Jag försöker bara skrämmas. Vi grillade faktiskt inte hägern. Det var grillkväll hos vänner i Haag. Hur normalt är det att ha en häger komma spatserande genom trädgården egentligen? Här i Holland händer det oftare än man kan tro.
En häger i trädgården

Katten försökte attackera men missade lite

Random bonusbild: en holländsk tågstation

SR har hakat på. Och så även Paow; jag vågar påstå att hon blivit inspirerad av Egoina.

Jag försökte mig på inbakade flätor igen. Jag ska lära mig! Två flätor var lättare än en, men ändå fick jag kramp i fingrarna och blev trött i armarna (något otränad kanske?). Hur gör folk egentligen?
Så här vacker är jag idag

Det är oerhört svårt att manövrera omkring en laptop och försöka få en bild bakifrån. Jag lyckades inte.

Nu har Egoinas kampanj tagit sig hela vägen till Expressen! Jag hoppas verkligen detta betyder att fenomenet sprider sig ännu mer och fortare. Ju fler som vågar visa sina sunda kroppar desto bättre, särskilt i bloggvärlden! Jag kanske verkar lite fanatisk men det är en sådan fantastisk idé att jag inte har något emot att förödmjuka mig lite. Heja Egoina!
Egoina

Åh min fina söta Mean Green Fighting Machine! Marcus har försökt mörda honom! Efter mycket letande hittade vi honom i fickan på Marcus gymshorts. De gymshortsen som precis gått genom tvättmaskinen. Ett provlyssnande åstadkom ingenting, men när jag kopplade honom till datorn så började han lysa och ladda precis som vanligt. Så nu håller vi tummarna för att han ska återhämta sig! Var inte oroliga, jag kommer att uppdatera er om hur det går!
MGFM and I are lovers

Min käre man tar god hand om mig. De närmaste tre månaderna kommer jag att jobba hårt på min doktorsavhandling så han har lovat att vara hemmaman åt mig (trots att han nästan spenderar mindre tid hemma än jag gör). Fantastiskt eller hur? Igår lagade han god middag åt mig bestående av quiche och sallad. Dock suger han på att göra salladsdressing, både enligt mig och enligt honom själv, så det fick jag göra. För att matcha dressingen till salladen undrade jag vad som fanns i den. "Potatis" svarade han. Jaha. Men vilken god sallad då. Han lyckades inte få ur sig något mer på en lång stund utan blev alldeles röd i ansiktet av kvävt skratt. Jag fick själv ta reda på vad salladen innehöll (och det var inte potatis). Min man kan fortfarande inte förklara vad som fått honom att säga potatis. Jag tror att det är för att han är holländare, och holländare älskar som bekant aardappelen.
Marcus njuter av belgisk öl i Belgien

Jag har länge tänkt att ta tag i det här med bloggdesign men aldrig kommit mig för. Men med alla besökare nyligen så tänkte jag att jag kanske borde göra den lite trevligare i alla fall. Nå, vad tycks?

Jag och min syster har visst råkat dra igång något, inspirerade av fantastiska Egoina. Sunda kroppsideal är otroligt viktiga och något som ligger mig varmt om hjärtat, så ju fler bilder på normala kroppar som ligger på nätet, desto bättre! Egoinas originalinlägg: Mina lår går ihop
Mitt uppföljarinlägg: Mina lår går ihop
Min systers inlägg: läsarutmaning och min systers lår går också ihop
PT-Fias inlägg om min systers inlägg: Min bloggläsares lår
Egoinas läsarutmaning: utmaning
Och till slut en fantastisk sida jag hittade i Emmas kommentar på Egoinas läsarutmaning: Kroppsbilder
Underbara läsarlår:
Natalie
Så klicka på alla länkarna och läs om underbara normala kroppsideal och strunta i Kissie och de andra!

Detta är en av många anledningar att Egoinas blogg är värd att läsas. Mina lår går också ihop: Men det är minsann inte lätt att lägga upp en sådan bild, för evigt tillgänglig på big bad internet. All heder åt Egoina! Edit (29 maj): Jag glömde ju göra klart att bara för att både Egoinas och mina och min systers lår går ihop så betyder det inte att ens lår måste göra det för att vara normala. Men bara för att ens lår ser ut så här så måste man inte banta för att få dem smalare; många normalstora människor har likadana. Edit2 (29 maj): Tyvärr är blogg.se-kommentarsfunktionen nere för tillfället. Men sprid gärna budskapet ändå!

