För ett par månader sedan tipsade Kattis om att hennes hår mått mycket bättre sedan hon slutade tvätta det dagligen. Sedan dess har jag försökt glesa upp mina hårtvättar också. I början var det lite äckligt, och det var extra svårt eftersom jag går till gymmet så pass ofta, men nu tycker jag att håret verkar ha vant sig vid två tvättar i veckan (jag hoppas verkligen att det inte stinker). Och nu har jag nyss kommit tillbaka från frisören. Hon undrade om det verkligen var hela två månader sedan jag var där senast eftersom håret var i så bra skick! Med tanke på hur mycket jag misshandlar mitt hår med färgningar och blekningar och plattångande och allt så hade jag verkligen aldrig trott att jag skulle få en sådan kommentar. Mot slutet applicerade hon gojs som tar hand om håret. Hon frågade om jag fortfarande brukade använda gojset, och sedan tillade hon "Nej förresten, jag vet redan svaret, det är klart du gör!". Svar: nej, det gör jag inte. Jag är för lat och duschar aldrig hemma i lägenheten där gojset finns. Så kort sagt, jag är alldeles säker på att Kattis tips var ett bra tips. Tack så mycket!

Okej, så jag befinner mig på konferens just nu. I morgon ska jag hålla föredrag och imponera på folk med min forskning. Min forskning kräver mycket programmering och kod som jobbar i timmavis för att få fram resultat. Naturligtvis var jag ute i sista minuten så natten till idag körde jag min kod. Trodde jag. Men när jag steg upp klockan halv sex i morse för att ta mig till tåget så var laptopen död. Vår katt Trouble hade ryckt sladden! Oftast är jag glad att min laptop har magnetisk anslutning; det har räddat den ett antal gånger när någon snubblat på sladden. Men just idag hade jag önskat att den suttit fast bättre. Nåja, jag packade den döde latopen och tog mig till tåget som tog mig till konferensen i Tyskland. Väl framme på hotellet satte jag genast laptopen på laddning. Efter en timme var den fortfarande död. Jag testade att ansluta till ett annat eluttag och upptäckte då att sladden var så gott som avsliten. Så nu har jag en död laptop utan möjlighet att ladda den, och utan att vara helt klar med mina förberedelser. Jag tror att det är ett sammanträffande, och att Trouble inte aktivt försöker förhindra mig från att visa upp min forskning, men man vet verkligen aldrig med den katten. Jag har även en ny version av ursäkten my dog ate my homework. Tur dock att alla astrofysiker är machoror så det är lätt att låna en sladd någon timme för att förbereda en presentation. Dock är det omöjligt att utföra något ordentligt arbete. Oh noes!

På väg till jobbet blev jag vittne till en liten olycka. En tjej på cykel stannade för rött ljus på cykelbanan. Två sekunder senare kom en moped farande och körde in i henne med sådan kraft att både hon och cykeln föll hårt till marken. Och istället för att fråga hur det gick, om hon är okej, så började mopedisten högljutt och länge skälla ut henne för att hon "stannade plötsligt"! Tjejen låg ännu på marken och det nu helt skeva bakhjulet snurrade fortfarande från smällen, och ändå var hon tvungen att försvara sig mot en harang av ilskna ord och svordomar. Trevligt samhälle man bor i då. Och det är inte bara onda mopedister som uppför sig på det här viset i landet där jag befinner mig. Inte för att jag tillförde så mycket. När jag såg tjejen resa sig och borsta av sig cyklade jag därifrån, med ursäkten att jag ju inte kan språket så det skulle nog inte hjälpa så mycket om jag lade mig i...

Min man gav mig en present igår, och den enda anledningen var att han hade gått förbi en affär och sett något han visste att jag skulle uppskatta. I taught you well, young husband!