Här sitter jag i sommarstugan och avnjuter mitt nyinförskaffade Mauro-vin. Jag är ju på semester trots allt. 

Nu är jag inte längre astronom. Jag är inte helt säker på vad jag är istället, men astronom är jag i alla fall inte. Jag kanske är extronom (egentligen vill jag ta åt mig äran men det var faktiskt inte jag som myntade uttrycket)?

Har ni märkt det än? Vavava? Har ni det? Inte? Om jag gör så här då?

↓

Inser ni vidden av detta? PS: Mamma... sssssssshhhhh! Fortfarande inte såpass.

Idag är en sådan dag då jag ägnar mig mest åt prokrastinering. Favorittekniken just idag är att titta på YouTube-videor. YouTube-videor om prokrastinering... Här är ett par. Om ni behöver hjälp att prokrastinera alltså.
Klassikern jag alltid använder mig av när någon undrar vad prokrastinering är.

Ny favorit, mest för att jag känner mig så grymt skyldig när jag kommer till 3:20. Ja, det. Och att skriva blogginlägg.

Vän: Igår var jag och såg en föreläsning av Brian Cox.
Andra vänner: Jasså?
Vän: Han hade gäster också. Brian May var där, och Jonathan Ross.
Andra vänner: Var den nåt bra då?
Vän: Nä. Av detta kan vi då dra några slutsatser. För det första så fikar jag med folk som känner kändisar. Det betyder ju att jag är kändis. Typ. För det andra så betyder inte kändisskap att man nödvändigtvis är bra på det man är känd för. Och för det tredje så är det svårt att imponera på astronomer. Fast inte på mig. Jag blev oerhört impad. Men som sann astronom så visade jag det inte...

Jag har nyss kommit hem från jobbet där jag deltog i outreach (jag har ingen aning om vad det heter på svenska). Vi hade alltså ett gäng skolflickor på besök på observatoriet och vi gav dem en presentation, lät dem titta på Jupiter genom vårt teleskop och gjorde lite aktiviteter med dem. Och det var underbart! Jag hade ingen aning om hur underbart roligt det kan vara att umgås med tonåringar som är så genuint intresserade av det jag jobbar med. Det var så... givande. Jag har nu världens leende som jag inte kan få bort. Och efteråt så pratade lärarna med oss och sa att det hade varit så fantastiskt bra, och eleverna hade verkligen deltagit och så bra att jag som ung kvinna inom astrofysik fanns där som en förebild för de här unga tjejerna.
Philip Wetton Telescope på taket Ja, astrofysik är fortfarande mansdominerat men de (vi) arbetar verkligen på att förändra det. Vi har nått den punkten att det är så gott som equal opportunities men fortfarande är det så att det ses som ett mansämne vilket gör att färre tjejer faktiskt ger sig på det. Men vi är på god väg att förändra den inställningen. Ja, det kändes i alla fall bra att vara en förebild för en gångs skull. Tydligen har de även International Baccalaureate (IB) på den skolan, så de ville hemskt gärna att jag som ex-IBare kom och pratade med deras Physics HL-elever. Och det gör jag så gärna!

En sådan nyhet går ju inte att ignorera. Som jag nyss nämnde så följer jag Apple-religionen. Och nu är min gud död. Sorgen och saknaden är stor.
Steve Jobs, RIP

Knappt har man hunnit vänja sig vid tanken att bo i en så pass vacker stad som Oxford, innan de goda nyheterna börjar trilla in. För det första så går det heta rykten om att den nya iPhonen kommer att släppas idag (ja, jag är en sådan där jobbig en som följer Apple-religionen), precis lagom tills att jag faktiskt behöver skaffa både ny telefon och nytt abonnemang. Men ännu bättre är nyheten att ESA (European Space Agency) äntligen har kommit sig för med att godkänna Euclid!
Euclid press release Euclid är ett projekt som många inom mitt astro-område (inklusive jag) har jobbat på i åratal och det kommer att bli fantastiskt. Om åtta år smäller det. Bokstavligen. Då skickar vi upp ett jätteteleskop i rymden som kommer att ta underbart skarpa bilder på nästan hela himlen (det som inte är täckt av Vintergatan). De bilderna kommer sedan att användas av bland annat mig för att hitta mörk materia och mörk energi, alltså de där sakerna som fyller det mesta av vårt universum men som ingen, ingen, vet vad det egentligen är. Spännande minst sagt. Och framförallt är det en garanti för fler jobbtillfällen för en astrofysiker som jag.

Den sista rymdfärjan, Atlantis, har nu landat.

