en sådan liten bebis ifrån mig.

Men jag har tyvärr inte så mycket val. Här i England så är sex månaders mammaledighet med full lön faktiskt ganska generöst; flera andra arbetsgivare erbjuder bara fyra månader.

Jag försöker se det positivt i alla fall. Tösen älskade dagis från första dagen. Hon tar flaskan med bröstmjölk utan knussel och lyckas till och med få till några tupplurar. Jag tror faktiskt att det blev lättare så här för hon har inte hunnit utveckla någon separationsångest ännu, utan hoppar bara glatt in i fröknarnas famn när jag lämnar henne. Ja, ibland känns det som om hon tycker bättre om sina fröknar än om mig, antagligen för att hon får konstant stimulans där.

Det är en annan sak som är annorlunda mot Sverige. Fram tills dess att hon fyller 18 månader så har de tre bebisar per fröken. Och eftersom de andra två som hennes key person har hand om är många månader äldre så behöver de inte särskilt mycket uppmärksamhet. Vilket betyder att tösen nästan har monopol på henne.

Och herregud vad hon utvecklas snabbt där! Hon är redan, efter en veckas successiv inskolning, som en annan människa. Vi var på puben med några vänner igår och hon slängde sig från famn till famn och var inte nöjd mer än fem minuter innan hon ville till nästa person. Sicken social unge!

Jag läste dessutom någonstans att det är bra för en bebis utveckling att bli omhändertagen av flera olika människor; vi är ju trots allt flockdjur och en gång i tiden togs barn om hand av hela "flocken". Visst behövs det mycket mamma- och pappatid, särskilt de första månaderna, men sedan utvecklas ens sociala färdigheter mycket bättre om man umgås mycket med andra. Det säger ju sig självt.

Så jag tror att det faktiskt är bra för henne. Visst gör det ont att lämna bort henne, men det verkar helt klart vara mycket jobbigare för mig än för henne. När jag hämtar henne så är hon på bättre humör än någonsin och nästan dansar i min famn, full av leenden och skratt. På kvällen babblar hon sedan oavbrutet; jag tror hon försöker berätta för oss om sin fantastiska dag.

Ja. Det är tydligen tacken man får för de fem och en halv månaderna man ägnat all sin tid åt enbart henne. Otacksamma onge!


Tösen redo för sin första dag på dagis för ungefär en vecka sedan.


Kommentarer
Sandra, mamma till Novalie och Milton och gravid med nummer tre. säger:

Hur många timmar om dagen går hon på dagis?

Svar: Tja, eftersom jag jobbar heltid så måste det ju bli åtta timmar.
Everlasting

2013-01-27 @ 20:06:44
Kitty säger:

Lustigt land, det däringa England! Men va skönt att det går så bra för henne där och att hon inte verkar må dåligt - det är ju huvudsaken! :) Sen att folk älskar att predika för andra hur de gör fel i att ens ha sina ungar på dagis ALLS innan de fyllt 18 månader och sånt tjafs, det är ju en annan historia. Hoppas du slipper lyssna på sånt iaf! :) Jag räknar ner tills mitt lilla troll behagar kika ut. Tur att man inte kan veta exakt - annars hade jag säkert suttit och räknat minuterna.

Svar: Ja, det är ju lite annorlunda här som du säger. Och folk älskar att predika om allt och särskilt när det handlar om hur man är en bra förälder. Det finns inte minsta möjlighet att tillfredsställa alla. Och just den här situationen är jobbig nog för mig utan att folk behöver ösa på med ytterligare skuldkänslor. Så ja, jag hoppas som du att det faktum att jag väljer att skriva om detta på bloggen inte drar till sig några elakingar.

Men jag är nog också en predikare, bara om andra saker (som till exempel amning). Vi har nog alla lite av det i oss, fast passionerna skiftar. Jag försöker dock lägga band på mig, för föräldrar behöver verkligen inte veta att de gjort FEL val när det är omöjligt att göra rätt. Man får helt enkelt nöja sig med att göra så lite fel som möjligt.

Och nu kan det väl bara vara ett par veckor kvar tills du får sälla dig till de som knäpps på näsan för allt de gör? Spännande!
Everlasting

2013-01-28 @ 12:54:33
Pernilla säger:

du har nog absolut rätt i att det är lättare för henne att börja på dagis redan nu innan hon utvecklat någon slags separationsångest, och det där med 3 bebisar per fröken låter ju fantastiskt! bra mycket bättre än 3 personal på 18 ettåringar som det är i sverige!

jag har också tänkt mycket på det där med den sociala biten, förr bodde man ju ihop hela släkter liksom så då kom det ju automatiskt, men nu är det ju nästan tvärsom... och här i göteborg är jag & jimmy de enda i bekantskapskretsen som har barn och alla släktingar bor jättelångt bort, så vår lilla plutt umgås ju bara med oss nästan jämt. måste nog börja skicka iväg henne till andra människor om hon inte ska bli världens mammigaste, blygaste lilla filur. hon är redan nu ganska mammig liksom :/

men härligt att det går bra för dottern din på dagis, och du ska se att det blir mindre och mindre jobbigt för dig också snart :)

2013-01-29 @ 21:53:13



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

 bloglovin Följ mig via Bloglovin   RSS 2.0 Följ mig via RSS
Trackback
bloglovin 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...