Jag är så ytterst amerikansk nu. Jag har nämligen skaffat mig ett Starbucksnamn! När man beställer kaffe på Starbucks här så frågar de efter ens namn nämligen, så att de kan ropa det istället för "tall latte!". Men de förstår bara de femton vanligaste namnen, så om jag skulle använda mitt riktiga namn så skulle det uppstå en lång ordväxling. Men tydligen är det helt normalt här att ha ett Starbucksnamn, dvs ett namn som Jane eller Sarah eller Liza. Namnet ska vara lätt att uppfatta men tillräckligt ovanligt för att man inte ska blandas ihop med någon annan. Så mitt Starbucksnamn är Mary. Det är tillräckligt likt mitt riktiga namn för att jag ska reagera även om jag står och drömmer, och de känner igen det direkt. Fast när jag använder det så tittar folk lite konstigt på mig eftersom jag inte ser ut att vara i övre medelåldern. Men det gör inte så mycket; jag kan skylla på att det var mina föräldrar som valde namnet. Eller ja. Kanske inte. Men det vet ju inte de.