Paris
I lördags stack jag till Paris över dagen som utlovat. Den resan visade sig bli mer KBT-terapi för min emetofobi än något annat. Dessutom regnade det.
Men det var trevligt ändå. Vi hade skattjakt på Louvren och Afternoon Tea på franskt vis på ett finhotell. Fransmännen lägger uppenbarligen mer betoning på champagnen och bakelserna än på teet och mackorna. Jag tror att jag var den enda som faktiskt drack te och de blev tvugna att springa till köket och hitta lite mjölk enbart för min skull.
Och så fick jag träffa två av mina närmaste vänner från min tid i Leiden. Det var naturligtvis det bästa med hela grejen.
Tycker ni inte jag är vacker?
Det tycker fransmännen. Det är i alla fall så jag väljer att tolka texten.
Fuskvin
Här sitter jag i sommarstugan och avnjuter mitt nyinförskaffade Mauro-vin. Jag är ju på semester trots allt.
Och så snubblar jag på det här. Kul.
Alltså: om det står Simrishamn på baksidan av vinet, var medveten om att det är ett vin producerat särskilt för Systembolagets räkning. Ett billigt no-name-vin "förbättrat" med hjälp av de tillsatser som krävs för att tillfredsställa de svenska smaklökarna.
Det var bara det.
Påsklov
Jag har påsklov för första gången på… ja, i alla fall 12 år (uj!). Det är ju definitivt en fördel med läraryrket!
Min käre man och jag ger oss upp till sommarstugan för att få öva lite på det här med att vara husägare innan resten av släkten dyker upp mot slutet av nästa vecka.
Eller åtminstone för att få rå oss själva ett tag. Det är välbehövligt efter drygt fem månader i föräldrarnas källare. Jag har en känsla av att föräldrarna känner ungefär likadant.
Så. Glad påsk!
Min käre man och jag ger oss upp till sommarstugan för att få öva lite på det här med att vara husägare innan resten av släkten dyker upp mot slutet av nästa vecka.
Eller åtminstone för att få rå oss själva ett tag. Det är välbehövligt efter drygt fem månader i föräldrarnas källare. Jag har en känsla av att föräldrarna känner ungefär likadant.
Så. Glad påsk!
Galenskap
Jag gjorde just något galet, och då måste jag naturligtvis dela med mig av detta på min blogg. Och det är just en sådan där Instagram-perfekt galenskap det handlar om också (attans att jag inte har Instagram bara).
Jag bokade en lördagstripp till Paris. För Afternoon Tea och cocktails i Jardin des Tuileries.
Bara det alltså. Dit på förmiddagen, tillbaka på kvällen. Hela tiden snoffsklädd i cocktailklänning och med bara en bok i handbagaget (nåja, nästan i alla fall).
Förklaringen (om man kan kalla det det) är att jag blev inbjuden som "Euclid Alumni" och tänkte att varför inte? Varför inte sticka till Paris bara sådär? Varför inte hålla kontakten med den där astronomivärlden jag lämnat bakom mig? Varför inte göra något bara för att det känns så otroligt jetsettigt?
Och jag kom inte på något ordentligt argument emot.
Bildkälla
Bildkälla
Födelsemärken
Min dotter är besatt av mina födelsemärken. Hon måste pilla på dem medan hon ammar, annars blir hon irriterad. Det är som om pillandet inger ett särskilt lugn som tydligen krävs för optimalt mys.
För ett litet tag sedan upptäckte hon att hon hade ett eget. Nu drar hon glatt och stolt upp tröjan och visar när man frågar var hennes födelsemärke är.
Hon har ett så fint märke tycker hon.
Precis som mamma.
Sjuk
Ja. Den titeln är ganska representativ för vintern som gått. För den är väl ändå över nu? Våren verkar vara här för att stanna. Jag är positiv i alla fall. Vi har till och med grillat redan. Inte bara en, utan två gånger!
Sjuk ja. Bihåleinflammation och öroninflammation och allmänt kass. Det är visst det som krävs för att man ska hitta tiden att skriva lite.
Vi har rotat oss lite bättre här hemma i Sverige nu. Jag jobbar tillfälligt som gymnasielärare, och i juni börjar jag ett nytt spännande FAST jobb (för första gången någonsin - wohoo) på ett tekniskt företag.
Tösen har börjat trivas ordentligt på sin nya förskola där hon får ägna dagarna åt musik och kompisar. Det är så härligt att se henne kramas med kompisarna, och se hur de springer och hämtar henne när vi kommer inom dörren på eftermiddagarna. Och så kan hon säga en hel del viktiga ord, som "anka".
Och så har vi köpt hus. Det behöver visserligen lite finjusteringar, men vi tror och hoppas att det är huset där vi kommer att tillbringa de närmaste trettio åren.
Nu ser vi fram emot påsken och Lundakarnevalen och midsommar och allt det där andra som vi missat när vi bott utomlands.
Welcome to Sweden (som för övrigt är en skitrolig TV-serie)!
