Pannekoek - Klantskalle (egentligen pannkaka)
Ga fietsen! - Dra! (egentligen stick och cykla)
Miereneuker - Ehm... egentligen myrknullare
Sådär, nu har ni ett par ord att testa nästa gång ni är i Amsterdam.
Stackars myror

Jag försöker bara skrämmas. Vi grillade faktiskt inte hägern. Det var grillkväll hos vänner i Haag. Hur normalt är det att ha en häger komma spatserande genom trädgården egentligen? Här i Holland händer det oftare än man kan tro.
En häger i trädgården

Katten försökte attackera men missade lite

Random bonusbild: en holländsk tågstation

Den där jobbintervjun gick visst bra; jag fick jobbet! Det innebär i och för sig att vi måste flytta i höst, men det visste vi ju egentligen redan. Marcus är i London på någon slags kurs så igår tänkte jag ha mysig hemmakväll själv med chips och dippa och TV (inte jättestor skillnad mot mysig hemmakväll med Marcus i och för sig). Så blev det inte. I stället gick jag till det belgiska ölcaféet och drack... belgisk öl. Sådana ställen gör mig lite knäpp. Om jag får för mycket att välja mellan så kan jag inte välja någonting. Så när en av vännerna valde Chimay så sa jag "jag med!". Efter två sådana så insåg jag att den var rätt jättestark. Men då var det för sent. Så i dag mår jag som jag förtjänar. Men jag ska bara skriva ändå så förhoppningsvis krävs det inte mycket tankekraft. För det har jag ingen.

Ja, kladdkakan blev misslyckad enligt mig eftersom den bara var kladdig, inte sådär gott seg. Men den smakade rätt i alla fall så jag får väl prova igen helt enkelt. Och Edo och Elisabetta och Marcus åt tillräckligt mycket av den för att övertyga mig om att den var god. Jag tror jag lyckades omvända de där tre, för det var en riktigt trevlig kväll faktiskt, trots att det bara var vi fyra och trots att det var Eurovision vi ägnade oss åt. Synd bara att det bara var ett tiotal löjligt löjliga bidrag, det blev lite för lite skratt. Fast drickleken gjorde det hela bättre såklart. Vi drack upp alldeles för mycket av ölen, men höll oss som tur var från vodkan och romen. Hos oss var Irland favoriterna, för deras fantastiskt fula dräkter, deras otroliga hår, deras "dans" och den hemska låten. The whole package liksom. Fast Moldova var också roliga. Men mot slutet av kvällen hoppade både jag och Elisabetta i soffan medans Sverige och Italien slogs om andraplatsen. Det blev så spännande att vi glömde bort att det var Eurovision vi hejade till! Så allt som allt en trevligt blöt och sen kväll i goda vänners lag.

Jag insåg nyss att jag på senare tid bara varit inspirerad att skriva om gym och om jobbet. Det får mig ju att verka vara värsta gym-freak-geeken och det är ju inte så bra. Kanske skulle jag skriva om resten av mitt liv då och då? Igår råkade det bli pubcrawl. Det var inte meningen, det bara blev så. På jobbet har vi varje fredag "borrel" klockan fem, dvs vi börjar dricka då helt enkelt. Efter det tog vi, jag och Elisabetta och Tim, oss till en pizzeria i stan där vi mötte Marcus, åt pizza (nähä) och drack någon öl till. Därifrån gick vi till en pub där en annan av våra vänner befann sig, och där vi träffade Edo också. Den där andre vännen är trevlig men han försvann liksom så vi drog vidare till en liten jazzbar. Och efter en halvtimma eller så där så var vi så uttråkade att vi gick till en annan bar med ölservering ute på en pråm på kanalen. Så fem olika ställen drack jag öl på, men det sista var nog det trevligaste. Jag är inte helt säker på om det berodde på antalet öl jag redan fått i mig. Och ikväll är det såklart årets stora händelse. Konstigt hur nationalistisk man blir när man bor utomlands. I Holland är det ytterst pinsamt att gilla Eurovision (de har slagit rekord genom att INTE kvalificera sig till finalen sju år i rad), men eftersom Edo är den ende jag känner med TV så övertalade jag honom att låta oss komma och titta hemma hos honom. Det krävdes MYCKET övertalning ska jag säga, och involverade en kladdkaka.

Jag såg en liten pojke och hans mamma på stan. Följande dialog utspelade sig: Pojken: Jag vill ha!
Mamman: Vad vill du ha?
Pojken: Jag vill ha!
Mamman: Men vad är det du vill ha?
Pojken:: Jag vill ha... något nytt! Något bortskämd kanske?

På väg till jobbet blev jag vittne till en liten olycka. En tjej på cykel stannade för rött ljus på cykelbanan. Två sekunder senare kom en moped farande och körde in i henne med sådan kraft att både hon och cykeln föll hårt till marken. Och istället för att fråga hur det gick, om hon är okej, så började mopedisten högljutt och länge skälla ut henne för att hon "stannade plötsligt"! Tjejen låg ännu på marken och det nu helt skeva bakhjulet snurrade fortfarande från smällen, och ändå var hon tvungen att försvara sig mot en harang av ilskna ord och svordomar. Trevligt samhälle man bor i då. Och det är inte bara onda mopedister som uppför sig på det här viset i landet där jag befinner mig. Inte för att jag tillförde så mycket. När jag såg tjejen resa sig och borsta av sig cyklade jag därifrån, med ursäkten att jag ju inte kan språket så det skulle nog inte hjälpa så mycket om jag lade mig i...

