naaaaw, så himla söt! och på bilden i inlägget under också! Ofelia har precis börjat le mot oss nu och man blir ju alldeles glad i hela hjärtat, fastän klockan är två på natten och hon aldrig vill somna och man själv känner sig som att man ska däcka ihop på golvet närsom... så kommer det där leendet och då liksom bara: "oookeeej dååå, jag orkar väl en stund till."