Bara för att. På väg hem till hotellet så bestämde vi oss för att gå på en liten kvällspromenad. Döm om vår förvåning när vi rundade hörnet på hotellet och möttes av följande syn:

För alla ni som tvivlar på att man på 24 timmar kan hinna med både en jättekonsert och en god natts sömn, och ändå se alla de stora monumenten i Paris, här följer bevis.
Everlasting + Amélies café = sant

Everlasting + Moulin Rouge = sant

Everlasting + Notre Dame = sant

Everlasting + Seine & Bastille = sant

Everlasting + Eiffeltornet = såklart sant

Efter obligatorisk förberedelse (vi har sett Amélie från Montmartre en femtioelfte gång) beger vi oss idag på utflykt till Paris för att hänga lite med de här herrarna: Vi hörs hörrni.

Ja, mina kollegor tyckte ju att jag såg ut som en pirat idag, så då var det ju bra att jag råkade ha målat naglarna i den tredje av de fyra färgerna i OPIs Pirates of the Caribbean: Skull & Glossbones. Jag gillar färgen skarpt faktiskt. Den är cool och avslappnad, vilket kan behövas i den här värmen. Och beroende på ljuset så ser den ömsom grå, ömsom lila och ömsom grön ut. Samtidigt sticker den ut lite från mängden. Den är som gjord för min trevliga utflykt i morgon alltså!
OPI Skull & Glossbones

Inte för att det var den looken jag försökte uppnå, men mina kollegor säger att jag ser ut som en pirat idag. En av dem undrade till och med om det var en kompass jag hade runt halsen. Jag tar det helt klart som en komplimang.
Everlasting the Pirate

Dagens experiment blev ett antal småpajer med citronkräm och marängtäcke enligt recept av underbara Sara Lovisa. Det lät så himmelskt gott! Jag älskar maränger och jag älskar citronsmak så vad kunde vara bättre än en sådan kombination? Experimentet blev dock inte helt lyckat. Det blev för mycket deg i varje pajform för man kan ju inte acceptera att det blir någon deg över. Citronkrämen blev mer sås än kräm. Dessutom råkade jag tappa i alldeles för mycket vanilj. Marängen blev också mer sås än maräng och sjönk liksom ner i mitten av all citronsåsen. Men struntsamma, jag körde på ändå. In med pajerna i ugnen och en halvtimma senare kom det här ut:
Ett förolyckat men gott experiment. Det bruna visade sig vara karamelliserat socker. Och trots alla missöden så blev det väldigt gott! Som sagt, citron (även rinnig sådan) och maräng (även om det är ett alldeles för tunt lager) i kombination, det är inte dumt det.

Ja, alltså, jag har inte bytt hår, men jag har bytt hårfärg. Och lite klippning, men mest är det väl hårfärgen som har ändrats. Och jag har lärt mig något nytt idag: det är ytterst svårt att ta egobilder i smyg hos frisören. Jag försökte göra det så diskret som möjligt, och jag trodde jag hade lyckats, men när hon sedan tvättade mitt hår så frågade min frisör om jag verkligen tyckte att det där ögonblicket borde förevigats. Tack för den liksom. Tycker hon jag är ful eller?
Ytterst smickrande före-bild

Vad tycker ni? Jag försökte uppnå den naturliga looken.

Idag damp (dimpte?) den ner i brevlådan: min present till mig själv som jag skrev om för drygt en vecka sedan. Och banne mig om den inte är precis så vacker som jag hade väntat mig. Fantastiskt!
Perfektion

Bara för att vi precis har haft årets längsta dag, och bara för att alla slänger upp bilder på sol och blomsterkransar och allmänt sommarljus så ska jag vara tvärtemot och annorlunda och rebell. Här kommer därför bilder från min sena kväll häromdagen. Jag tror jag blivit lite för fokuserad på att dokumentera mitt liv nu. Vad är det folk kallar det? Bloggskadad? Så inte nog med att jag tar bilder i en fullständigt ointressant bar, utan på vägen hem mitt i natten och efter fler öl än jag minns sådär på rak arm så plockar jag också upp kameran. Det är inte så lätt att få skarpa bilder i mörker när man inte kan låta bli att gunga lite lätt. Håll till godo.
Nattsilhuetter

Så här ser haken ut i Holland. Är ni förvånade?

Min kompis ville vara med på bloggen så det fick han. Och glasunderlägg kan funka som öluppsugare också.

Syns det att jag står och gungar?

Den här var ännu svårare för jag var tvungen att böja mig ner samtidigt som jag försökte hålla balansen. Det måste ha sett roligt ut. Det var åtminstone en lyckad kväll. Och det är alltid roligt att hitta lite oförväntade bilder på minneskortet. Som en present på morgonen liksom.

Här i Holland firar de tydligen midsommar med vanlig arbetsdag, regn och i vissa fall jultomtar. Inte en sill, inte en snaps, ingen Janssons Frestelse eller köttbullar, inga blomsterkransar eller midsommarstångar eller kuddar i sikte. Eller jo, kuddar har vi nog här också förresten, men de har minsann inte många blommor under sig, och framförallt inte sju sorter. Det är definitivt inte mitt eget val. Just nu hade jag velat vara i sommarstugan vid havet tillsammans med hela familjen och kusinerna och farfar (eller är det kanske morfar?). Jag hade ätit allt det där goda och skuttat som en svanslös groda runt en lövad stång som alla de andra hedningarna. Jag är inte bitter. Jag hoppas det regnar på er. Nej, jag är inte bitter! När jag funderade över illustration till det här inlägget så var en svensk flagga på halv stång det första jag kom att tänka på. Men jag är inte bitter. Inte alls. Ha en underbar midsommar (era jävlar)!