Är det bara jag som roas av att försöka komma fram till hur reklamfolk försöker luras? Jag menar, man kan ju anta att all reklam förskönar på ett eller annat vis, men det finns så många sätt utöver Photoshop att luras på, som maskarareklam där de använder lösögonfransar till exempel. Så jag roar mig med att läsa allt det finstilta i reklamuppslag (lättroad någon?). Och den här slog det mesta enligt mig (jag hittade ingen bild på nätet och har ingen scanner, så jag har helt enkelt fotat tidningssidan): Vad bra. Det är ju alldeles uppenbart från dessa (säkert helt realistiska) bilderna att bakterierna minskar kraftigt om man använder den här tandkrämen. Måste ha! Men tittar man då lite närmare, och har man viss vana med att avläsa grafer och färgskalor, så ser man hur de ljuger på ett väldigt effektivt sätt. Eller ja, tekniskt sett ljuger de inte men de luras ändå. Kolla färgkodningen (inringat):
Vad dessa färgskalorna innebär är alltså att på den vänstra bilden så är tänderna äckligt gula där det är halvmycket bakterier och ilsket röda där det är jättemycket bakterier. På den högra bilden däremot så är tänderna fräscht gröna där det är halvmycket bakterier och blåa (samma färg som bakgrundsfärgen) där det är jättemycket bakterier. Så de två bilderna skulle helt enkelt kunna ha exakt samma bakterieflora och bara olika färgskalor. Smart! När jag nu tänker efter så är det nog bara jag som roas av sådant här. Det kan ju inte vara helt normalt. Aja, rant over.

När man jobbar med nördar så har man alltid fullständigt normala och förnuftiga konversationer över lunchmackan. Som idag till exempel, då vi samarbetade som en enhet för att förbättra mänskligheten genom genmanipulation. Så vad är det då vi i dagsläget saknar och som skulle kunna hjälpa människan i dagliga livet? Jo, det kan jag avslöja nu.

1. Svans (så att vi kan klia oss på huvudet, alternativt så att vi har något att gosa med)
2. Vingar (av uppenbara anledningar)
3. Ett extra par händer (så att vi kan dricka kaffe och läsa tidningen medan vi cyklar till jobbet (fast detta är ju mest användbart för holländare och Lundabor))
4. Ett extra par ögon (så att vi kan hålla koll på vägen medan vi läser tidningen på väg till jobbet)

Då skulle vi alltså se ut ungefär såhär:
Perfektion Som det vetenskapsfolk vi är så tyckte vi dock att genmanipulation krävde lite för mycket tankeverksamhet så vi bestämde oss för att låta evolutionen göra jobbet åt oss. Det enda som behövs för att skaffa ett par vingar är att vi en gång per år eller så knuffar ner en stor del av befolkningen från taket. De som lär sig flyga tillräckligt snabbt blir de som överlever. Fast den idén kan ju slå slint. Det kan vara så att Moder Natur istället väljer de som studsar bäst.

Min käre man är matematiker, programmerare och übersmart. Under mina första år på universitetet hjälpte han mig med varje matteläxa och skrattade högt åt vår "fysikmatte" som tydligen inte är absolut korrekt i alla avseenden. Idag har jag hört högljudda svordomar vina genom lägenheten så gott som varannan minut. Det ligger hopskrynklade papper och argt ivägslängda pennor överallt. Min käre man blir väldigt upprörd när något inte går vägen. Så till slut kommer han ut till mig där jag sitter och läser i solen, blickar med hundvalpsögon in i mina isblå och frågar försiktigt om jag kanske kan ta en liten titt. Han har ett logiskt problem han inte kan lösa. I en halvtimma förklarar han för mig vari problemet ligger. I ytterligare en halvtimma krafsar jag bokstäver med en halvtaskig penna i ett gratisblock. Och så löser jag hans problem. Bara sådär. För en gångs skull får jag känna mig som den smarta i förhållandet. För en gångs skull får jag vara den som har lösningen. För en gångs skull känner jag mig som en äkta scientist.
Ha! Jag kan också! Men tror ni han uppskattar det då? Njae, han är mest sur för att han inte kommit på det själv.

