Edit: Marcus gav mig den här i julklapp. Vår gamla plattång, som var en av de första GHDsarna, börjar nu bli lite sliten. Den har dock hållt i 7 år nu och har varit helt fantastisk så nu vill jag ha en ny likadan! Anledningen till att jag valt just det settet härovan (med den smalaste, IV-tången) är att det innehåller den allra senaste versionen av plattången, en som inte går att få i enbart-plattång-upplaga. Och det innehåller även något jag verkligen saknar nu: en värmematta som gör det möjligt att packa plattången i en väska innan den svalnat helt.

Min gamla laptopväska börjar bli lite sleten, så nu vill jag ha en ny en. Jag vill ha en som är slim men där man ändå får plats med sladden och de viktigaste tillbehören så den måste ha en liten ficka också. Och så ska den helst tåla lite väder och stötar. Den här ovan är från Acme och jag gillar den starkt! Färgglad och slim och stilren. Skitbra! Men dyr... Förresten, laptopen är en 13" MacBook Aluminium.

Okej, trots mitt inre motstånd mot allt som ligger på topplistan så har Adele lyckats charma mig.

Jag har en jätteväska för när jag åker hem över jul, och jag har en liten väska som jag kan ha som handbaggage om jag är borta över helgen, men jag har ingenting lagom för när jag reser iväg en vecka eller så. Så därför önskar jag mig en mellanstor resväska i lättviktsmaterial i någon rolig färg som märks på bandet. De här ovan är från Titan och är mina favoriter (tvåhjulingarna, inte fyrhjulingarna) och jag har redan en orange jätteversion som jag trivs väldigt bra med. Men, som sagt, en i mellanstorlek vore skitbra.

Nu är jag äntligen hemma igen. Det känns som om jag varit borta ett år. Och på onsdag bär det av igen. Så här ser min flygstatistik ut för den gångna USA-resan:

• Amsterdam --> New York JFK (försenat 3h pga snö och is i Amsterdam)
• New York La Guardia (eftersom jag missade anslutningen) --> Philadelphia (försenat 30min pga att personalen inte insåg att vissa folk flyttats till ett annat plan så de väntade på dem)
• Philadelphia --> Dallas (försenat 1h pga ett klistermärke som saknades)
• Dallas --> San Francisco (i tid!)
• San Francisco --> New York JFK (försenat 2h pga ett badrumslås som inte funkade)
• New York JFK --> Amsterdam (försenat 1h pga att personalen inte dök upp i tid)

Imponerande eller hur?

Sista stoppet på min lilla USA-resa är Princeton. Och tur är väl det för jag är fullständigt slutkörd! Jag har hälsat på i Philadelphia som var en mysig stad och folket på universitetet var ytterst trevliga. Dit kan jag helt klart tänka mig att flytta. I San Francisco där jag hälsade på Stanford var det varmare. Och campuset var väldigt vackert. Återigen var folk ytterst vänliga och trevliga, så jag kan tänka mig att flytta dit också. Och så Princeton som också har ett ytterst vackert campus (utom matte- och fysikbyggnaderna så klart, men så är det alltid) och trevligt folk. Fast här har jag inte pratat så mycket med jämnåriga (postdocs eller grad students) så jag har inte riktigt fått samma känsla. Alla ställena har verkat intresserade av vad jag gör; weak lensing verkar vara väldigt inne för tillfället, i alla fall i USA. Men oj vad trött jag är! Tusentals intryck tär på en till slut. Sen hjälper det inte att mitt plan från San Francisco landade på JFK två timmar försenat, dvs klockan 1 på morgonen. Så jag var inte på hotellet förrän klockan två, och var tvungen att stiga upp halv sex för att ta mig till Princeton i lagom tid. Så 3 timmars sömn, oja. Fast jag höll kanske på att bli mördad i New York. En kille mötte mig i dörren till flygplatsen och undrade om jag ville ha taxi och jag sa ja. Han sa "it's just over here" och började snabbt gå mot parkeringsgaraget. Väldigt snabbt. När vi gick förbi det officiella taxistället stannade jag och tvekade och han bara fortsatte gå snabbt. Så jag tänkte "fuck this!" (ja, jag tänkte faktiskt det) och vände och gick och ställde mig i den långa kön till de gula taxisarna istället. Jag tror det var precis rätt sak att göra, annars hade jag väl befunnit mig i en baklucka ungefär nu.

Jag är så ytterst amerikansk nu. Jag har nämligen skaffat mig ett Starbucksnamn! När man beställer kaffe på Starbucks här så frågar de efter ens namn nämligen, så att de kan ropa det istället för "tall latte!". Men de förstår bara de femton vanligaste namnen, så om jag skulle använda mitt riktiga namn så skulle det uppstå en lång ordväxling. Men tydligen är det helt normalt här att ha ett Starbucksnamn, dvs ett namn som Jane eller Sarah eller Liza. Namnet ska vara lätt att uppfatta men tillräckligt ovanligt för att man inte ska blandas ihop med någon annan. Så mitt Starbucksnamn är Mary. Det är tillräckligt likt mitt riktiga namn för att jag ska reagera även om jag står och drömmer, och de känner igen det direkt. Fast när jag använder det så tittar folk lite konstigt på mig eftersom jag inte ser ut att vara i övre medelåldern. Men det gör inte så mycket; jag kan skylla på att det var mina föräldrar som valde namnet. Eller ja. Kanske inte. Men det vet ju inte de.

Idag har jag varit i Texas. Egentligen skulle jag flyga från Philadelphia till San Francisco via Chicago, men anknytningen i Chicago kändes lite tajt (15 minuter mellan landning och boarding) så jag åkte till flygplatsen tidigt för att försöka komma på ett tidigare plan. Det gick bra, men jag fick betala lite extra, fast det var det värt enligt mig för att slippa spendera natten i Chicago. Så sagt och gjort; hon bokade mig på det tidigare flyget. Men sen kom hon på att om jag flög via Dallas i stället så kunde jag få den längre anknytningstiden OCH landa 20 minuter tidigare! Så då bokade hon om mig helt. Sen blev planet från Dallas till San Francisco försenat på grund av att det saknade ett klistermärke så i slutändan flög jag två timmar längre och kom till SF fem minuter tidigare. Men aja, nu har jag i alla fall varit här:

På flyget till New York:
"Anything to discard? Any papers? Napkins? Anything to discard? Any cameras? Wallets? iPhones? No? Nobody? Anything to discard?" Under landningen i New York:
"We have landed safely at New York John F Kennedy Airport. Applause please."

Nu har jag precis tagit mig till hotellet i Philly. Det tog bara 22 timmar och 20 minuter om man räknar från mitt senaste inlägg.

Idag bär det av till USA och naturligtvis känner jag mig tvungen att stiga upp omänskligt tidigt för att ta mig till flygplatsen långt långt innan planet lyfter. Bara omutifallatt. Vi ses nästa gång. Önska mig lycka till!

Jag önskar Zoegas gjorde Skånerost-koffiepads.

+

=

sant

?