Josefin Landhagen har påbörjat en fotoskola på bloggen Happy Days. Egentligen hade jag bara tänkt att tjuvkika gömd bakom anonymitet och plocka på mig lite tips och tricks att använda i vardagsfotografi. Men första lektionen gjorde mig sugen att faktiskt prova själv. Den här läxan handlade om bildkomposition. Min kamera är bara en liten enkel digitalkamera så jag är ganska låst i kvalitén, men vad jag kan göra är att tänka på hur jag placerar motivet. Jag är en fullständig nybörjare och inte ens hobbyfotograf, så resultatet blir kanske därefter. Modell är naturligtvis min Trouble. Det är inte lätt att ta skarpa bilder på en liten personlighet som vägrar sitta stilla. Nåja, nog med ursäkter. Jag fattar mod och slänger upp mina försök här.
Grodperspektiv

Fågelperspektiv

Offcenter

Ibland kan man undra lite över di däringa konstiga holländarna.

Det blev lite sent igår, så när jag vaknade alldeles för tidigt i morse var jag inte morgonpigg. Och inte hade jag behövt vakna så tidigt heller om det inte vore för fiskmåsarna som gallskrek av lycka över sitt delikata sopfynd precis nedanför mitt fönster. Surt gick jag upp och hämtade min iPod, satte i lurarna i öronen och skruvade upp volymen (på dessa moderna saker skruvar man kanske inte upp volymen längre, men jag vill göra det ändå). Nästa medvetna ögonblick är när min käre man skakar min axel hårt eftersom mitt alarm går och jag inte vaknar av det. Han har däremot och han är inte heller glad över att ha blivit väckt tidigt. Men i min dröm var det min käre man som var dum. Där stod jag glatt dansande i köket till musiken i mina hörlurar när hans telefon började ringa. Och han kom inte och svarade. Så jag ropade och ropade på honom men han kom aldrig och telefonen bara fortsatte ringa. I all oändlighet.
Mums sa fiskmåsen

I helgen hittade jag nya fina örhängen på Accessorize. De var dessutom på rea för halva priset. Sicket klipp! Glad i hågen skuttade jag hem med den lilla påsen svängande i handen och började längta tills jag skulle få visa upp dem. I morse bestämde jag mig för att today is the day. Jag hängde de vackra smyckena i öronen och satte mig på cykeln för att ta mig till jobbet. Men varför är det ingen som har berättat för mig att stora platta örhängen fångar in motvind nästan lika effektivt som ett segel? Där satt jag och trampade på min cykel och kom ingen vart medan örhängena stretade bakåt. Jag svär på att mina öronhål är större nu än när jag gav mig hemifrån. Vackra, vackra löv, varför är ni så opraktiska i Vindens Land?
Bra för att töja öronpiercingar

Jag har fått många snälla kommentarer av besökare som beundrar min header. Det är kanske inte helt omöjligt att det handlar om kommentarsfiske, men jag väljer att tro att allt är äkta och suger åt mig komplimangerna som en svamp. Så därför ska ni nu få veta hur min header kommit till. Det är nämligen så att den faktiskt betyder något för mig; den innehåller en stark symbol för mitt äktenskap. I (vissa delar) av Kina är det tydligen tradition att bröllopsparet får en flygande drake i form av en fågel. De får bygga ihop den själva, likt en IKEA-möbel, och sedan försöka få den att flyga tillsammans. Lyckas paret få fågeln att lyfta, ja då blir äktenskapet lyckligt och håller i all evighet. Om fågeln vägrar att lyfta däremot, då är det minsann lite sämre ställt med kärleken. Mina föräldrars (före detta) inneboende är en oerhört söt kinesisk tjej som jag knappt träffat själv men som ändå skickade en sådan fågel till oss på vår bröllopsdag för två år sedan. Resten berättar jag med hjälp av bilder:
Fågeln kom nerpackad i en traditionell kinesisk box
Foto: Joël

Instruktionerna var misstänkt lika en IKEA-manual så man var tvungen att hålla tungan rätt i mun
Foto: Tove

Fågeln trilskades lite till en början
Foto: Tove

Koncentration! Nu ska den flyga!
Foto: Ed

Och det gjorde den. Tills den fastnade i ett träd.
Foto: Ed

Då tog min nye man tag i saken.
Foto: Joop

Och se där, flög det gjorde den till slut!
Foto: Joop Nå vad tror ni? Kommer vi att klara oss? Eller är det bäst att vi börjar fila på skilsmässopapprena redan?

Jag är helt säker på att byggarbetarna på jobbet har tagit sommarlov, eller alternativ blivit kidnappade av utomjordingar (det är ju ändå ett observatorie så sådant händer). Först såg de dock till att sidoingången var i det här skicket:
En lektion i hur man gör livet jobbigt Saken är den att min byggnad ser ut ungefär exakt såhär:
Nästan lika realistiskt som ett flygfoto eller hur? Bilden ovan är tagen där den röda cirkeln är. Det är även där min cykel bor under dagarna. Den blå kroken visar på den enda dörren man kan använda. Så under de kommande månaderna, eller så länge byggarbetarna befinner sig någon annanstans än just här, så kommer jag att bli tvungen att gå alldeles hemskt otroligt för långt för att nå min cykel. Därför tyckte jag att det var värt att ge sig ut på jakt. Tänk om byggarbetarna bara gömt sig? Så jag letade lite.
Hallå byggarbetarna? Gömmer ni er i en grön jätteverktygslåda?
Eller möjligen under trappan?
Kanske i buskarna? Tyvärr hittade jag inga byggarbetare på dessa uppenbara ställen så jag får nog finna mig i lite extra motion två gånger om dagen. Men om ni har sett till dem så får ni väldigt gärna säga ifrån.

