Sjukling

Tösen var pigg som en mört idag, utan minsta tillstymmelse till feber.

Hennes mamma däremot var mycket sämre, så medan tösen var på dagis låg jag och kved i sängen alternativt framför TVn.

När hon kom hem fick jag starka misstankar om att hon lekt med blå färg. Min slutledningsförmåga är minsann inte att leka med. Kanske borde jag hjälpa de där CSIarna lite på fritiden (gissa vad jag tittade på hela dagen)?



Sjuklingar

Idag var första dagen tillbaka på jobbet efter mammaledigheten. I alla fall i teorin.

I praktiken var hela familjen hemma med en ordentlig förkylning. Kul.



Om dagisstarten

Jag har fått ett par förvånade kommentarer angående det här med att tösen min börjar på dagis redan.

Tösen fyller 24 veckor, eller fem och en halv månad, på tisdag. Så visst är det väldigt tidigt med svenska mått mätt. Och för mig så högg det naturligtvis till i hjärtat att lämna en sådan liten bebis ifrån mig.

Men jag har tyvärr inte så mycket val. Här i England så är sex månaders mammaledighet med full lön faktiskt ganska generöst; flera andra arbetsgivare erbjuder bara fyra månader.

Jag försöker se det positivt i alla fall. Tösen älskade dagis från första dagen. Hon tar flaskan med bröstmjölk utan knussel och lyckas till och med få till några tupplurar. Jag tror faktiskt att det blev lättare så här för hon har inte hunnit utveckla någon separationsångest ännu, utan hoppar bara glatt in i fröknarnas famn när jag lämnar henne. Ja, ibland känns det som om hon tycker bättre om sina fröknar än om mig, antagligen för att hon får konstant stimulans där.

Det är en annan sak som är annorlunda mot Sverige. Fram tills dess att hon fyller 18 månader så har de tre bebisar per fröken. Och eftersom de andra två som hennes key person har hand om är många månader äldre så behöver de inte särskilt mycket uppmärksamhet. Vilket betyder att tösen nästan har monopol på henne.

Och herregud vad hon utvecklas snabbt där! Hon är redan, efter en veckas successiv inskolning, som en annan människa. Vi var på puben med några vänner igår och hon slängde sig från famn till famn och var inte nöjd mer än fem minuter innan hon ville till nästa person. Sicken social unge!

Jag läste dessutom någonstans att det är bra för en bebis utveckling att bli omhändertagen av flera olika människor; vi är ju trots allt flockdjur och en gång i tiden togs barn om hand av hela "flocken". Visst behövs det mycket mamma- och pappatid, särskilt de första månaderna, men sedan utvecklas ens sociala färdigheter mycket bättre om man umgås mycket med andra. Det säger ju sig självt.

Så jag tror att det faktiskt är bra för henne. Visst gör det ont att lämna bort henne, men det verkar helt klart vara mycket jobbigare för mig än för henne. När jag hämtar henne så är hon på bättre humör än någonsin och nästan dansar i min famn, full av leenden och skratt. På kvällen babblar hon sedan oavbrutet; jag tror hon försöker berätta för oss om sin fantastiska dag.

Ja. Det är tydligen tacken man får för de fem och en halv månaderna man ägnat all sin tid åt enbart henne. Otacksamma onge!


Tösen redo för sin första dag på dagis för ungefär en vecka sedan.


Nagelfin igen

Så har tösen varit på dagis en hel dag för första gången. Hon älskade det. Det gjorde inte jag.

Vi tog till och med bussen både dit och hem. Hon älskade det med. Det gjorde jag också.

Men jag gjorde i alla fall det bästa av min lediga dag och ägnade mig åt fler ytligheter. Så klart. Vad ska man annars ägna sig åt liksom?

Det blev till att testa gel-nagelfärg för första gången. Coolt faktiskt! Jag kunde gå därifrån utan minsta risk för att förstöra manikyren.

Vi får väl se om det håller de utlovade två veckorna. Spännande minsann!



Hårfin igen

Det var nog ungefär exakt sex månader sen sist, men äntligen har jag varit hos frisören igen. Med tösen på inskolning på dagis (indagisning?) men ett par dagar kvar på mammaledigheten så har jag fått lite tid över. Och den tiden ägnar jag enbart åt ytligheter.

Det känns bra.

Så ja. En timme som halvalien och en snabb egobild i bilen, och här har ni resultatet.

Nå?



Kreativitet

Vi har målat på fötter idag.

Eller med fötter kanske.

Nästa vecka får vi resultatet.



Pumpa pumpa

Idag har jag pumpat typ hela dagen. Inte på gymmet (tyvärr?) utan på de där bihangen jag har. Hur glamoröst som helst. Om man vore en kossa vill säga.

Men annars får ju inte tösen mat på dagis, och så kan vi ju inte ha det.

Så jag pumpar på.

Hon har varit på dagis i tre timmar idag och hunnit med både en måltid och en tupplur, båda relativt lyckade tydligen. Det blir en mamma varm i maggropen av kan jag avslöja.

Imorrn är det fyra timmar och därmed två måltider som gäller. Önska oss lycka till!



Hej igen

Välkommen tillbaka! Ja, till mig alltså. Ni har naturligtvis varit här inne och kikat varje dag.

Den här veckan väntar dagis för tösen och vägen tillbaka till verkligheten för mig. Det kommer att ta en hel del energi gissar jag.

Men vi firar väl återkomsten med en klassisk bloggbild: min middag. Den kanske ser ut som… ja… blä, men den egenkomponerade vegetariska lasagnen (gojs av lök, vitlök, svamp, spenat, grädde, varvat med bechamel och lasagneplattor såklart) var faktiskt väldigt god. Om jag får säga det själv. Lite för mäktig dock, så nästa gång byter jag nog ut grädden mot crème fraîche istället.

Så. Nu känner jag mig som en äkta bloggerska igen.