Blogg.ses ko har visst haft hyss för sig. Jag ber om ursäkt för spammandet. Så intressant var inte det inlägget.

Ja, jag lever fortfarande och nej, jag har fortfarande inte några spännande nyheter (som typ en bebis eller så). Men jag har absolut ingen energi till övers den här veckan, så jag skjuter på maguppdateringen tills nästa vecka. Vi ses då.

Ja, alltså, ingen bebis än. Dock firar vi idag att bebisen numera anses födselfärdig! Det innebär att om little one bestämmer sig för att kika ut idag så får jag lov att föda på det barnmorskeledda institutet istället för på sjukhusets förlossningsavdelning. Vilket helt klart är att föredra om man gillar att ha det lugnt runtomkring sig. Och det gör ju jag. Men vi firar också att barngrejsleverantören bestämde sig för att leverera det mesta just idag. Så vi har packat upp nio lådor fulla med allmänt söta saker, såsom sparkdräkter och filtar och badtermometrar och lekmattor. Och en liten korg för little one att sova i. Och ett skötbord och en byrå i ett. Så nu - nu äntligen - är vi redo att möta vår lille inneboende. För nu har han/hon någonstans att sova också. Vilket ska vara bra för di små har jag förstått.
En sådan där korg som Moses sattes ut i vassen i. Jag tänkte dock låta little one sova inomhus. För det mesta.

Ett ställe där little one kan få ren rumpa. Eller möjligen där jag kan få smutsig t-shirt.

Min käre man och jag har just kommit hem från ett par dagar på engelska sydkusten. Vilket var alldeles... alldeles underbart! Så det är därifrån veckans maguppdatering kommer.
Maiden-mage. Det blåste bara lite. Vi vandrade upp och tittade på Maiden Castle som är en serie gräsbevuxna vallar kring en stor öppen yta, och jag kände mig nästan som mitt gamla jag igen i hajkkängor och regnkläder. Ja, jag trivdes till och med med vädret där och tyckte det var otroligt uppfriskande. Fast när jag satte mig i bilen efteråt så upptäckte jag att jag var fullständigt och absolut slutkörd, så så pass länge varade mitt gamla jag. Sedan var jag relativt död resten av dagen. Och idag har jag varit hos barnmorskan. Hon informerade mig glatt om att när man påbörjat vecka 37 så anses bebisen vara full term. Jag försökte låta bli att se alldeles för chockad ut av det beskedet. Förstår ni vad det innebär? Jo, att från och med fredag - alltså fredag om tre dagar - så kan jag till att föda vilken dag som helst! Och våra barnkammarmöbler som inte ens har levererats än. Inte vagnen heller. Eller majoriteten av bebiskläderna. Eller blöjorna. Eller söstra mi. Hjälp! PS: bebisen mår för övrigt bara bra och sparkar mig glatt i revbenen med jämna mellanrum. Och jag mår också finfint. Förutom det faktum att mitt första barn snart anländer och jag inte har en aning om vad det egentligen innebär! Men ja. Vi mår kalas.

Nu är jag nästan i slutet av vecka 35. På lördag så är det två veckor (två veckor) tills det skulle vara fullt normalt att ploppa ut en bebis. Eeeek! Dessutom så har Spiderchick gått och ploppat ut sin. Spiderchick som låg en vecka före mig i graviditeten och som var den där lugna coola bloggerskan jag följde för att lugna ner mig själv. Det gör det hela ännu mer påtagligt. Och vad händer sen? Vad gör man med en little one när den inte längre håller sig (relativt) lugn och tyst och snäll inne i magen egentligen? När den inte längre matar sig själv och tar hand om allt det andra själv också? Vi får väl hoppas att det faller sig naturligt. För jag känner det som att jag inte har den minsta koll. Nåja, nog med hysterisnack nu. Nu blir'e bild på'na:
Lite lätt hysterisk mage.

Jaha, och var har jag varit då? Jo, det ska jag berätta. Det har inte ploppat ut några tidiga bebisar (sorry Pernilla) och inte heller är jag på semester. Eller jo, jag var och vände i Sverige över (regniga) midsommar, vilket var otroligt skönt, men jag har varit tillbaka i Oxford ett bra tag redan. Nä, jag har helt enkelt varit lat. Och det tänker jag fortsätta vara. Det är mycket som ska förberedas inför little ones ankomst, och det är ändå ingen som är inne och läser bloggen eftersom alla verkar vara på sommarlov. Så den har hamnat lite i bakgrunden liksom, särskilt nu när mobilappen är dum, och där kommer den nog att stanna de närmaste veckorna. Förresten så kan jag informera om att jag nästan inte heller läser bloggar för tillfället. Men lite maguppdateringar får jag väl köra ändå, så att di darhimma kan vara med lite. Och eftersom jag har varit så lat så blir det två-i-en den här gången (jag tog faktiskt en bild förra veckan; jag kom mig bara inte för att lägga upp den på bloggen).
Vecka 33-mage.

Vecka 34-mage. Dessutom så har jag nu gravidyoga på måndagar och preparation for parenthood classes på tisdagar, så nu har jag pushat maguppdateringen till onsdagar. Bebben växer så det knakar, och slår tydligen fortfarande volter därinne. Jag undrar verkligen hur det kan finnas plats till det, särskilt som barnmorskan just kommenterade att little one verkar väldigt lång. Inte stor, tack och lov, men lång. Jag har också roat mig med att skaffa och för-tvätta bebiskläder. När jag stod och vek det där småttesmåttiga kläderna och hängde strumpor och små handpåsar på tork så kände jag mig verkligen som en blivande mamma för första gången. Jag gillade känslan kan jag avslöja.
Snuttedjur på tork.