Ja, nä, usch, jag ville inte att de där hemska skrytinläggen skulle ligga överst på bloggen, så nu hade ni tur. Nu fick ni hur många inlägg som helst på raken. Jag kan skriva lite om min nya färg på naglarna. Den är återigen från OPIs Pirates-kollektion men här gången blev det Stranger Tides. Jag hade tänkt spara den till sist, men jag har inte sådär jättebra disciplin så så blev det inte. Färgen ser lite fisig ut kanske, men jag gillar den faktiskt. Den är lagom neutral utan att vara tråkig eftersom den har en grön nyans. Fast jag tror att om jag hade haft en mer acceptabel solbränna (det vill säga någon alls) så hade färgen passat ännu bättre.
OPIs Stranger Tides - fisig men mättande Nu ska jag stirra på min käre man tills han slutar spela TV-spel och bestämmer sig för att gå till sängs. Innan det händer kan jag ju omöjligt gå och lägga mig. Vi får hoppas att det inte blir lika sent som det brukar. Min käre man har ju ingen som helst känsla för när vi borde gå och lägga oss.

Ja, när jag ändå är igång liksom. Jag tänkte att jag tar allt på en gång så har vi det ur världen sedan. Jag hamnade tydligen på framsidan av Bloglovin också idag. Fantastiskt! Verkligen. Särskilt som det var på den holländska framsidan.
Ytterst användbart

Jag måste få skryta lite nu. Kan man bli annat än glad och stolt när det finns de som skriver så fint (och sant) om en?
Citat från härliga Kevin (eller möjligen hans mamma)

Det blir visst två matinlägg på raken, men vi (i alla fall många av oss) äter ju flera gånger om dagen så det kanske inte är helt fel ändå. Kafeterian här på jobbet suger. Hårt. Om man inte vill äta friterat eller varma mackor varje dag så blir man tvungen att ta med sig mat hemifrån. Och inte nog med det, de har även förbjudit mikrovågsugnar så man måste äta maten kall. Därför är jag ständigt på jakt efter goda luncher som inte är mackor, som ger ens hjärna tillräckligt med energi för att klara dagen och som helst ska vara utsökt också. Fast med tanke på att det är jag som lagar till det så kan det sista kriteriet nog aldrig uppfyllas. Idag bestämde jag mig för att köra lunch bestående av två olika recept jag hittade på Linn Lundborgs blogg: somrig quinoasallad och marinerad kyckling. Jag tjuvsmakade såklart så nu ser jag verkligen fram emot lunchen!
Bloggig lunch med hjälp av Linn Lundborg Men är det någon därute som har några bra lunchtips åt mig? Jag är redo att prova det mesta (det där kommer jag säkert att få ångra att jag sa) så hit me!

Jag lagar mycket gott hemma. Eller inte mycket, men gott. Som kladdkaka, chips & dippa och pizza (från pizzerian). Men då och då tar min käre man tag i saken, och då får jag njuta av sådana här underbara skapelser:
Grönsaksgodis (det är en quiche alltså men gott som godis) När han ställde fram den undrade han om jag inte skulle ta en bild till min blogg. Jag undrar om han tycker jag är bloggskadad eller om han tvunget ville visa världen vilken underbar man han är. Jag sa till honom att jag inte kunde lägga upp en bild på en gottepaj utan något recept, för det är bara elakt. Hans recept är "ta ett gäng blandade grönsaker, stek dem lite med en massa olika kryddor, stoppa dem i ett pajskal, häll över ägg-gojs, riv ost över och laga i ugnen ett tag". Så nu vet ni.

I alldeles för många år har jag burit armbandsur på vänster arm och olika festivalarmband runt höger handled. Men när jag nu köpt en fin halsbandsklocka så tyckte jag att det var anledning nog att ge mig ut på en liten shoppingtur. Nu kan jag ju äntligen bära armband. Och jag äger inga. Katastrof! Ett av stoppen var H&M. Jag gick in för att hitta ett fint armband och kom ut (inte helt oväntat) med tre armband, en kjol, ett par minishorts och två toppar. Och ett paraply. De tre armbanden var alla härligt boho. Jag har bara ett litet problem: jag har fortfarande inte lyckats knäppa det ena. Det har en liten krok och en kedja på baksidan, och det verkar vara svårt nog att knäppa med två händer. Att försöka enhandad gör mig svettig. Men fint är det i alla fall, så jag vidhåller att det inte var ett dåligt köp. Så snart jag utvecklat en tredje hand så kan jag använda det.
Två användbara och ett mindre användbart (det vänstraste) armband

Det verkar som om den värsta förolämpningen man kan ge någon i bloggvärlden just nu är att kalla dem okvinnlig. Om man inte lagar fantastisk mat så är man okvinnlig. Om man inte har ett oklanderligt inrett hem så är man okvinnlig. Om man inte är älvlik på bild så är man okvinnlig. Så nu tänkte jag dela med mig av några av de jag finner allra mest okvinnliga just nu. Enjoy!
Ett ovaxat ansikte är verkligen inte charmigt

Någon behöver en lektion i hur man applicerar balsam

Men vafan, hur kom du på tanken att dricka något annat än cocktails eller möjligen vin?

Alltså, snaggat hår och hoodie, nu får du ju ge dig Edit: det är nog säkrast att jag lägger till att detta inlägg är menat som kritik mot användandet av "okvinnlig" som förolämpning. Så, nu har jag helgarderat mig.

