Nu dricker vi upp det sista av flädersaften från i somras. Då när vi var ute och smög om nätterna med min jättemage på släp, bara för att kunna snylta till oss tillräckligt med fläderblommor för en sats saft. Då när vi inte var föräldrar ännu. Då när vi inte ens visste att det var en tös som bodde därinne i tjockmagen.

Det är nästan lite vemodigt.