Så i början av den här veckan har jag varit och hälsat på i Holland för att bevittna när en god vän doktorerade. Nu är han doktor och inte jag, men aja. Vi flög ner i måndags och sov på snoffsigt hotell i Amsterdam (min käre mans företag betalade för det eftersom han tajmade sin jobbresa med min hälsa-på-vän-resa). Och så i tisdags så var det då dags för vännens disputation. Och jag var paranymph. I Holland så är det nämligen så att man traditionellt sett ingår ett slags äktenskap med universitetet när man doktorerar. Paranympherna har en funktion som liknar den som en bröllopsmarskalk eller en brudtärna har. Historiskt sett så skulle paranympherna kunna svara på frågor om doktoranden behövde hjälp, och agera livvakt om debatten hettade till. Jag vet inte riktigt vem som tyckte det var smart att använda en relativt höggravid kvinna som buffert, men det gick bra ändå. Han fick sin titel. Och vi fick fin mat och gott om alkohol. Alla andra alltså. Jag fick varken mat eller alkohol. Det var nämligen så att de lyckades pricka in alla förrätter och huvudrätter så att de innehöll rått kött eller mögelostar och sådant får inte jag äta nuförtiden. Men till slut lyckades jag få tag på en välstekt biff i alla fall. Och choklad. Mycket choklad.
Ytterst chokladig efterrätt. Gårdagen var väldigt lugn till att börja med, så jag tuffade över med båten till min käre mans kontor för att äta lunch.
Båt i Amsterdam. Men så klockan två så fick jag ett samtal som gjorde att jag, efter en ytterst snabb planering, plötsligt kastade mig på tuff-tuff-båten tillbaka till Amsterdam Centraal, sprang till närmsta perrong, hoppade på första bästa tåg till Leiden, mötte en kompis på Leiden Centraal, hoppade på första bästa tåg tillbaka till Amsterdam, sprang till hotellet och hämtade väskan, sprang tillbaka till stationen och hoppade på första bästa tåg till flygplatsen. Allt för att hinna hämta något ytterst viktigt innan jag var tvungen att flyga hem igen. Nu är de nämligen äntligen här. De är tunga. De glänser. Där är 150 stycken av dem. Och framförallt så är de färdiga!
Lycka! Så var man författare också då.