Trouble är en sötnos (ibland i alla fall) men han är inte världens smartaste. Hans tryggoställe är i fönstret bakom gardinen. När han har bråkat med Marcus och känner sig förföljd så är det dit han beger sig. Sedan sitter han där och trycker, trygg i vetskapen om att han nu är gömd för världen. Ibland hör man honom hota en fågel med klotassen, bara för att det är lite för svårt att motstå, eller visk-fräsa när Marcus kommer för nära. Vad han inte riktigt inser är att det inte är så svårt att lista ut var han är.
Vaaaaaar är Trouble?

BU!

När jag vaknade i morse så var jag helt övertygad om att jag hade gjort intryck på någon. Är det inte det vi alla vill egentligen? Jag var nämligen fullständigt säker på att jag hade fått en kommentar på rosa-inlägget härunder som löd ungefär: Jag fullkomligt älskar din blogg! Du får mig att skratta högt varje dag, särskilt med dina punkter och parenteser. Det här inlägget var inget undantag. Tyvärr så insåg jag ganska snabbt (när jag dubbelkollat kommentarerna) att det hela hade varit en dröm. Bloggskadad någon? Där fanns ju i och för sig en del ledtrådar. För det första så kan man fråga sig vad som är så roligt med punkter och parenteser. Och för det andra så inser jag ju att det roliga med gårdagens inlägg bara var tydligt i mitt huvud. Det är ju faktiskt bara jag (och möjligen min syster) som ser det roliga med att jag leker med rosa nagellack och "matchar" det till olika saker. Aja, drömma kan man ju uppenbarligen. Och vara arrogant med för den delen.

Jag var lite osäker på om rosa naglar verkligen var min grej. Men jag tror nästan att jag har övertygat mig själv nu. De rosalackade naglarna matchar nämligen precis allt (inklusive mina vetenskapsartiklar). I kväll har jag inte gått ut och druckit mig redlös som Paow verkar skulla. Nej, jag har roat mig med att gå runt i lägenheten och testa vad de rosa naglarna matchar.
Rosa naglar matchar en kaffemugg

Rosa naglar matchar en TV-bakgrund

Rosa naglar matchar en strandväska

Rosa naglar matchar en IKEA-grej

Rosa naglar matchar Hello Kitty-strumpor

Rosa naglar matchar... kanske inte precis allt. Men bra nära!

Jag stöter ofta på folk som inte kan hålla begreppen astronomi och astrologi isär. Det är inte sällan jag får frågor om horoskop och Saturnus position i jämförelse med månen eller dylikt. Det stör mig dock inte nämnvärt. Men nu ska jag göra det ännu svårare. Jag har nämligen snubblat på två nya fenomen. Först ut är astronomologi (räkna stavelserna) som tydligen, så vitt jag kunnat uttyda, är astrologer som använder teleskop och annan vetenskap till att verifiera sin tro. Det roliga är att astronomologerna är väldigt tydliga med att deras astronomologi minsann inte ska förväxlas med astronologi. Varför inte? Kan någon förklara skillnaden?
En astro(no)(mo)(log)i-karta

Vi har ninisar på jobbet. För ett par månader sedan hade vi en kanin. Nu har vi... många kaniner. Det är tur att de är så söta.
Hjälp, nininvasion!

Jag sitter här framför TVn och slappnar av med ett glas whisky, en ovana jag lade mig till med när jag bodde i Edinburgh. Men är det inte härligt att känna hur en äkta single malt bränner hela vägen ner i matsäcken? Är det inte?
Direktimporterat livsvatten

Edit 16 juni: jag kunde naturligtvis inte hålla mig utan köpte den här som present till mig själv. Jag har länge velat ha ett klockhalsband och nu har jag hittat ett perfekt (via nevnarien)! Klockan finns att köpa på joona.se. Den är lite större än de vanliga smyckesklockorna och har ett härligt snirkligt lock. Vill ha!

Jag har tydligen matchat dagens outfit med färgschemat på mina grafer. Det var inte meningen. Jag lovar.
Rosa och grönt är skönt Det var faktiskt en kollega som påpekade det. Så pass mycket intryck har mina gröna-rosa-lila grafer gjort. Det är inte vanligt med sådana färger i vetenskapsvärlden kan jag avslöja.

I fredags när jag begav mig från jobbet så kunde jag inte hitta mina cykelnycklar. De fanns inte i fickan. Två gånger redan den veckan hade jag lyckats glömma att låsa cykeln dock (min hjärna är på vift för tillfället), så jag var inte särskilt orolig. Men när jag gick förbi cykeln på vägen till tåget så var de inte där heller. Och vid det laget hade universitetet stängt inför pingsthelgen. I morse, efter en särdeles lång långhelg, tog jag bussen till jobbet och sprang direkt till receptionen och frågade. Men tanten bakom luckan stirrade bara på mig som om jag pratade grekiska med henne och sa att näe, några sådana nycklar hade de inte fått in. "Däremot har vi fått in de här, men det kan väl inte vara dem?" sa hon och höll upp mina älskade cykelnycklar. Nä, jag letade ju efter cykelnycklar och det där är ju cykelnycklar så dem kan det ju inte vara. Absolut inte. Inte alls.
Absolut inte mina cykelnycklar

En av de bloggerskor som jag följer är Fanny. Hon är något så ovanligt som en avslappnat hatisk feminist! Jag tycker om att läsa hennes förnuftigt radikala åsikter, för genom dem konfronteras jag ständigt med mina egna tankemönster. Det är ofta jag läser ett av hennes inlägg och tänker "Ja, men det är ju så världen ser ut! Varför har jag inte kommit på det själv?". Nåja, för ett par dagar sedan bad hon om förslag på rubriker som hon kunde använda som teman för inlägg. Naturligtvis hakade jag genast på och gav ett förslag. Det resulterande inlägget kan ni läsa på hennes blogg nu.
Om jag fick leva en dag som man

