Det känns bra att få veta att man är saknad ibland. Även om det bara handlar om ett par dagars bloggfrånvaro.

Jag har helt enkelt varit lite trött och därför omotiverad på sistone. Så enkelt är det.

Under tiden har tösen lärt sig att simma ryggsim på torra land. Eller hoppa groda upp och ner. Eller nåt. Hon tar sig i alla fall gärna fram så, särskilt på skötbordet med ett busigt flin redo för när man måste fånga in henne.

Inatt utövade hon denna nyfunna färdighet. Flera gånger vaknade vi av gråt och hittade henne då inkilad i det övre vänstra hörnet på spjälsängen, skitsur över att inte komma någon vart längre. Och varje gång tog det henne en timma att somna om.

Dessutom lyckades hon skaffa sig skavsår i rumpan genom allt nattligt skuttande. Lyckat.