I tisdags jobbade jag hemma (hrrrm) och skrev och skrev och skrev på mitt Research Proposal. Ett sådant är som ett personligt brev när man söker nytt forskningsjobb, fast gånger hundra. Eller tusen. Det är så sjukt svårt att skriva ett bra research proposal där man berättar varför man är den allra bästa personen för jobbet. Och vad man har gjort hittills och varför det är så himla bra och viktigt. Och vad man vill göra när man är anställd på det nya jobbet och varför resten av världen ska bry sig. Som svensk har jag fått lära mig att absolut inte skryta vilket gör det otroligt jobbigt för mig att lyfta fram alla mina bra sidor tillräckligt för att de ska vilja ha mig. Jag tenderar att antyda att jag gjort bra saker men har svårt att skriva rent ut "jag är skitbra eftersom..." Anledningen att jag skriver ett sådant är att deadlinen för Edinburgh-ansökan är på torsdag nästa vecka, och min chef som ska skriva ett av reference lettersen är borta tisdag-torsdag. Vilken fantastisk tajming...