Jag borde verkligen inte gå in i affärer där de säljer OPI för jag kommer obönhörligen ut med ett nytt nagellack. Men vem kan motstå en Pirates of the Caribbean-box med fyra små supersöta minilack? Och sicka ena trevliga färger också!
Märk någonting med OPI eller Pirates of the Caribbean så garanterar du att jag köper det Så nu ska jag prova mig igenom de här färgerna, trots att jag tycker att det är ganska svårt att måla med de små minipenslarna. Jag är nämligen van vid de stora vida OPI brukar ha. Först ut är den rosa, Sparrow Me the Drama. Jag tror inte rosa är min färg egentligen, men den fanns ju i paketet så jag måste använda den åtminstone en gång för att minska skammen av att inte kunna stå emot. Resultatet blev... rosa. Suplise suplise! Jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte. Vad tycker ni? Är det den perfekta sommarfärgen eller är det för mycket tonårs-tuggummi för att en gamling som jag ska kunna använda det?
Antingen en miniflaska eller en jättehand. Det är inte lätt att veta. OPI Sparrow Me the Drama är det i alla fall.

Sådärja, tjocka-släkten-besök avklarat. Det var min käre svåger som var på snabbvisit hemma i Holland. I vanliga fall bor han i Kabul där han hittar saker att ta bilder av; han är nämligen fotojournalist. Och stora nyheter hade han också: han har precis vunnit ett fotopris i Tyskland, LeadAwards Foto des Jahres. Så grattis säger vi till honom!
Syns det inte att han bor i öknen?

Här var det både nystädat och doftegott, för sådant är oerhört viktigt för en som tar foton i Afghanistan hela dagarna

Ja, ursäkta att det blivit så sent men mina svärföräldrar bestämde sig för att kika in på en överraskningsvisit (det är helgdag här idag). Men tack så mycket då. Nu blev det panikstädning hela morgonen och än har de inte dykt upp. Vad tycker ni? Har vi lyckats?
Nystädat vardagsrum och nystädad katt Va? Inte det? Nej, men ni skulle sett hur det såg ut innan. Då skulle ni bli mäkta imponerade!

I morse steg jag upp sjukt tidigt (klockan nio alltså), skyndade mig med frukosten och stod och knöt mitt hår i tjugo minuter (min version av inbakade flätor tydligen), allt för att äntligen, äntligen, få lov att komma till gymmet igen. Jag har nämligen fått dra ner rejält på mitt gymgående till förmån för min doktorsavhandling. Prioriteringar är inte alltid kul. Men nu, nu, skulle jag äntligen få slåss med min skuggbild och böja ryggen ur led i BodyCombat och BodyBalance! Jag var taggad! Jag var up for it! Ända tills jag insåg att det är helgdag idag. Och gymmet har stängt.
Ser ni emo-tåren? Fast man ska väl se the silver lining i allt. Nu får jag chansen att bättra på min gymstil lite. Förra söndagen upptäckte jag nämligen att alla andra verkade ha fått instruktioner om hur man ska vara klädd nuförtiden. Jag räknade (faktiskt) och av 36 tjejer i BodyCombaten var 24 stycken klädda i en svart och rosa outfit. Och där stod jag som ett fån i mitt blå linne och skämdes. Vad säger ni, ska jag införskaffa det här istället inför nästa gymgång?
Rosa rosa rosa och lite svart. Allt från Nike och Soc via Stadium.

Inte för att skryta, men varje söndagsmorgon vaknar jag till hembakade ostcroissants. Vissa saker gör livet underbart.
Mjummcroissants som påminner lite om kåldolmar. På ett bra sätt.

Yrvaken Marcus argt när jag väcker honom:
I woke up earlier of my own snap! Nu undrar jag vad han menade egentligen. Lyckades han knäppa med fingrarna i sömnen så han vaknade? Drömde han om musikaler? Åt han konstiga frukostflingor i sängen? Det är det ingen som vet, och Marcus somnade om igen så han kan inte heller svara.
Självporträtt av min man

Trots att jag inte skulle så blev jag släpad sparkandes och skrikandes (nåja) till Amsterdam igår för ytterligare en komedikväll. Återigen var det min vän Craig som stod på scenen. Den här gången var han dock inte ensam, utan en del av ett improv-gäng. För den som inte vet vad improv comedy är, så är det så att komikerna tar emot olika förslag från publiken och hittar på sketcher utifrån det. Och kul hade jag, trots att jag tjurade för att jag blivit ditsläpad mot min vilja (nåja), särskilt när Craig lyckades styra in hela sketchen på Sverige och vi blev bombarderade med svenska stereotyper. Han visste att jag skulle uppskatta det!
Uppvärmning för komikerna, och öl för mig

Jesus eller möjligen en ängel hittade in på scen

Craig agerade creepy dejt. Han behövde inte anstränga sig särskilt mycket.

Oj, det blev ett sent uppvaknande idag, men ibland behövs det. Idag ska jag inte jobba, kan jag inte jobba, måste jag låta bli att jobba. Frukosten var i alla fall njutbar. Den bestod av min version av en ISO-frukost, det vill säga långt ifrån lika hälsosam. Äggröra, icke-hälsosam ost, valnötter, äpplen, OJ och kaffe.
Anti-ISO-frukost Anledningen att jag visar upp den här frukosten är inte för att den är speciellt fantastisk (fast den är god) utan för att den är ett perfekt exempel på mina OCD-tendenser. Inget illa menat mot de som verkligen lider av Obsessive Compulsive Disorder, men ibland tror jag att jag har en mild form av det. Titta noga på bilden. Räkna valnötterna, ostbitarna och äpplebitarna. Du kommer att se att allt är jämt delbart med åtta. När jag sedan äter tar jag först två bitar äpple, sedan en bit ost med en halv valnötshalva, sedan en till bit ost med en halv valnötshalva, sedan två gaffelskopor (sked går ju inte an) äggröra och sedan två klunkar OJ. Ehm. Den där sortens beteende borde man kanske inte medge på internet. Det värsta är att om min käre man själ en äppelbit så blir hela min frukost förstörd. Och det gör han. Ofta.

