everlasting
De där hormonerna
Jag har verkligen börjat känna av de där omtalade hormonerna tror jag. Nyss satt jag och läste cafémenyn hos ScandiKitchen och började nästan storböla. Utan riktig anledning. Bara för att de serverar vanliga mackor och för att jag förhoppningsvis ska dit på lördag. Det är väl ändå inte helt normalt?


I övrigt har min dag varit väldigt lik gårdagen. Nästan identisk faktiskt. Med undantaget att jag gick en annan promenad än igår, och den här var hundra gånger bättre. Ytterligare en sak som gör Oxford fantastisk är nämligen deras University Parks. Ett stort område nästan autentisk natur fem minuters gångväg hemifrån. Där man nästan kan lura sig själv att man inte alls befinner sig i en stad.

Som sagt, ska man bo i stad så bör man välja en som den här.


LORISSA LOVEBOMB

LOVELY! Bilderna alltså, inte nådvändigtvis tårarna :)



sv: ja, gör det! Han som jag hyllade skrev jag till också och berättade direkt till honom vad han gjort för mig :)

FIA FIT

Ha ha nej det låter kanske inte helt normalt. Men vad vet jag.... jag är ju inte heller helt "normal" just nu ;-)

Lilian i USA

Äh, Det där är helt normalt skulle jag säga! Jag blir rörd till tårar varje gång jag får äta något så snarlikt svenska smaker här i USA. Då hör det till saken att du bott i från Sverige mycket längre än mig :) Nävars. Hoppas att hormonernas spratt känns helt okej för dig. Eller för er om jag ska vara helt korrekt. Nu är du ju nämligen ni :)

☆ m a l i n .

Ser underbart ut!! :) Och ja köp ett våffeljärn, det är ju så gott :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress