Jag satt och jobbade hemma idag med alla dörrar och fönster öppna. Plötsligt hörde jag hur det fräste till utomhus, följt av ett kattylande som upprepades om och om igen tillsammans med fräsandet. Vi bor i ett hus med privat gård och där bor tre andra katter som brukar vistas utomhus. En av dem tillhör grannen under och är liten och vit och spröd och var länge den ende katten här. Sedan flyttade vi in och nyligen fick vi nya grannar med två katter; en otroligt skygg svart katt och en orange bråkmakare. Bråkmakaren har varit på den vite förut. Jag har inte hört dem på länge men antog att det var de två som bråkade. Sedan insåg jag att Trouble inte befann sig i lägenheten. Han har inte lämnat lägenheten sedan förra sommaren och ändå har jag haft dörren konstant öppen i ett par veckor nu. När jag gick ut såg jag att en av grannarna utan katt hade vänner på middag utomhus, men alla satt och stirrade in under trallen. Mycket riktigt, där var Trouble och väsnades mot den lille vite. Jag tror inte de var så glada över detta. Men min katt är väluppfostrad. Allt jag behövde göra var att ropa på honom så kom han springande som vore han en hund. Varför blir man lite småstolt när ens katt mobbar en annan?

Jag är väl långt ifrån den ende med en sån här feature, men jag tänkte prova ett tag. Sen jag slutade bita på naglarna (ett och ett halvt år nu and going strong) och gjorde mig av med mitt svarta hår så har jag hittat ett nytt sätt att uttrycka mig på: rolig nagelfärg! Det kan verka ytligt, men lacket hjälper också mina naglar att hålla sig hela och fina. De är så svaga (från en livstids bitande antar jag) att de bryts om de är nakna. Så varje söndag, i mån av tid (det tar typ en timme att måla och sen två timmar av inte-göra-nånting innan jag vågar använda händerna) så sätter jag på nytt nagellack som sen håller i nästan exakt en vecka. Om jag inte diskar för ofta vill säga, så det krävs en förstående man... Den här veckan kände jag för en lätt färg (dvs inte-tung, inte inte-svår) så jag valde OPI Gargantuan Green Grape med KOH under- och överlack. KOH-underlacket är fantastiskt och kan rekommenderas för det fungerar verkligen som ett klister och färgen sitter som berget. Just den här OPI-fägen råkar dock vara ordentligt svårmålad, långt jobbigare än andra OPI-lack jag har. Det är ju en av anledningarna att jag gillar OPI, att det är så lättmålat. Men den här är skitsvår att få jämn. Men med lite tålamod tycker jag att jag lyckades ganska bra, om jag får säga det själv. Såhär blev det (och jag kan ju inte vara som alla andra, så jag håller inte runt flaskan som bruket är):

Idag cyklade vi till stranden i Katwijk (vilket sommarnamn!) vilket är ungefär 5km. Vi hade motvind hela vägen så när vi kom fram var jag ordentligt redo för ett dopp. Synd bara att vattnet här är så skitigt från alla åar och alla skepp. Man känner det lite som om man simmar omkring i en toalett. Fast uppfriskande var det ändå. Vi var bara där i ett par timmar för vi ville se England-Tyskland, en match som började klockan fyra. Och vi hade ju kommit iväg sent såklart. På hemvägen hade vinden vänt (hur i helskotta vet vinden vilket håll jag cyklar åt?!) men min fina cykel är fantastisk. Marcus hade svårt att hålla takten med mig, och nu snackar vi om en man som cyklar mellan 50 och 100 km tre gånger i veckan. Vi nämner inte det faktum att han vid det här tillfället satt på en rosthög utan växlar... Nu, när klockan är nästan tio på kvällen, så är det fortfarande 30 grader varmt i lägenheten, och idag har tvätten torkat på en halvtimma och det doftar grillat utomhus. Jag gillar verkligen sommaren! Fast vintern är också trevlig när det är sådär krispigt i luften och när det knastrar under fötterna när man går och när det kommer moln ur munnen på en. Och så gillar jag hösten, när det trillar löv omkring en och blåser så det ylar så att man verkligen njuter av rörchokladen när man sitter inne och tittar ut, och när man kan ha en trivsam brasa igång om man har tur (det har jag inte än, men när jag blir stor så...). Våren tycker jag också om för att den är så otroligt vacker och välkommen när krokusarna och påskliljorna blommar och fåglarna börjar kvittra igen. Jag har blivit ordentligt osvensk känner jag. Jag får liksom inte rätt på nyanserna längre. När jag är hemma så känns det som om jag är så mycket råare än jag menar. T ex när pappa tog bild på mig när jag just tagit en tugga så att jag hade ett sådär vackert uttryck i ansiktet. Här skulle jag ha utbrustit "I hate you!" med glimten i ögat, men på svenska blev det "jag hatar dig!" utan att glimten märktes. Kattis blev ordentligt chockad tror jag. Men jag menade ju inte det på det sättet. Jag måste verkligen försöka ta mig tillbaka till Sverige innan jag blir fast i den här konstiga utlänningen. Och dessutom så missade jag ju midsommar. När man försöker förklara vad midsommar är här så tittar de bara konstigt på en.