Det är nu femton år sedan jag såg Scream, och inte förrän idag har jag insett kopplingen mellan filmtiteln och maskens utformning. Något trögfattad kanske?
Skriet av Edvard Munch?

Scream-filmen?

Jag har just använt en hel dag till att skapa en graf. En enda graf. Det är väl inte normalt? Så nu måste jag naturligtvis visa upp den, även om det inte kan finnas många själar därute som tycker det här är intressant. Tyvärr får ni inte se grafen med de riktiga vetenskapsresultaten (för tänk om någon snor dem innan jag hinner publicera, eller skyndar på när de ser det här så att de publicerar först):
En graf utan egentligt innehåll. Men lite färgglad är den i alla fall. Anledningen att det tog så lång tid att skapa den är för att jag använder djävulens redskap: PGPLOT. PGPLOT är grafrutiner för de gammelmodiga programmerare som använder Fortran-språket (dvs de flesta astronomer här) och är otroligt jobbigt att använda. Ni förstår, man måste berätta för PGPLOT precis exakt vad man vill ha gjort. Man kan inte säga "här, ta de här värdena och gör en graf" som man kan i t ex Excel. Nej, man måste säga "Öppna något du kan rita i, rita en linje här och sätt dit nuffror, rita sen en linje där och sätt dit nuffror, sätt sedan dit det här värdet, nej INTE DÄR, DÄR, bra, sätt nu dit lite text som berättar vad de olika nuffrorna står för, nejmen varför syns bara halva texten..." Att försöka skapa en graf som den ovan, med flera olika paneler som sitter ihop, tar därför en hel dag. Jag borde definitivt skapa en kategori Ultrageekiness, för Geekiness räcker nästan inte till för det här inlägget. Nu kryper jag tillbaka in i ljuset från skärmen. Och snälla, om ni råkar sitta inne med information som skulle gjort det här så mycket enklare för mig, berätta inte. Jag vill inte veta.

Är det inte underbart att det ser ut så här när man cyklar hem klockan 9 på kvällen? Det gör det mindre jobbigt att det är jobbet man tar sig hem ifrån vid den tiden.
Kanaler har vi gott om här

Och underliga hus och broar också

Det gör så ont att inte ha tid med Roskilde i år! Det är ju tur att jag ska se Iron Maiden på annat håll, men det kommer ju absolut inte att bli samma känsla som det året då jag såg både Iron Maiden och Metallica efter vartannat med 80 000 pers bakom mig!
I samarbete med GoViral men jag skriver utifrån mina egna åsikter

Killen som sålde mig mitt cykellås sa att jag var tvungen att ha ett så pass tjockt ett eftersom försäkringsbolagen inte accepterar något mindre. ... men hur vet försäkringsbolagen vilket lås som satt på en cykel som blivit stulen...?
Tjuckelås och holländska kullerstenar Nu har jag haft det här låset i mer än ett år och inte kommit på tanken ovan förut. Smart.

Jag var på väg till jobbet, cyklandes lugnt och fint utan att göra en fluga förnär. Plötsligt landar ett monster på min axel! Han var säkert fyra meter lång och vägde som en hel häst! Eller ja, det där kanske var något överdrivet. Men stor var han i alla fall.
Monsterkompis

Detta inlägget är i samarbete med GoViral. Jag har inlett ett samarbete med GoViral och tycker att deras pågående kampanj "Knull de luxe" för Nationella Hivrådet är värd lite exponering. Det går inte att vara övertydlig när det gäller användandet av kondom! Här är videon som nu och ett tag framöver kommer att ligga på alla mina inläggs-sidor: Unga vuxna i Sverige är sämst i Norden på att använda kondom. Samtidigt ökar bland annat klamydia och HIV i Sverige. Attityder och beteende behöver ändras. Nu finns ett nytt sätt att sex. Knull de luxe!

Vi hade geeky-guitar-hero-kväll igår tillsammans med vänner. I rule! Vid det här laget bör ni ha en ganska bra bild av mina fötter med tanke på att de alltid verkar krypa in på bilderna i inläggen. Jag vet inte riktigt hur de lyckas med det. Och sedan är jag inte helt säker på var katten slutar och aloe veran börjar (den aloe veran som inte är grön längre, jag har en talang för att mörda alla sorters krukväxter). Eller är det kanske en katt i en hatt?
Katt i Aloe Vera-hatt

Det finns många spännande ställen att äta middag på, men det här var nog första gången jag ätit i en genomskinlig hangar. Var får människor allt ifrån egentligen? Hangaren befann sig dessutom mitt i ett industri/squattersområde så jag hade aldrig någonsin vågat mig dit utan mina guider. Nåja, inuti var det betydligt mysigare även om inredningen var minst sagt intressant. Och maten var mycket god och innovativ; jag åt en currylinspaj, hur smaskens låter inte det? Holländarna må inte vara kända för sina kulinariska färdigheter (och av god anledning) men intressanta påfund är de bra på!
Random glashangar

Mystisk grej. Är det en motor? Eller en kamin? Eller rentav både och?