Den där jobbintervjun gick visst bra; jag fick jobbet! Det innebär i och för sig att vi måste flytta i höst, men det visste vi ju egentligen redan. Marcus är i London på någon slags kurs så igår tänkte jag ha mysig hemmakväll själv med chips och dippa och TV (inte jättestor skillnad mot mysig hemmakväll med Marcus i och för sig). Så blev det inte. I stället gick jag till det belgiska ölcaféet och drack... belgisk öl. Sådana ställen gör mig lite knäpp. Om jag får för mycket att välja mellan så kan jag inte välja någonting. Så när en av vännerna valde Chimay så sa jag "jag med!". Efter två sådana så insåg jag att den var rätt jättestark. Men då var det för sent. Så i dag mår jag som jag förtjänar. Men jag ska bara skriva ändå så förhoppningsvis krävs det inte mycket tankekraft. För det har jag ingen.

Varför ser mina försök till inbakad fläta ut som om jag knutit en dubbelknut i håret och sedan flätat en liten råttsvans längst ner? Jag blev så irriterad att jag rev upp alltihop innan jag kom mig för att ta bevisbild, sorry.

Om en timme smäller det; då väntar världens mest skrämmande jobbintervju. Just nu är jag så sjukt nervös att jag inte kan koncentrera mig på någonting. Och av någon anledning kan jag inte helt övertyga mig själv om att 14:00 brittisk tid INTE är nu, så en liten del av mig väntar sig att telefonen ska ringa vilken minut som helst. Aja, där lyckades jag i alla fall distrahera mig i två minuter. Nu ska jag ta en promenad. Vi ses på andra sidan

Jag hoppas verkligen att det här fruktansvärt hemska modet försvinner tillbaka till 90-talet (eller var det nu kom ifrån) snart igen.

Jag åt just en alldeles fantastisk middag, helt utan anledning. Huvudrätt: blåmögelost- och spenatquiche. Till det en sallad gjord på ruccola, päron och valnötter, dränkt i honungsdressing. Allt kompletterades med ett (stort) glas rött vin. Efterrätt: kladdkaka enligt recept från Kinnas blogg. Oh. My. God! Alldeles perfekt i både konsistens och smak, och som vi njöt! Jag tror jag måste ta en bit till.

Jag gissar att alla sett den här redan, men den tål att ses både en och två och tre gånger till. Helt briljant!

Min man studerade mig länge och väl och sa sedan: You really have some horrible faces. You do.

Eller ja. Typ.

Alla håller ju läsarna uppdaterade med vad de äter så varför skulle jag vara sämre? Min frukost (en klar favorit) består av kesella- och yoghurtblandning med hallon och valnötter. Ett stort glas apelsinjuice till det och sedan gör en kopp kaffe det hela komplett. Förresten, min syster nämnde att det blir dyrt i längden att leva på valnötter, men jag köper mina på marknaden och får då en stor påse (två skopor) för typ tjugo spänn.

