Ett år
Ett år. Så länge har jag varit förälder nu. Och sakta men säkert börjar jag vänja mig vid rollen som mamma.
Ett år. Så länge har tösen haft på sig att utvecklas till den fantastiska lilla person hon nu är.
Ett år. Så länge bestämde jag mig för att det var okej att lägga upp bilder som tösens ansikte var ordentligt synligt på.
Ett år. Exakt så länge tog det innan tösen ställde sig upp i spjälsängen för första gången.
Ett år. Så länge men ändå så kort tid.
Herregud vad tiden går fort alltså!
Och bedårande.. det är hon! ;)
guuuud, vad fort tiden går! jag har lite 1-årskris jag, det ska jag villigt erkänna. tänk om resterande år av deras liv går lika fort också? (det lär de ju göra liksom) då står vi snart där och bär ut deras saker när de flyttar hemifrån. INTE OKEJ!
Ett år! Stora damen :D Fast jag vet inte hur hon kan vara det... jag menar, det var ju nyss som jag satt och tittade på nedräknaren på din blogg varje dag och gnuggade händerna "snaart snaart!". Haha.
Jag är redan mer än halvvägs, men jag vet inte vad som hände. Jag blinkade bara? De får ta det lite lugnt. Intervention anyone?