Usch, jag har verkligen inte förmågan att roa mig själv. Och katten hjälper inte nåt, han bara ligger och snarkar. På allvar. Han är mycket mer högljudd när han sover än när han försöker spinna. Det börjar bli dags att söka efter ett nytt jobb. Vill man ha ett astronomijobb måste man nämligen ansöka minst ett år i förväg. Detta är riktigt korkat eftersom ens anställningsbarhet är baserat på hur mycket man har publicerat. Håller man då på med en PostDoc så är man tvungen att söka jobb när man bara är halvvägs och knappt ens haft chans att publicera. Som PhD är det kanske lite bättre fast JAG har ju inte lyckats få ut nåt ännu. Sen är det ju den eviga frågan om jag verkligen vill ha ett astronomijobb. Allt det där jäkla resandet! Visst, jag njuter ju som sig bör när jag reser till konferencer på intressanta ställen; jag är väl medveten om att jag haft tur i livet. Men ärligt talat, att sätta sig på ett tåg för att ta sig 6h till ett litet skitställe i Tyskland, hur kul är det? Men det var egentligen inte det jag tänkt klaga över. Om man ska göra karriär inom astronomi så måste man först göra en tre-fyra års PhD. Sen måste man följa upp den med minst två, oftast tre och inte helt otänkbart fler s.k. PostDocs innan man kan ens börja tänka på att söka riktiga fasta jobb. Dessa PostDocs är, som jag tidigare nämnde, ungefär två år vardera. Och man "måste" göra dem på olika ställen, vilket betyder att jag de närmaste 5-10 åren kommer att befinna mig på ett ställe precis tillräckligt länge för att skaffa vänner och börja trivas och sen tvingas flytta nån helt annanstans, kanske en helt annan kontinent. Men jag vill ju har villa-volvo-vovve! Måste jag vänta tio år innan jag kan skaffa det?! Å andra sidan får jag leka med såna här: och såna här: och så får jag leka med flytande kväve; då ser man ut så här: Valet är svårt!

Sagt och gjort; meet the Mean Green Fighting Machine: I love! Den är så liten och söt och så krävs det ingen navigation alls, bara en kombination av knapptryck på hörlurskontrollen så kan man byta mellan låtar och playlists och till och med höra vad låtarna och playlistorna heter. Bara pengaslöseri när jag redan har en Nano, men så fin!

Nu har det äntligen blivit lite varmt här. Jag har ingen termometer, men enligt min dator är det 23 grader och ska bli varmare. Vilket betyder att lägenheten är stekhet men det gör inte så mycket när det är så fint och soligt ute. Idag jobbar jag hemma också (skriver på en vetenskapsartikel) så jag kan sätta mig på balkongen och verkligen njuta av det också. Take that Kattis! Inte behöver man Bali för att få lite solsken! Det tog nästan en hel vecka innan jag vågade mig tillbaka till gymmet igen efter förra veckans Body Pump-nederlag. Det här med emetofobi kommer fortfarande i vägen för mig ibland. Tack och lov att jag kan dricka öl igen i alla fall. Vem bryr sig om gymmet när man kan dricka öl? Hälsosamt leverne är överskattat. Idag blev det dock inget Body Pump utan jag cyklade och crosstrainade och trappade och deltog i mag/rygg-övningarna och bestämde mig för att köpa en iPod Shuffle. Jag har nämligen inte nån ficka att stoppa Nano:n i så jag klämmer in den i sport-BH:n istället. Men när det är så här varmt och dålig AC på gymmet så halkar den ner i sport-BH:n istället och det är inte så bekvämt. Och man känner sig heller inte jättefräsch när man fiskar upp den och får torka av svetten. Mmmmm... Det hade kanske varit billigare att köpa en sån där Nano-hållare man kan sätta fast på armen men Shufflesarna är så söta! Och med de där skattepengarna jag fick tillbaka så känner jag att jag kan unna mig en gymmusikmaskin. Marcus har dragit till Bryssel för att hälsa på en kompis den grisen. Nu har jag en 180-säng alldeles själv och det är liiiite väl stort. Man känner sig extra ensam då. Men han får vara ensam när jag sticker till London och Edinburgh om en månad så HAH! Och jag nämnde inte ens fotbollen! Asch...

Jaha, jag gissar att alla mina många läsare har mig på RSS eftersom jag inte får några besök alls om jag inte skriver nåt. Konstigt. I torsdags vart det Body Pump igen fast jag var tvungen att gå mitt i eftersom jag började darra som ett asplöv. Inte bara de muskler jag använt utan precis hela kroppen; jag måste ha överansträngt mig. Att sätta sig ner ett tag hjälpte inte, och eftersom min hjärna fungerar som den gör så började det luta mot panikattack. Så jag bokstavligt talat sprang ut ur salen till omklädningsrummet där jag rafsade ihop mina saker. Sen cyklade jag som en dåre hem och kollapsade i sängen. Jag låg kvar i precis samma ställning när Marcus kom hem en halvtimma senare.
I torsdags insåg jag också att mitt liv inte är tillräckligt intressant för att blogga varje dag, thus my absence. Annars blir det bara "Idag jobbade jag, gick till ICA (eller motsvarande), kollade fotbollen, gick till gymmet/åkte rullor, tittade lite på TV och somnade tidigt". Lyckligtvis är helgen lite intressantare oftast. Den börjar på fredagar klockan fem då det är borrel (alkohol-fika typ, som jag nämnt i tidigare inlägg) på jobbet. Vi upptäckte då hur många amerikaner vi har på institutet eftersom de alla samlats för att titta på USA-Slovenien-matchen, och alla blev jättearga (som bara amerikanare kan bli) när domaren inte godkände det mål som skulle vunnit matchen åt dem.
Efter ett par öl på borrelen gick jag hem för att njuta lite av vår junk day. Marcus och jag har nämligen en överenskommelse att vi får äta precis vad vi känner för på fredagar så länge vi äter någorlunda hälsosamt alla andra dagar. Just i fredags kände jag för en äcklig relik från Edinburgh-tiden: chips and cheese. Som namnet antyder är det helt enkelt pommes frites med riven ost och majonnäs, och helst Coca Cola till. Äckligt va?
Sedan begav vi oss till De Burcht som är en pub vid den gamla borgruinen mitt i Leiden. Niruj hade nämligen ännu en avskedsfest. Det var fullt av trevliga människor där och vi var där till tvåtiden. Igår åkte vi till Haag för att titta på Holland vs Japan i en pub tillsammans med Marcus barndomsvän Floris och min kollega Freeke. Puben var smockfull med väldigt orangea människor. Och fyra japaner. Japanerna hade målat holländska flaggor på kinderna för att inte riskera att bli mördade om de råkade göra mål, men man såg verkligen hur de krympte i stolarna när Holland gjorde mål. Synd bara att det var en så tråkig match annars.
Efter matchen gick vi och såg Robin Hood på bio. Ingen spektakulär film direkt. Sen middag på nåt italienskt ställe fast jag hade ätit alldeles för mycket popcorn på bion (bio är inte bio utan popcorn!) så jag beställde bara en sallad och bröd med tapenad och aioli. Riktigt gott, men det kostade MER än de andras pizzor gjorde! Hur funkar det?
På kvällen tittade vi på Danmark-Kamerun innan jag gick till De Burcht igen för ytterligare en utekväll. Marcus hade köpt ett nytt PS3-spel tidigare under dagen så han bestämde sig för att stanna hemma och spela det istället, social som han är. På De Burcht träffade jag min tyske kollega Hendrik och hans vän Karsten som var på besök. Sen gick vi till nåt annat ställe som jag inte minns namnet på för att träffa amerikanske Marissa, italienske Matteo och holländska Freeke. Så superinternationella vi är! Hendrik är en riktigt player och hittade väldigt snart en tjej att ragga på så han övergav oss. Vi förhörde Karsten om Hendrik brukade bara överge honom på det viset, och visst, det hade han alltid gjort. Ofta var det bara de två som var ute så när Hendrik började ragga satt Karsten bara och drack själv. Stackars liten! Eller liten och liten, han var 1,96 lång!
Tjejen drog sen med oss till Odessa med övertalningstekniken "ni vill INTE gå till Mas-y-Mas (ett av Hendriks favoritställen) för där riskerar man att träffa 30-åringar". Marissas ofrivilliga reaktion på den kommentaren råkade då informera tjejen att Hendrik är 30 år... Men tydligen gjorde det inte så mycket för vi hamnade på Odessa som var fullt av tjugoåringar och jag kände mig otroligt gammal tills en av tjugoåringarna började ragga på mig! Han försvann dock i tomma intet när långe (men välproportionerade) Karsten kom tillbaka med mer öl.
Vid fyratiden lämnade jag och Marissa stackars Karsten ensam med en Hendrik som var för upptagen med att hångla för att säga hejdå. Jag hoppas han överlevde kvällen, ensam i en 20-års-klubb. Idag mår jag som jag förtjänar... Som avslutning bjuder jag på lite av den musik jag måste stå ut med konstant här. Och Coca Colas VM-reklam som gör mig glad (ja, jag vet, gratisreklam, men det tycker jag den är värd).
Wolter Kroes - Viva Hollandia WK 2010 (Live Radio 538 Koninginnedag)