Det kanske är ett gott tecken att jag hade så otroligt svårt att hålla mig ifrån jobbet idag. Dagen började inte särskilt bra. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag inte mådde alls bra ungefär precis när jag skulle ta mig till observatoriet. Kanske var det IBSen som bestämde sig för att plötsligt ge mig en ordentlig käftsmäll utan minsta förvarning. How rude! Efter en halvtimma eller så så mådde jag bättre och eftersom det inte var RIKTIGT illa (eller verkade smittsamt) så bestämde jag mig för att ta mig till jobbet trots allt. Vi har nämligen en besökare den här veckan som skulle hålla ett intressant föredrag så jag ville supporta. Men ja, jag mådde aldrig hundra så efter föredraget, vid ett-tiden, så bestämde jag mig för att cykla hem igen. Men först skulle jag ordna till mina scripts så att jag kunde köra igång en datoranalys över natten. När jag precis var nöjd med det så kom Elisabetta och ville ha kaffe, och vem säger nej till fika? Efter fikat kom jag tillbaka och hittade ett kraschat program. Så jag letade upp problemet, fixade det och startade analysen på nytt. För säkerhets skull så låste jag sedan skärmen så att jag inte kunde fortsätta pilla, och började stänga ner programmen på laptopen. Men precis när jag skulle stänga locket på Roxy så kom Edo in med vår besökare och undrade om jag ville diskutera ett gemensamt projekt över en kopp kaffe. Ja, det vore ju inte bra för karriären att säga nej. Vid fyra lyckades jag äntligen komma ifrån observatoriet. Jag kom hem och satte igång laptopen igen för att titta på lite film. Genast började både Skype och MSN hoppa. MSN visade sig vara Edo igen som ville prata mer jobb, och Skype var en kollega i Barcelona som ville prata ännu mer jobb. Vid fem kom jag mig äntligen för att äta lunch (!) och varva ner. Det blev en hel arbetsdag ändå. Hur kom det sig? Jag skulle ju bara kolla ett halvtimmesföredrag.

Jag blir glad när jag ser tjockisar på gymmet. Det kan finnas vilken anledning som helst att de blivit tjocka, men nu har de bestämt sig för att vända trenden. Jag blir glad när jag ser gamla krutgummor och -gubbar på gymmet. Då vet man att de inte gett upp än. Jag blir glad när jag ser smala tjejer på muskelmaskinerna istället för på springmaskinerna. De är inte där för att springa bort fett trots spinkigheten utan för att må bra. Men mest glad blir jag ändå av att plötsligt hitta min käre man på gymmet. Då blir hela min dag ljusare.

Usch och fy för när folk börjar känna till ens vanor! Eftersom det blev så sent och så mycket alkohol igår så bestämde jag mig för att skippa morgonens BodyCombat och gick bara till BodyBalance. Och när min BodyBalance-instruktör såg mig vänta utanför så frågade han hur det kom sig att jag inte var med på BodyCombat. Eh, varför har HAN koll på att jag brukar gå till ett annat pass än hans? Stalker-varning? Fast egentligen är det rätt trevligt antar jag. Det är bara jag som är så pass paranoid att jag byter lunchställe när de frågar om jag vill ha "det vanliga".

Ja, kladdkakan blev misslyckad enligt mig eftersom den bara var kladdig, inte sådär gott seg. Men den smakade rätt i alla fall så jag får väl prova igen helt enkelt. Och Edo och Elisabetta och Marcus åt tillräckligt mycket av den för att övertyga mig om att den var god. Jag tror jag lyckades omvända de där tre, för det var en riktigt trevlig kväll faktiskt, trots att det bara var vi fyra och trots att det var Eurovision vi ägnade oss åt. Synd bara att det bara var ett tiotal löjligt löjliga bidrag, det blev lite för lite skratt. Fast drickleken gjorde det hela bättre såklart. Vi drack upp alldeles för mycket av ölen, men höll oss som tur var från vodkan och romen. Hos oss var Irland favoriterna, för deras fantastiskt fula dräkter, deras otroliga hår, deras "dans" och den hemska låten. The whole package liksom. Fast Moldova var också roliga. Men mot slutet av kvällen hoppade både jag och Elisabetta i soffan medans Sverige och Italien slogs om andraplatsen. Det blev så spännande att vi glömde bort att det var Eurovision vi hejade till! Så allt som allt en trevligt blöt och sen kväll i goda vänners lag.

Jag är nu featured på jobbets framsida också... Fortfarande på holländska såklart.

