Nu har det gått en vecka sedan jag skrev om det där broderiet jag påbörjat, så jag tänkte uppdatera er där. Ja, mitt liv är otroligt intressant. Särskilt med tanke på att det är Halloween idag.

I alla fall. Nej, det är varken ett kvinnokön eller My Little Pony. Intressanta gissningar. Men nu syns det i alla fall vad det centrala motivet är, även om tavlan är långt ifrån färdig.

Fortsättning följer. Jag antar att ni väntar med spänd förväntan på nästa uppdatering.

Här kommer då bilderna som inte fick vara med i gårdagens inlägg om promenader och pälsfiltsmys (score tyckte tösen om det myset tydligen). Jag kom på vad den tredje saken var som vi roat oss med förresten: matchande outfits!

Så. Enjoy.

Idag har vi varit på promenad, och tösen sov faktiskt i nästan en timme i vagnen. Rekord!

Sedan myste vi i soffan med den nya pälsfilten.

Sedan… gjorde vi något annat som jag inte längre minns (amningshjärna var det ja).

Sedan tänkte jag skapa ett fint inlägg med härliga bilder på allt det där, men tji fick jag (och ni) för jag blev precis påmind om det faktum att om man tömmer mobilen på bilder så finns det inga bilder kvar att lägga ut på bloggen. Surprise surprise liksom.

Så det får bli bilder i morgon istället. Kanske. Om jag (och ni) har tur.

Idag har vi haft besök, och så trevligt det var att träffa en icke-familjeman för en gångs skull. Det blir lite prat om annat än barn då förstår ni.

Sedan snodde tösen pappas Fatboy mitt framför näsan på honom. "Pilutta dig pappa" sa hon då.

Det är i barnkammaren som jag tillbringar den allra största delen av min vakna tid nu. Jag försöker vänja den lilla tösen vid hennes stora säng, och det verkar gå okej. Hon sover där ett par gånger om dagen nu.

Fast jag fuskar förstås. Hon har fått en napp. Detta djävulens redskap som jag aldrig tänkt ha i huset har på något mystiskt sätt smugit sig in i våra liv. Troligen för att stanna.

Jaja, ingen mor är väl perfekt. Och jag bryter ju principer till höger och vänster just nu så en mer eller mindre märks väl knappt.

Idag har tösen och jag varit på prommis med en liten kompis och hans pappa. Ja, det vill säga, jag promenerade medan tösen satt i sele och svängde med benen och räckte ut tungan åt kompisens pappa.

Jag har förvandlats till en hemmafru från 50-talet. Till min egen förvåning tillbringar jag nu större delen av min tid antingen tvättandes tvätt (det är en riktig liten skitunge jag har skaffat mig verkar det) eller sittandes i barnkammaren med ett korsstygnsbroderi i knäet.

När jag var gravid var jag säker på att jag inte skulle bo i en sådan där värld full av rosa fluff och moln med mitt lilla barn. Jag klarade mig i ungefär två månader.

Sedan kunde jag inte motstå det här broderiet. Ni kan aldrig gissa vad det ska bli.

Tänk vad fina människor det finns. Människor som bryr sig om de de inte känner. Som trots att vi aldrig träffats bemödar sig om att kolla hur det egentligen står till. Och tänk att jag har (minst) en av dem bland mina läsare.

Så vad var det som hände? Ja, till att börja med kanske jag skulle be om ursäkt för att jag försvann sådär, med ett kryptiskt meddelande som enda spår. Jag hatar kryptiska uppmärksamhetssökande blogginlägg. Men vad som hände var att en närstående gick bort. Inte särskilt hastigt eller överraskande, men jobbigt var det ändå.

Så efter ett snabbt och svindyrt besök på ambassaden för provisoriskt pass till tösen flög vi hem till Sverige. Där stannade vi sedan i två veckor. Att umgås med alla nära och kära och dela sorg och glada minnen var mycket helande.

Sedan vi kom hem igen i förra veckan så har jag mest samlat ihop mig. Och tösen har vaccinerats. Det var INTE roligt att se ens älskade barn få sina första ajaj-sprutor. Särskilt när man inte kunde förklara att det var ett nödvändigt ont och inte föräldrarna som svikit henne.

Men hon är en stor flicka nu, med eget pass och allt. En snäll dansk passkontrollör såg till och med till att hon fick ett minne från sin första resa.