Först och främst vill jag säga förlåt förlåt till alla ni som litar på mig. Jag menar, det står ju i min profil att jag inte skriver om astronomi. Så där ljuger jag lite. Hoppsan. Dumma dumma USA. I ett budgetförslag minskar de in pengar till NASA, pengar som President Obama ville skulle öka. Specifikt nämner de James Webb Space Telescope (JWST), det teleskop som skulle bli nästa generations rymdteleskop att ta vid när Hubble (HST) och Spitzer Space Telescopes går dädan.
Doomed? Anledningen till att de vill lönnmörda JWST anges vara att projektet redan gått långt över budget och sugit pengar från en massa andra NASA-projekt och att ledningen för projektet varit extremt dålig. Men om de skrotar JWST så kommer det att få enorma konsekvenser inom astronomi. Ni kanske inte är medvetna om hur otroligt mycket HST har tillfört, både när det gäller bilder som för forskningen framåt med stormsteg och vad det gäller astronomins ansikte utåt. Så gott som alla vackra galaxbilder har tagits med HST som har en oerhört klar bild av rymden i och med att det befinner sig utanför den suddiga atmosfären. För att fira rymdteleskop kommer här en kavalkad av godisbilder från HST:

Sombrero Galaxy

Crab Nebula

Carina Nebula

Bug Nebula

Whirlpool Galaxy - Min favoritgalax (ja, jag har en sådan)

Cat's Eye Nebula

Abell 2218 Cluster of Galaxies - Det är sådant här jag specialiserar mig på

Är det konstigt att jag nästan blir rörd till tårar av lycka vid tanken på att få arbeta med sådant här dagligen?

Det är inte alltid så roligt att vara astronom, särskilt inte när solen lyser därute. Jag menar, det finns ju en helt uppenbar nackdel: astronomer jobbar på natten. Fast där ljög jag. Astronomer (de flesta i alla fall) jobbar inte på natten. Utom när de är ute och leker med teleskop förstås. Däremot tvingas astronomer att sitta inne framför en datorskärm på ett varmt och kvavt kontor hela dagarna. Och eftersom kontoret finns i Holland så ses inte luftkonditionering som ett måste. Det regnar ju ändå så gott som hela tiden. Nåja, det är tur att astronomer också får fikapauser.
Astronom på grönbete

Jag stöter ofta på folk som inte kan hålla begreppen astronomi och astrologi isär. Det är inte sällan jag får frågor om horoskop och Saturnus position i jämförelse med månen eller dylikt. Det stör mig dock inte nämnvärt. Men nu ska jag göra det ännu svårare. Jag har nämligen snubblat på två nya fenomen. Först ut är astronomologi (räkna stavelserna) som tydligen, så vitt jag kunnat uttyda, är astrologer som använder teleskop och annan vetenskap till att verifiera sin tro. Det roliga är att astronomologerna är väldigt tydliga med att deras astronomologi minsann inte ska förväxlas med astronologi. Varför inte? Kan någon förklara skillnaden?
En astro(no)(mo)(log)i-karta

Jag har tydligen matchat dagens outfit med färgschemat på mina grafer. Det var inte meningen. Jag lovar.
Rosa och grönt är skönt Det var faktiskt en kollega som påpekade det. Så pass mycket intryck har mina gröna-rosa-lila grafer gjort. Det är inte vanligt med sådana färger i vetenskapsvärlden kan jag avslöja.

Jag har just använt en hel dag till att skapa en graf. En enda graf. Det är väl inte normalt? Så nu måste jag naturligtvis visa upp den, även om det inte kan finnas många själar därute som tycker det här är intressant. Tyvärr får ni inte se grafen med de riktiga vetenskapsresultaten (för tänk om någon snor dem innan jag hinner publicera, eller skyndar på när de ser det här så att de publicerar först):
En graf utan egentligt innehåll. Men lite färgglad är den i alla fall. Anledningen att det tog så lång tid att skapa den är för att jag använder djävulens redskap: PGPLOT. PGPLOT är grafrutiner för de gammelmodiga programmerare som använder Fortran-språket (dvs de flesta astronomer här) och är otroligt jobbigt att använda. Ni förstår, man måste berätta för PGPLOT precis exakt vad man vill ha gjort. Man kan inte säga "här, ta de här värdena och gör en graf" som man kan i t ex Excel. Nej, man måste säga "Öppna något du kan rita i, rita en linje här och sätt dit nuffror, rita sen en linje där och sätt dit nuffror, sätt sedan dit det här värdet, nej INTE DÄR, DÄR, bra, sätt nu dit lite text som berättar vad de olika nuffrorna står för, nejmen varför syns bara halva texten..." Att försöka skapa en graf som den ovan, med flera olika paneler som sitter ihop, tar därför en hel dag. Jag borde definitivt skapa en kategori Ultrageekiness, för Geekiness räcker nästan inte till för det här inlägget. Nu kryper jag tillbaka in i ljuset från skärmen. Och snälla, om ni råkar sitta inne med information som skulle gjort det här så mycket enklare för mig, berätta inte. Jag vill inte veta.

Det där jobbet jag skrivit om (om och om igen)? Det här är det, och jag har tackat ja. Så nu blir det till att börja förbereda sig för storflytt samtidigt som jag ska försöka hitta tid att skriva min doktorsavhandling. Någon som vill sälja 48-timmarsdagar till mig?