Jag insåg nyss att jag på senare tid bara varit inspirerad att skriva om gym och om jobbet. Det får mig ju att verka vara värsta gym-freak-geeken och det är ju inte så bra. Kanske skulle jag skriva om resten av mitt liv då och då? Igår råkade det bli pubcrawl. Det var inte meningen, det bara blev så. På jobbet har vi varje fredag "borrel" klockan fem, dvs vi börjar dricka då helt enkelt. Efter det tog vi, jag och Elisabetta och Tim, oss till en pizzeria i stan där vi mötte Marcus, åt pizza (nähä) och drack någon öl till. Därifrån gick vi till en pub där en annan av våra vänner befann sig, och där vi träffade Edo också. Den där andre vännen är trevlig men han försvann liksom så vi drog vidare till en liten jazzbar. Och efter en halvtimma eller så där så var vi så uttråkade att vi gick till en annan bar med ölservering ute på en pråm på kanalen. Så fem olika ställen drack jag öl på, men det sista var nog det trevligaste. Jag är inte helt säker på om det berodde på antalet öl jag redan fått i mig. Och ikväll är det såklart årets stora händelse. Konstigt hur nationalistisk man blir när man bor utomlands. I Holland är det ytterst pinsamt att gilla Eurovision (de har slagit rekord genom att INTE kvalificera sig till finalen sju år i rad), men eftersom Edo är den ende jag känner med TV så övertalade jag honom att låta oss komma och titta hemma hos honom. Det krävdes MYCKET övertalning ska jag säga, och involverade en kladdkaka.

Jag har blivit intervjuad! Helt plötsligt så ringde en reporter och sa "jag såg ditt paper i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society och skulle vilja ställa lite frågor"! Vaddå, händer sånt vanliga människor?! Synd bara att artikeln är på Holländska, men här är länken till den i alla fall: De Mare. Jag är inklämd mellan hund-TBC och chlamydia men det är väl så det är att vara känd...

Det finns mycket som irriterar mig här i världen, men folk som gått till gymmets Les Mills-pass länge och därigenom vet allt bättre än någon annan, det är bland det som irriterar mig mest just för tillfället. Beroende på typ av klass så syns de som varit med länge på olika sätt. Först har vi BodyCombat-Bitchen. Där är särskilt en tjej som ser ut som ett fullständigt galet yrväder när hon kommer igång, och som slår dubbelt så snabbt som instruktören för annars är det ju för lätt för henne. Och hon sjunger med i alla refränger, alldeles för högt och alldeles för falskt. Och om man inte hänger med perfekt i rörelseschemat så får man otroligt nedlåtande blickar och suckar därifrån. I BodyPump så är där många som vet bättre än instruktören. De sätter aerobicspallen snett så att de kommer åt någon sned muskelgrupp, de gör sit-ups när instruktören säger "planka" (i och för sig kan det bero på dålig rygg, men jag tror inte att det är anledningen) och de gör sit-ups dubbelt så snabbt för att få in fler när vi väl kommer till det momentet. Det finns faktiskt en anledning till att göra långsamma sit-ups också, det är inte bara kvantitet som räknas! Och samma människor som vet så bäst gör sedan alla lyft fel (inte annorlunda, bara fel) och står och svajar när vi kör biceps. Men de värsta snobbarna finns definitivt i BodyBalance. Där är det inte bara de som varit med länge utan även de som gjort yoga i fjorton år men blivit av med sin lärare så blivit tvungna att sjunka så lågt som BodyBalance. De känner man igen för de står och rör tårna innan lektionen har börjat, och de sitter på mattan och lägger ner överkroppen framåt. För att värma upp? Hallå, uppvärmning är inkluderat i passet, man behöver faktiskt inte värma upp innan uppvärmningen! Och sedan hänger de inte med i själva passet eftersom det inte är ren hatha yoga utan även bitar från tai chi, power yoga och pilates. Det värsta är att jag tror jag börjar bli som dem. När jag ser folk som är där för första gången och som ängsligt följer instruktören med blicken, då visar jag dem how it's done genom att göra ett fantastiskt pass alldeles intill dem.

Ett otroligt geeky inlägg, men here goes: Det kan behövas påläsning för att förstå (om man pallar); kolla Newtons lagar och internettroll.

Jag hittade tips på den här fina saken på Bloggs framsida, och oj vad jag vill ha en! 199 spänn från Åhléns, så enkelt, så enkelt. Om man bara bodde i Sverige...