Gebroeders Ko - Vuvuzela(Officiële Videoclip)

Coca Cola South Africa 2010

Idag är en bra dag av många olika anledningar. För det första så lagade jag precis till den bästa svampstuvningen jag någonsin gjort; den var nästan lika bra som mammas. Och den kändes bortkastad på pastan vi hade den till. Istället borde vi haft den på rostebröd så att man kunde smaka och njuta ordentligt. För det andra så har jag skaffat mig ytterligare två poäng (av tre möjliga) i VM:et. Nya Zeeland fick sin första poäng någonsin i ett fotbolls-VM, men de kunde knappast varit mycket lyckligare än jag när de petade in det där målet i 92a minuten. Eller jo, kanske. För det tredje så har True Blood börjat igen och vi tittade just på det första avsnittet. Äntligen något att titta på efter en månads TV-serie-torka. För det fjärde så lyckades Edo och jag äntligen få vår kod att funka, en kod som vi arbetat på tillsammans i ett år och som varit skitsvår att skriva och sjukt buggig med riktigt svåra buggar att hitta (är det astrofysiktankefel eller kodbugg?). Men idag, IDAG fick vi igång den! Så otroligt skönt det kändes. Och dessutom fick vi borrel (typ drinkar eller nåt, som svenskarnas fika fast alkoholhaltig) och supergod blåmögelost att fira med. Så omtänksamt av den där konferensen vi inte varit med på att bjuda in oss också. För det femte så möttes jag av det här i morse på blogg.se:
Jag hade ett av de mest kommenterade inläggen (nummer 7)! Och för det sjätte, och bästa, så har jag fått skatteåterbäring för 2007. 20000 spänn rakt in på kontot (ja, jag har räknat nollorna)! Nu blir det definitivt iPhone för mig!