Jag hälsade på i Amsterdam Noord igår kväll. För att ta sig dit måste man först trängas på ett tåg med hundratals turister som vill ta sig från flygplatsen till centrala Amsterdam. Sedan måste man trängas på en färja med hundratals uttråkade cyklande Amsterdamare som vill så långt från turisterna i centrala Amsterdam som möjligt. Tydligen finns det även möjlighet att ta sig över vattnet i en ubåt. Men att trängas med hundratals uttråkade cyklande Amsterdamare i en ubåt, det låter jag nog någon annan göra. Och om ni trodde att bostadssituationen för studenter i Sverige var dålig, testa då att vara student i Amsterdam. Då blir du inhyst i en containerstad med en alldeles egen mysig container till dig och dina vänner.
Packade sillar

Sillfordon

Sillboende

Jag misstänker starkt att katten mutat Marcus till att få det att se ut som en olycka:

Ibland kan jag tycka att mina fötter är löjligt överkänsliga. Jag hade på mina någotsånär ingångna ballerinaskor när vi gick på bio i Haag förra veckan. Innan jag ens kommit av tåget så hade jag en ordentlig blåsa på hälen, trots att jag använt just dessa skor konstant i ett par dagar. Dessutom var det helgdag så alla affärer, inklusive mataffärer, var stängda. Jag blev tvungen att tigga till mig ett plåster på Subway. När vi sedan åkte till Amsterdam så hade jag på mig ett par flipflops. Man kan väl inte få skoskav av flipflops? Jo, det kan man uppenbarligen. En trevlig liten blåsa vid lilltån. Den här gången hade jag dock tänkt till lite extra och tagit med mig mina Rollasoles som jag införskaffat just för sådana här tillfällen. Glatt tog jag på mig dem, nöjd med min förmåga att förutse möjliga problem. Tjugo minuter tog det. Tjugo minuter innan jag fick blåsor av mina antiskoskavskor! Om jag vågade skulle jag gå barfota nu, men jag får säkert blåsor av det också.
Rollasoles - räddaren i nöden?

Jag tog visst ännu ett dåligt beslut idag: jag behöll mina regnblöta skor på. Nu, ett antal timmar senare, är mina fötter fortfarande plaskvåta och dessutom genomfrusna. Och mina jeans är, tro det eller ej, ännu blötare än de var när jag kom hit i morse. Nästa gång får jag nog tänka efter lite till.
Ser ni den vackra randen?

Jag har en liten känsla av att jag kanske möjligen valde fel tillfälle att sätta mig på cykeln och ta mig till observatoriet idag.
Tur att man sprang upp efter regnkläderna

Att cykla i Holland ger en ofta sjöar i skorna som inte syns på bild

Jag inser förstås att inlägget inte riktigt lever upp till titeln. För det första har jag inte tid att pyssla med naglar nuförtiden utan lackar snabbt och slarvigt varannan söndag. Dessutom pallar jag sedan inte lägga ut bilder av det på bloggen. Men det är inte värt det ändå, för mitt lackande kan knappast kallas manikyr; det är ju bara en enda färg. Jag är inte tillräckligt tålmodig för något mer fancy. Så. Veckans Manikyr kommer långt ifrån varje vecka och är inte en manikyr. Därför har jag ändrat namn på kategorin. Till Naglar helt enkelt. Till saken. Egentligen orkar jag inte lägga ut bilder som sagt, eftersom det involverar en städning av soffbordet jag brukar använda som underlag. Men alla gör visst sådana där hålla-om-flaskan-bilder så det kan ju jag också göra. En vit (knottrig) vägg som bakgrund och vips så har man en bild. Anledningen till att jag tog mig tid att ta en bild ändå är att jag insåg hur mycket jag gillar färgen och kände att jag borde informera världen om den. OPI Nomad's Dream är subtil men uppfriskande och vad mer kan man önska en sommardag?
Den mycket omtalade bilden vid det här laget: OPI Nomad's Dream Och efter allt det snacket så gör bilden ändå inte färgen rättvisa. I verkligheten är den mer mjukt pärlemorfärgad och mindre gammelrosa.

Jag bestämde mig för att belöna mig själv. Det tycker jag allt jag är värd i och med att jag suttit inomhus och skrivit på mitt nya paper (vetenskapsartikel?) hela helgen trots gassande sol och sommar utomhus. Belöningen bestod av ett stort glas läsk (Spa Lemon & Cactus som man kan hitta här) med färska jordgubbar, mynta och is. Ytterst läskande!
Läskande läsk Min käre man använde istället jordgubbarna till mackor med jordgubbsmos. Är det normalt eller?

Imponerat på mig alltså. Egoina alltså. Hon gör allt så enkelt och tillgängligt för unga. I lår-/sunda kroppsideal-debatten som just nu pågår i bloggvärlden har hon nu tagit sig an Paow och hennes konstiga uttalanden och attacker. Efter att Paow sagt att Egoina är mullig och kommer att dö av fetma så har Egoina gett svar på tal och sedan helt sonika gått och sagt upp sig från Myshowroom där Paows pojkvän är delägare och där Paow själv bloggar. Läs mer i Egoinas eget inlägg.
Egoina rocks

Nu är det tydligen dags för mig att dela med mig av mina kulinariska hopkok igen. Den här gången har jag hittat på vegetariska enchiladas med viss hjälp från internet.
Direkt ur ugnen

