En dag bestämde sig avloppet i badrummet för att bara säga "nä tack, jag vill inte ta emot mer skitigt vatten". När vi borstade tänderna i handfatet bubblade vattnet upp i duschen och när vi duschade fick vi fotbad på köpet.

Vi köpte orange gojs som vi hällde ner i duschen och efter 20 minuter spolade vi med ljummet såsom instruktionerna instruerade. Det enda resultatet var en dusch fylld av orangeäckligt vatten. Vi hällde ut ytterligare ett par euros i handfatet, spolade med vatten, och belönades med ännu mer orangeäckligt vatten.

Vid det här laget hade jag flera gånger föreslagit att vi skulle ringa rörmokaren - eller ja, föreslagit och föreslagit, mot slutet var det väl mer krävde - från dörren medan Marcus kravlade omkring på händer och fötter på ett vått badrumsgolv.

Jag gav upp och satte mig i TV-soffan och tänkte att han får väl kravla bäst han vill. Efter en timme eller så kom en blöt men storleende Marcus ut från badrummet och sa att vattnet nu rann undan. Och visst gjorde det det! Med en iver som jag inte sett sedan vi flyttade in! Nu plaskar det inte det minsta kring fötterna längre hur mycket man än drar på med duschen.

Så Marcus är otroligt stolt över sig själv eftersom det till slut visat sig att han är Mannen i Huset. Och jag är också stolt över honom faktiskt.

Fast jag måste medge att jag var orolig den första dagen eller så för att det skulle knacka på dörren och en arg blöt granne från våningen under skulle fråga vad i helvete vi höll på med.