Ja, grattis på dig Evelina! Du får skylla dig själv om du inte läser min blogg för då får du ingen grattishälsning. Idag spelade då Holland sin första match, och jäklar vilket liv det var i slutet av matchen när de äntligen lyckades göra mål! Egentligen gillar jag inte fotboll, men under VM och EM blir jag på nåt konstigt sätt fotbollsfanatiker; det här är första gången jag saknat TV sen vi flyttade för över ett år sedan. Men det är underligt hur nationalistisk jag är trots allt. Jag är gift med en holländare, jag bor i Holland, jag satsade pengar på att de skulle vinna idag, jag hade till och med en orange top på mig idag (under en annan top, men ändå) och trots detta, och trots att jag oftast ser danskarna som en sämre version av svenskarna (oj, jag tror antingen Italien eller Paraguay gjorde mål nyss för vilket liv det blev plötsligt här utanför, och med tanke på hur många italienare jag känner här så skulle jag gissa på Italien), trots allt detta så satt jag och småhejade på Danmark i smyg. Det blev Body Pump igen idag och jag gillar det verkligen. Mina muskler är heldöda. Jag har landat på soffan och tror inte jag kommer upp igen innan Marcus kommit hem. För att följa Kattis exempel så, såhär ser jag ut nyss hemkommen från gymmet: Lägg märke till min nya H&M-top. Den är vit! Med paljetter på! Jag tror jag blir mer och mer kvinnlig ju äldre jag blir. Hmmm... Imorrn planerar jag rullor. Jag har verkligen kommit igång med det här med motion igen och det är jag riktigt stolt över. Nu ska jag fira med chips och coca cola!

Aj, jag upptäckte just att jag skrivit fel siffra i vadslagningen på en alldeles uppenbar match vilket innebär att jag är den ende på hela observatoriet som tror att Slovenien kommer att slå England. Hahahahaha... kul! Vi kom nyss hem efter att ha sett Tyskland slå Australien på puben Bad Habits. Där var en väldigt högljudd australiensare som blev tystare och tystare ju längre matchen led. Jag har hittat ett riktigt bra ställe att öva rullskridskor på: en parkeringsplats som är den enda platta ytan inom en 5km radie (hur de nu kan misslyckas med platta ytor i Holland). Parkeringsplatsen tillhör ett bioföretag på universitetsområdet så den är övergiven när det inte är öppet, och den är nästan helt skymd så jag behöver inte skämmas över mitt stapplande. Man blir ganska trött i benen kan jag avslöja. Jag rullade i cirklar i 45 minuter och nu är mina lår helt döda. Imorrn är det dags för Body Pump igen så jag kommer nog att kvida ännu mer då. Men den här veckan tjänade jag inte bara ett par Björn Borg, utan två! Inte för att jag gick till gymmet sex gånger då alltså, utan för att Marcus tyckte att jag hade varit extra duktig den här veckan så han köpte ett extra par till mig. När jag stod och tog på mig rullorna i säkerhetsburen för cyklar så kom det ett par tonåringar och försökte stjäla en cykel utanför buren. Jag tror inte att de såg mig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag stod blickstilla. Vad gör man? Ska man försöka skrämma bort dem? Jag tror inte jag är speciellt skrämmande, särskilt inte om de har kniv. Som tur var så kom det ut en kille genom dörren och tonåringarna rusade iväg så så farliga var de nog inte ändå. Och jag slapp känna mig skyldig. Igår var det ju som sagt fest och det var "...intressant" precis som utlovat. Killen vars födelsedagsfest det var är gay, vilket var väldigt tydligt i val av musik/DJ och upplägg. Där var ett "non-smoking/make-out/drag-make-up"-rum där några av oss oundvikligen hamnade. En av killarna blev inspirerad och började pussa på alla, inklusive de mest homofobiska killarna. Till saken hör att han i vanliga fall är relativt tystlåten och han har flickvän. Han blev även sminkad, och det blev en av de tyska killarna också. Tysken fick fint rött nagellack men kom sedan på att han inte hade en aning om hur han skulle få bort det. Idag berättade han dock att han hade hittat nån städalkohol i skåpet och det funkade tydligen. Nu var naglarna fräscht rosa istället...