Min farmor lagade de mest fantastiska köttbullar, och jag älskade att åka och hälsa på henne för vi fick alltid köttbullar när vi kom dit. Så en gång när jag var sisådär tio år så passade hon mig och vi lagade hennes köttbullar tillsammans. När köket fylldes av den underbara doften så kom jag på den briljanta idén att be henne om receptet. Hon gav mig det gärna och jag plitade lyckligt ner det med blyertspenna på en liten lapp. Nu är det nästan tio år sedan hon gick bort och jag hittar inte lappen någonstans! Och inte kommer jag ihåg receptet heller. Men, vad jag kommer ihåg eftersom jag tyckte det var så konstigt då, är att hon blötte upp brödsmulor i öl och använde den gojan. Så nu kör jag på ett standardrecept där jag helt enkelt byter ut vätskan mot öl - och det funkar! Såvitt jag kan utröna så smakar det precis som farmors köttbullar! Eftersom jag är så givmild av mig så kommer receptet här (kanske lagom till fyra pers): Ingredienser:
400 g blandfärs (inte ren nötfärs, det minns jag)
1,5 dl lättöl
4 msk brödsmulor
1-2 msk finhackad eller riven lök
1 ägg
1 tsk salt
1,5 krm vitpeppar
Gör så här:
1. Blanda brödsmulor och öl och låt stå och svälla i tio minuter.
2. När brödsmulorna är upplösta, blanda i ägg, lök, salt och peppar.
3. Rör ner köttfärsen.
4. Blöta händerna och rulla lagom stora bullar, och placera på en blöt skärbräda.
5. Bryn köttbullarna i smör, och låt sedan stå på eftervärme och skaka pannan då och då så att de blir runda (den här biten har jag aldrig lyckats med, mina köttbullar blir allt annat än runda, men instruktionerna kanske funkar för någon annan?).
Om man vill ha sås till så kan man blanda i lite köttbuljong i spadet som blir över efter att man stekt färdigt köttbullarna, och sedan vispa ut mjöl i lite mjölk eller grädde och vispa ner det med. Klart!

... är en ny favorit! Jag har fallit pladask (i vissa fall bokstavligen) för Les Mills-klasserna på vårt gym här. För de som inte vet så är Les Mills timmes-långa klasser där man kör workouts till musik. Varje gång är det exakt samma rörelser i exakt samma ordning till exakt samma låtar, i tre månader. Efter tre månader byts allting ut till ett nytt program. För mig så gör de så att det faktiskt blir kul att gå till gymmet. Hittills har jag provat en hel del och alla är så trevliga att jag nu går på alldeles för många egentligen. Så här ser mitt Les Mills-schema ut nu: Tisdag: BodyBalance (yoga/tai chi/pilates)
Torsdag: Sh'Bam (dans) och BodyBalance
Lördag: BodyPump (lyfta vikter till musik) och BodyCombat (karate/tai chi/kickboxing)
Söndag: BodyCombat och BodyBalance BodyCombat är det nyaste för mig, och jag är verkligen inte särskilt bra på att göra saker med fötterna OCH händerna samtidigt (det är skitsvårt, verkligen) så det tog ett tag att lära mig att inte snubbla över mina egna tår. Men nu går det bra, och jag är åtminstone inte den som ser allra töntigast ut där. Och om man tillåter sig själv att bli aggressiv så kan man få upp flåset ordentligt. Men det är klart, det är svårt att låta bli att vara aggressiv med låtar som den här: "... with my fist in your face, and your face on the floor!"

Jag såg en liten pojke och hans mamma på stan. Följande dialog utspelade sig: Pojken: Jag vill ha!
Mamman: Vad vill du ha?
Pojken: Jag vill ha!
Mamman: Men vad är det du vill ha?
Pojken:: Jag vill ha... något nytt! Något bortskämd kanske?

Ibland kan man undra vad ens drömmar säger om en. I natt drömde jag att jag var på något slags mysfest. Där var en kille som verkade gilla mig och jag lät honom mysa lite (varför vet jag inte). Men efter ett par minuter tyckte jag att det började gå lite för långt så jag sa "Du..." och visade honom min ring. Och shit vad han flippade ur! Han blev helt röd i ansiktet och började skrika "Nej, FAAAAN, säg att det inte är så!". Något chockad drog jag med mig min syster (som tydligen också var där) och gick därifrån. Men, som sagt, vad säger en sådan dröm om mig egentligen? Jag måste tycka att jag är världens mest fantastiska person och att det är fullständigt förödande för dem som inte får mig...