Jag tittade igenom mina senaste inlägg här på bloggen och insåg att den har blivit sådär opersonlig igen. Eller ja, kanske inte texten men där är minsann inte många bilder på mig. Därför får ni nu en ny egobild av mig i sann blogg-anda.
Jag och Oxfords hustak I övrigt så har jag den här helgen lämnat in ett nytt kapitel av min avhandling, så det känns bra. Och så har jag en av mina allra bästa vänner på besök. Henne har jag känt i tolv år nu, vilket får mig att känna mig gammal men är samtidigt ytterst trevligt. Det är också ytterst trevligt att bo nära henne igen. Hon bor nu bara en timmes tågväg ifrån mig, vilket är mycket bättre än en timmes flygväg som det varit de senaste fyra åren. Och så en sak till förstås: grattis på födelsedagen kära far!