Nu har jag äntligen kunnat prova mina nya rullskridskor efter ett veckolångt skyfall. Jag kände mig som en säck potatis på tändstickor med hjul på, men jag trillade iaf inte, vilket jag är ganska stolt över eftersom hela övningspasset var på kullersten! Jag försökte naturligtvis hitta en gata utan nåt folk på och det lyckades jag ganska bra med, kanske för att alla var inne och tittade på matchen. Sen tog jag mig stapplande ut på shoppinggatan eftersom den har fina platta kullerstenar. Vilket var en bra tanke iofs, men det är också så att shoppinggatan är väldigt välbefolkad även långt efter det att affärerna har stängt. Så plötsligt kände jag mig otroligt utpekad och -skrattad så jag tog mig snabbt hem med svansen mellan benen. Men ett 45-minuters pass blev det trots allt och jag måste ha tagit i en del för jag dryper nu. Idag var ju också som bekant början på fotbolls-VM vilket märks väldigt här. Allting är orange! Som en kollega uttryckte det: "Idag var hela min lunch orange: sallad med orange klistermärke på, oranga torkade aprikoser med orange klistrmärke på, oranga VM-tomater och oranga morötter!" Även om man, som jag, inte är särskilt intresserad av fotboll så dras man liksom med. Och i år har jag bestämt mig för att låta mig ryckas med. Så jag gick med i betting poolen (vad fasiken kan det heta på svenska?) på jobbet. Det kostade bara två euro så det kvittar egentligen hur det går men det gör det så mycket roligare att titta på matcher för man skiter inte i resultatet och man har ett lag att heja på. Tyvärr slutade båda dagens matcher oavgjort och det hade jag ju inte tippat... Imorrn blir det fest i ett av de ockuperade husen här, där vi även spelade med AA-Awesome för nästan exakt ett år sedan. Det ska bli... intressant.

Nu blir du gammal!

Det måste ha varit tusen myggor i sovrummet i natt för när vi vaknade var både Marcus och jag uppätna. En mygga hade till och med bitit mig mitt i pannan! Så det blev hatt idag. Idag blev det också gym igen. Jag har en deal med mig själv att varje vecka som jag tar mig till gymmet tre gånger så får jag köpa ett nytt roligt par Björn Borg-trosor. Att ta sig till gymmet tre gånger är svårare än man kan tro när man vill få nåt gjort på universitetet och när man måste slåss med en blodsockerhalt som inte är normal. Om jag blir hungrig så tar det ungefär tio minuter innan jag får en blodsockerdipp så det skriker om det: kallsvett, skakningar, hela köret. Å andra sidan så har jag såna tvångstankar att jag måste vänta tills maten smälts tillräckligt för att det inte ska finnas minsta risk för att jag kan börja få känningar av pyttelite illamående. Alltså finns det en gyllene timme då jag inte är för mätt och inte är för hungrig. Vilket innebär att gymma är en halvdagsutflykt för mig med all planering som krävs och exakta tidsplaner. Men jag gjorde det ändå. Jag ser ett nytt Björn Borg-par inom räckhåll! Den här gången provade jag på Body Pump (LesMills) för första gången och jag gillade det verkligen. Man har en skivstång med vikter och sen gör man en massa övningar till musik. Och shit vad mina muskler skakade efter en timme av det! Jag tror jag ska fortsätta med detta.

Jamen så bra då! Det verkar som om vi kommer att få dras med ett rasistparti i regeringen här i Holland. Bra gjort!
Bild: De Telegraaf. VVD är typ moderaterna, PvdA är typ socialdemokraterna och PVV är alldeles för lika Sverigedemokraterna.

Idag är en regnig dag. Igår kväll tog det ett par timmar att somna eftersom jag har en make som vrider och vänder på sig när han inte kan sova. Och sen i morse vaknade jag alldeles för tidigt (en hel minut innan klockan skulle ringa) av att regnet dundrade ner på vårt platta tak.

Tjuvlyssnat: Vuxenvärldens frestelser

Jag blev motvilligt inspirerad av Kattis bloggande (hurblirdet). Jag lyckades stå emot i flera månader men nu har jag gett upp! Grejen är att jag vet precis vad Kattis har för sig hela tiden medans jag inte har minsta koll på någon annan (mer än några statusuppdateringar på Facebook). Och det gillar jag! Att ha koll alltså. Så jag tänkte att kanske kanske kanske är folk intresserade av vad JAG har för mig och kanske kanske kanske KANSKE kan jag till och med förmå mig själv att uppdatera då och då. Dessutom kan jag ju behöva öva lite på svenskan. So here goes (det där med svenska går jättebra)...