Serverat på ett silverfat (det ser ut som om det vore en svart tallrik från IKEA men tro mig när jag säger att det är ett förgyllt silverfat från Ming-dynastin) Jag har redan glömt exakta proportioner, men ni kan få på-en-höft-receptet i alla fall. Ingredienser (ca 4 små pers):
2 medelstora hackade gula lökar
2 dl skivade champinjoner
1 röd paprika
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
1 burk njurbönor (vad heter de, de där stora röda?)
Kryddor
Tortillas
Riven ost
Körsbärstomater
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Stek lök och champinjoner på låg värme, och ha i den hackade paprikan och den pressade vitlöken efter ett tag.
3. Slå av vattnet på bönorna, mosa till dem lite och häll ner i stekpannan. Rör i lite mer än halva burken tomater.
4. Krydda. Jag var lat så jag blandade helt enkelt i en påse tacokryddor och lade till lite extra salt och en del torkade italienska chilisar för hettans skull.
5. Täck botten av en ugnsform med resten av de krossade tomaterna.
6. Placera en del av röran på en tortilla, rulla ihop och lägg med öppningen neråt i formen. Upprepa tills du inte får plats med mer eller röran tar slut. Häll över lite salsa.
7. Täck med ugnsfolie och stoppa in i ugnen i 25 minuter.
8. Ta av folien, släng dit några körsbärstomater och täck med riven ost.
9. Ställ in i ugnen i ytterligare 5-10 minuter tills osten smält.
10. Servera med sallad, gräddfil och guacamole (fast på bilden är det inte äkta guacamole utan avokadoröra gjord på avokado, créme fraiche, citron och kryddor).
Gott var det i alla fall. Så, nu har jag inte tid med sådant här trams längre. Min man och jag ska dricka champagne som försenat firande av mitt nya jobb. Godnatt!

Under min halvtimmesvandring från centralstationen till komedistället träffade jag på följande på gatan:    » En Nalle Puh-Tiger i människostorlek
   » En cykel med ett mjukisrenhuvud som galjonsfigur
   » En grupp japaner som fick hjälp att hitta av en kille i klänning med små fevingar
      på ryggen
En helt vanligt kväll i Amsterdam alltså.

Min brittiske vän Craig är en kändis på sätt och vis. Han har tillsammans med amerikanskan Ahm en podcast som till och från befunnit sig på topplistan på amerikanska iTunes och som jag följer religiöst: My Favo(u)rite Stranger. Lite fler länkar, bara för säkerhets skull: deras hemsida, Craigs twitter och Ahms. Så igår så gjorde Craig standup för första gången. Detta skedde nästan vid midnatt i Amsterdam, så vi passade på att bege oss dit tidigt och se två improv-uppträdanden också. Ytterst underhållande, även om man som jag är för blyg för att ropa förslag som man borde. Och så Craig då. Så här såg han ut, och han var precis så nervös som han verkar:
Craig svettas Han gjorde naturligtvis väldigt bra ifrån sig, och hade förberett lagom förnedrande material. Jag hoppas han fortsätter på det här spåret.

Ser det inte ytterst holländskt ut med kanal, båtar och till och med en väderkvarn?

Tydligen har jag knutit skorna på fel sätt hela mitt liv! Jag som trodde att jag visste hur man gjorde, men uppenbarligen inte. Här är instruktionsvideon: När jag såg den här videon för första gången så knöt jag genast om skorna. Och så vitt jag kunde avgöra så funkade det. När min käre man såg den här videon för första gången så knöt han genast om skorna. Eller han försökte i alla fall. Sedan försökte han igen. Men rosetten vägrade infinna sig. Han försökte igen, och skosnörena bara gled isär. Nu försöker han inte mer. Min man kan inte knyta skorna!

Vi begav oss till Haag igår kväll för att se Pirates of the Caribbean - On Stranger Tides i 3D. Ja, jag gick naturligtvis mest för Jack Sparrow, och inte blev jag besviken inte. Och filmen var inte så dålig den heller. Någon gång i livet vill jag segla på ett sådant skepp. Helst tillsammans med Jack Sparrow.
I Holland dricker man så klart öl i stället för läsk till popcornen

Jag är kär i Jack Sparrow

Det där jobbet jag skrivit om (om och om igen)? Det här är det, och jag har tackat ja. Så nu blir det till att börja förbereda sig för storflytt samtidigt som jag ska försöka hitta tid att skriva min doktorsavhandling. Någon som vill sälja 48-timmarsdagar till mig?

Jag lovade ju att hålla er uppdaterade, så nu får ni den hemska nyheten: min kära MGFM överlevde inte. Han beter sig precis som vanligt när han är kopplad till datorn, vilket är imponerande i och för sig efter en tur i tvättmaskinen, men så fort man kopplar ur honom försvinner alla livstecken. Jag misstänker den fruktade batteridöden. Så hur ska jag ersätta honom? Den nya generationen Shuffles är inte alls lika små, behändiga och nästintill osynliga. Undrar om man fortfarande kan få tag på den gamla sorten? Dagens i-landsproblem, jag vet.
Jag vill ha en sådan här

Inte en sådan här

Pannekoek - Klantskalle (egentligen pannkaka)
Ga fietsen! - Dra! (egentligen stick och cykla)
Miereneuker - Ehm... egentligen myrknullare
Sådär, nu har ni ett par ord att testa nästa gång ni är i Amsterdam.
Stackars myror

Det har varit ganska mycket på jobbet idag. Vi har ju ledigt i morgon och på fredag så då vill man ju ta vara på tiden och köra igång så många analysprogram som möjligt. Men jag unnade mig åtminstone en lyxlunch idag: ny(färdig)bakade minibaguetter med parmaskinka, brie och ruccola. Mjumm! På riktigt! Synd bara att man inte har råd att äta sådant varje dag. Sedan har jag snart även lite nyheter angående det där jobbet jag skaffat mig. Fast jag vågar inte riktigt skriva det här än. Av någon anledning är jag ängslig att de ska dra tillbaka erbjudandet om jag jinxar det innan jag skrivit på kontraktet.