En av mina närmaste vänner klev in på mitt kontor och utbrast utan förvarning You're Swedish! I don't like you anymore! We are no longer friends! och försvann sedan ut igen. Efter ett tag fick jag förklaringen; det var pga den här killen: Dock reviderade hon senare och informerade mig om att för tillfället är det lugnt, hon hatar bara britterna just nu.

Varför älskar vissa sina bilar så innerligt? På vägen till jobbet idag så såg jag en man med två spannar vatten (en för rent vatten och en med såpa antar jag) som kärleksfullt stod och smekte sin bil med ett sämskskinn. Det som fick mig att reagera var nog ändå att bilen var en sådan här (ja, i den färgen):

Nu har snön äntligen nått oss härnere i söder också. Och så är folk sura över det! Jag förstår inte detta, varför tycker folk inte det är übermysigt att julhandla när det knarrar under fötterna och singlar flingor från skyn? Är inte detta allas sinnebild av jul?

Idag när jag cyklade hem från jobbet så såg jag hur en bil nästan körde över en stackars cyklist. Eller ja, cyklisten var i alla fall tvungen att sakta ner eftersom bilen körde ut över cykelbanan. Så OJ, då gick det så sakta att han inte lyckades stanna kvar på cykeln längre utan "tappade balansen" och var tvungen att långsamt släpa sig fram med ena foten i marken som stöd hela vägen framför bilen. Tur att vissa har tid att hämnas på det sättet, annars skulle vi alla riskera att få sakta farten på cykelbanan hela tiden. Jag mötte också en kille som frågade efter vägen till en av universitetsbyggnaderna. Och jag drog på mig ett vänligt leende och pekade glatt. Åt fel håll. Och grejen är att det inte är första gången det händer. Varenda gång någon frågar mig efter vägen så blir jag helt knäpp och blandar ihop allting. Och sen när de försvunnit runt hörnet kommer jag på att jag har gjort det och funderar ett litet tag på att springa efter dem. Men eftersom jag inte vill se dum ut så går jag istället vidare och känner mig skittaskig.

Eller ja, jag känner inte honom egentligen. Och han är bara kändis här i Nederländerna. Det här är alltså en kille som heter Otto egentligen. Under mitt första år i Edinburgh bodde han och hans dåvarande flickvän i vår byggnad, och vi hängde en hel del med dem eftersom båda de två och Marcus var holländare (vilket tydligen är skäl nog ibland). När vi lämnade Warrender Park så försvann de också tillbaka till Holland och Amsterdam och vi tappade kontakten helt. Och när vi flyttade hit så upptäckte vi att han var sånär som på stamgäst på ett pratprogram (De Wereld Draait Door) på typ Kanal 1, där han spelade sin lite folkaktiga musik under sitt scennamn Lucky Fonz III. Det verkar ha gått ganska bra för honom. Och idag hade en nyhetssajt en intervju med honom, det var så jag blev inspirerad att skriva om honom. Synd att vi tappade kontakten va?

Idag cyklade vi till stranden i Katwijk (vilket sommarnamn!) vilket är ungefär 5km. Vi hade motvind hela vägen så när vi kom fram var jag ordentligt redo för ett dopp. Synd bara att vattnet här är så skitigt från alla åar och alla skepp. Man känner det lite som om man simmar omkring i en toalett. Fast uppfriskande var det ändå. Vi var bara där i ett par timmar för vi ville se England-Tyskland, en match som började klockan fyra. Och vi hade ju kommit iväg sent såklart. På hemvägen hade vinden vänt (hur i helskotta vet vinden vilket håll jag cyklar åt?!) men min fina cykel är fantastisk. Marcus hade svårt att hålla takten med mig, och nu snackar vi om en man som cyklar mellan 50 och 100 km tre gånger i veckan. Vi nämner inte det faktum att han vid det här tillfället satt på en rosthög utan växlar... Nu, när klockan är nästan tio på kvällen, så är det fortfarande 30 grader varmt i lägenheten, och idag har tvätten torkat på en halvtimma och det doftar grillat utomhus. Jag gillar verkligen sommaren! Fast vintern är också trevlig när det är sådär krispigt i luften och när det knastrar under fötterna när man går och när det kommer moln ur munnen på en. Och så gillar jag hösten, när det trillar löv omkring en och blåser så det ylar så att man verkligen njuter av rörchokladen när man sitter inne och tittar ut, och när man kan ha en trivsam brasa igång om man har tur (det har jag inte än, men när jag blir stor så...). Våren tycker jag också om för att den är så otroligt vacker och välkommen när krokusarna och påskliljorna blommar och fåglarna börjar kvittra igen. Jag har blivit ordentligt osvensk känner jag. Jag får liksom inte rätt på nyanserna längre. När jag är hemma så känns det som om jag är så mycket råare än jag menar. T ex när pappa tog bild på mig när jag just tagit en tugga så att jag hade ett sådär vackert uttryck i ansiktet. Här skulle jag ha utbrustit "I hate you!" med glimten i ögat, men på svenska blev det "jag hatar dig!" utan att glimten märktes. Kattis blev ordentligt chockad tror jag. Men jag menade ju inte det på det sättet. Jag måste verkligen försöka ta mig tillbaka till Sverige innan jag blir fast i den här konstiga utlänningen. Och dessutom så missade jag ju midsommar. När man försöker förklara vad midsommar är här så tittar de bara konstigt på en.

Jamen så bra då! Det verkar som om vi kommer att få dras med ett rasistparti i regeringen här i Holland. Bra gjort!
Bild: De Telegraaf. VVD är typ moderaterna, PvdA är typ socialdemokraterna och PVV är alldeles för lika Sverigedemokraterna.