Usch, jag har verkligen inte förmågan att roa mig själv. Och katten hjälper inte nåt, han bara ligger och snarkar. På allvar. Han är mycket mer högljudd när han sover än när han försöker spinna. Det börjar bli dags att söka efter ett nytt jobb. Vill man ha ett astronomijobb måste man nämligen ansöka minst ett år i förväg. Detta är riktigt korkat eftersom ens anställningsbarhet är baserat på hur mycket man har publicerat. Håller man då på med en PostDoc så är man tvungen att söka jobb när man bara är halvvägs och knappt ens haft chans att publicera. Som PhD är det kanske lite bättre fast JAG har ju inte lyckats få ut nåt ännu. Sen är det ju den eviga frågan om jag verkligen vill ha ett astronomijobb. Allt det där jäkla resandet! Visst, jag njuter ju som sig bör när jag reser till konferencer på intressanta ställen; jag är väl medveten om att jag haft tur i livet. Men ärligt talat, att sätta sig på ett tåg för att ta sig 6h till ett litet skitställe i Tyskland, hur kul är det? Men det var egentligen inte det jag tänkt klaga över. Om man ska göra karriär inom astronomi så måste man först göra en tre-fyra års PhD. Sen måste man följa upp den med minst två, oftast tre och inte helt otänkbart fler s.k. PostDocs innan man kan ens börja tänka på att söka riktiga fasta jobb. Dessa PostDocs är, som jag tidigare nämnde, ungefär två år vardera. Och man "måste" göra dem på olika ställen, vilket betyder att jag de närmaste 5-10 åren kommer att befinna mig på ett ställe precis tillräckligt länge för att skaffa vänner och börja trivas och sen tvingas flytta nån helt annanstans, kanske en helt annan kontinent. Men jag vill ju har villa-volvo-vovve! Måste jag vänta tio år innan jag kan skaffa det?! Å andra sidan får jag leka med såna här: och såna här: och så får jag leka med flytande kväve; då ser man ut så här: Valet är svårt!