Uj, vad jag har jobbat hårt den här veckan. Jag trodde att när jag skrivit klart min avhandling så skulle jag få lite andningspaus innan little one dyker upp och tar all min uppmärksamhet, men tji fick jag. Plötsligt insåg vi (mina kollegor och jag) nämligen att den vetenskapsartikel jag jobbat på måste in... typ i veckan. Och det blir otroligt tajt! Dessutom blev jag tvungen att göra om precis hela analysen, så tidspressen blev ännu mer påtaglig. Men lite annat hanns med också. Jag har gett mig på att göra hyllesaft (flädersaft för de som inte talar skånska (för hylle är väl skånska (wow, en parentes i en parentes i en parentes; min svensklärare skulle få spader)?)) själv för första gången! Under hela min uppväxt har det gjorts hyllesaft i sommarstugan, så det är en smak som jag verkligen förknippar med sommar. För de vuxna blandas den sedan med gin eller vodka och tonic eller sprattelvatten, en tradition jag fått ta del av ett par gånger den också. Och ända sedan jag flyttade från Sverige för tio år sedan så har jag planerat att försöka återskapa den där himmelska saften. Men till skillnad från Sverige så har varken Holland eller Storbritannien allemansrätt, vilket gör det hela lite svårare. Det här året däremot. Det här året tog jag äntligen mod till mig - eller min käre man bidrog nog med det mesta av modet om jag ska vara ärlig - och så gav vi oss ut i mörkret vid midnatt i onsdags och ställde oss lite förstulet vid en fläder. Så fort det inte var någon i närheten så snipp-snipp-snippade vi några blomklasar. Det tog oss ett bra tag att samla ihop tillräckligt för en tredjedels sats kan jag säga, och efter det gav vi upp.
Hylleblommornas och citronernas kärleksdans. Nu ligger blommorna fortfarande och gonar sig med citron och sockerlag i kylen. Då och då rör jag om med en gaffel, och kan verkligen inte motstå att samtidigt sniffa på gaffeln. Och OJ vad den doftar destillerad sommar, den gaffeln!